# ID: svediakorp-gov420450
# author: Meijer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 720
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Jag konstaterar att inledningen till det som jag förutspådde den 15 mars och den 3 maj har ägt rum under den senaste tiden.
Det går lätt att kontrollera i protokollen.
Jag sade då att för tidigt uttala stöd för den makedoniska regeringen, att utropa desperata albaner till extremister och att dela ut pengar inte skulle leda till ett sökande efter lösningar, fred och försoning utan till att våld uppmuntrades.
En del av den makedoniska befolkningen och av den makedoniska regeringen drömde om ett Makedonien utan albaner eller enbart med fullständigt oigenkännliga och anpassade invånare av albanskt ursprung.
Den delen ville köpa vapen med hjälp av bidrag från Europeiska unionen avsedda för fred.
Förhoppningsvis kan grundlagsändringen göra slut på tanken att det inom det landets gränser endast finns plats för ett språk och ett folk och att lösningen på alla problem är att ignorera den stora albanska minoriteten eller att till och med fördriva den.
Om rollerna i framtiden blir ombytta genom att albanerna då blir den största befolkningsgruppen har de förhoppningsvis större förståelse för den makedoniska minoritetens önskemål än vad som nu finns för albanerna.
Om fortsatt stöd nu används till fred, försoning och återuppbyggnad kan jag helhjärtat ställa mig bakom detta.
Betänkande (A5-0410 / 2001) av Färm
.
(NL) De tre områden som efter före detta Jugoslaviens sönderfall har fortsatt att existera på Europas karta under det gamla namnet fungerar i praktiken inte ens som en fristående federation längre.
Det visade sig också att utlämnandet av den tidigare presidenten till tribunalen i Haag uteslutande blev ett ärende för regeringen i den delstat där han bodde.
Montenegro fungerar sedan ett par år inte längre under Jugoslaviens tullkontroll, och den tyska marken som man har infört som betalningsmedel där kommer inom kort att ersättas av euron.
Kosovo har avskiljts med våld genom yttervärldens försorg, och den övervägande majoriteten av invånarna vill behålla det på det sättet.
De kommer aldrig att finna sig i att återvända till en stat som de åtta år tidigare över huvud taget inte erkände längre.
I dag är det i praktiken så att Jugoslavien endast existerar i huvudet på politiker och tjänstemän utanför det landet.
Som vän till och kännare av före detta Jugoslavien beklagar jag det, men jag accepterar den realitet som människorna underifrån väljer.
Nu när även den tredje staten med detta namn har försvunnit opponerar jag mig inte mot ekonomiskt stöd till återuppbyggnad och bekämpning av fattigdom till de tre separata områdena eller mot deras önskan att var och en för sig ansluta sig till EU.
Betänkande (A5-0411 / 2001) av Färm
.
(NL) Den tidigare turkiska provinsen Bosnien och Hercegovina utgör ingen etnisk enhet.
Dess gränser suddades rentav ut genom provinsiella nyindelningar i det gamla kungariket Jugoslavien 1929, genom uppdelning i ett serbiskt och ett kroatiskt område genom " Sporazum " -fördraget 1939 och genom att området tilldelades den nazistiska satellitstaten Kroatien 1941.
Den viktigaste anledningen till att befrielserörelsen under ledning av Tito 1945 valde att inrätta ytterligare en delstat, Bosnien och Hercegovina, mellan Serbien och Kroatien var att de såg detta område som smältdegel för att få ett enda serbokroatiskt folk till stånd.
En gång skulle Serbien, Kroatien, Bosnien och Montenegro smälta samman till en stor serbokroatisk delstat som inom det federala Jugoslavien skulle ha samma dominerande ställning som Ryssland inom Sovjetunionen.
Denna roll som smältdegel misslyckades.
Precis som i det gamla Jugoslavien utgörs majoriteten av befolkningen av serber och kroater, och deras lojalitet ligger hos de nya grannstaterna Serbien eller Kroatien.
De känner sig med orätt avskurna från dessa.
Jag får intryck av att vi fortfarande tar alldeles för lite hänsyn till detta faktum, trots den federalisering av Bosnien som avtalades i Dayton.
Ekonomiskt stöd är nödvändigt, men utan villkoret att gemensamma förvaltningsmyndigheter skall förstärkas.
Om EU i Belgien skulle ge bidrag till att överföra befogenheter från Flandern och Vallonien till federationen skulle det även där väcka avsky.
Betänkande (A5-0386 / 2001) av Lagendijk och betänkandena (A5-0385, 0410, 0411 / 2001) av Färm
