# ID: svediakorp-gov420360
# author: Busquin (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,986
# sentences: 80
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Jag vill framför allt varmt gratulera ledamöterna i det tillfälliga utskottet för humangenetik, lett av Goebbels, samt föredraganden Fiori, som har gjort ett mycket betydande arbete.
Den senaste utvecklingen i Förenta staterna angående mänsklig kloning har återigen belyst det nödvändiga och brådskande med en genomgripande politisk diskussion på det här området, även och framför allt på europeisk nivå.
När det gäller ett initiativbetänkande är kommissionen, som ni vet, inte skyldig att inta en formell ståndpunkt.
Men med hänsyn till den politiska betydelsen av de frågor som behandlas skulle jag ändå vilja delge er mina tankar om de viktigaste punkter som lyfts fram och de ståndpunkter som uttrycks om dessa punkter i resolutionen.
Jag skall göra det i den ordning som punkterna tas upp.
När det gäller humangenetikens ramvillkor kan kommissionen inte annat än oavkortat skriva under på vad som har sagts.
Inom humangenetiken säger det sig självt att de etiska övervägandena är avgörande.
Forskningen bör vara fri, vilket artikel 13 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna påminner om, men tekniska framsteg får å andra sidan självklart endast tillämpas på ett ansvarsfullt sätt.
Idén om ett ansvarsfullt tekniskt framskridande är för övrigt en av huvudlinjerna i handlingsplanen om frågor som rör vetenskap och samhälle, och som kommissionen kommer att lägga fram inom kort.
Jag kommer nu fram till de stora frågorna.
Genetiska test: i resolutionen behandlas frågan om genetiska test på ett mycket lämpligt sätt.
Det finns ett behov av att stärka samstämmigheten när det gäller kvalitetsnormer på det här området, genom harmonisering eller ömsesidigt erkännande.
Kommissionen kommer att genomföra en studie om de olika tekniska alternativ som är tänkbara i det här sammanhanget.
Behovet av en bättre samordning på europeisk nivå av genforskningen om sällsynta sjukdomar är också uppenbart.
Jag vill dessutom påminna er om att det nya ramprogrammet för forskning kommer att möjliggöra stöd till nätverksamarbete mellan laboratorier som arbetar på det här området, i enlighet med den resolution om sällsynta sjukdomar som antogs 1999 av Europaparlamentet och rådet.
Farmakogenetik: i resolutionen förespråkas att en harmoniserad regelram inrättas för utveckling av nya produkter baserade på genetik.
Som ni vet finns det redan en harmoniserad ram för utveckling, tester och godkännande av biomedicinska produkter.
Gemenskapens lagstiftning om farmaceutiska produkter tillämpas redan på genterapi och läkemedel som används i cellterapi, såsom allmänna principer.
Men på grund av de ständiga framstegen inom vetenskap och bioteknik krävs det tekniska anpassningar för att specifikt täcka vissa produkter.
Tredje punkten: användning av personuppgifter som hänför sig till genanalys.
När det gäller användning av personuppgifter är rätten till skydd av privatlivet och kravet på ett fritt och informerat samtycke givetvis avgörande.
Kommissionen skall undersöka om och i vilken utsträckning det är nödvändigt att uppdatera och komplettera gemenskapens befintliga lagstiftning om skydd av privatlivet.
Personligen anser jag att en av de punkter som bör behandlas noggrant är frågan om försäkringsbolagens användning av dessa uppgifter, något som för övrigt nämns uttryckligen i resolutionen.
Möjligheten till patentskydd: ni behandlar även problemet med möjligheten att få patentskydd för produkter som är ett resultat av bioteknik.
Det är en särskilt viktig fråga som rör grundläggande begrepp, samtidigt som den har många högst tekniska aspekter.
Ni känner till att gemenskapens direktiv på det här området antogs efter tio år av intensiva debatter, framför allt i Europaparlamentet, och att det i dagsläget endast har införlivats i några nationella lagstiftningar.
Mot bakgrund av en mycket hård internationell konkurrens förser detta direktiv europeiska forskare och industriidkare med en nödvändig gemensam referensram.
Med tanke på dess betydelse för innovationer är det dock mest brådskande att upprätta de villkor som gör att det kan tillämpas effektivt.
I det här skedet rör det sig inte om att ändra direktivet, eller att se över dess innehåll, men det finns onekligen anledning att klargöra vissa aspekter.
Detta direktiv och de diskussioner som det har gett upphov till klargör den typ av förbindelser som oundvikligen måste upprättas mellan samhället i bred bemärkelse och vetenskapen, mellan det vetenskapliga samfundet och lagstiftaren.
Vetenskapen går fort framåt, kunskapens framskridande påskyndas, men det krävs trots allt lagstiftning.
Det är de politiska beslutsfattarnas och de allmänna ställföreträdarnas sak att göra detta, under ansvar.
Däremot måste de beslut som fattas ständigt granskas mot bakgrund av kunskapens framsteg, i en öppen dialog mellan forskare, jurister, ansvariga politiker och medborgare.
En rättspraxis måste ofrånkomligen utvecklas.
Och detta kan inte göras i ett " vetenskapligt tomrum ", inte mer än vetenskapen kan utvecklas i ett " rättsligt tomrum ".
För att klargöra vissa aspekter på frågan om möjligheten till patentskydd på produkter som härrör från biotekniken, samt tillämpningen av detta direktiv, har högnivågruppen för biovetenskap och bioteknik, som jag har inrättat och som leds av professor Axel Kahn, inbjudits att uttala sig om den här frågan.
Kahn gjorde nyligen ett viktigt offentligt uttalande, som kommer att återges i årsrapporten till parlamentet och rådet, vilket för övrigt föreskrivs i direktivet.
Denna grupp erinrar också om att patentskydd av gener inte är tillämpligt på dessa element i sin naturliga miljö, utan på molekyler som separerats från människokroppen och som används för en väl definierad teknisk tillämpning.
Han betonar således att uttrycket " ta patent på levande organismer " är felaktigt och vilseledande.
I samma anda påpekar gruppen att ett patent inte syftar till eller resulterar i att patentinnehavaren blir " ägare " till det skyddade föremålet, utan att innehavaren får rätt att ensam utnyttja resultatet av sin uppfinning under en viss tidsperiod.
Gruppen varnar också för de eventuella negativa följdverkningarna av strategier för att ta alltför vittomfattande patent på forskningsområden och dess medicinska tillämpningar.
Till sist uppmärksammar gruppen kravet på att utveckla en verklig immaterialrättslig kultur bland forskarna, som ofta inte är särskilt förtrogna med denna verklighet.
Gruppen föreslår att man bör inleda en process för kollektivt lärande och utbyte av erfarenheter på det här området, där det vetenskapliga samfundet, den rättsliga världen, politiska beslutsfattare, industrin, medierna och allmänheten deltar.
I den här andan, och för att förbereda årsrapporten till parlamentet och rådet om genomförandet av det europeiska direktivet om möjligheten till patentskydd på biotekniska uppfinningar, planerar kommissionen att inrätta en grupp med vetenskapliga experter och jurister som skulle kunna klargöra vissa aspekter.
När direktivet utarbetades var de terapeutiska möjligheter som har att göra med användningen av stamceller inte så tydligt identifierade som i dag.
Kommissionen har samtidigt bett den europeiska etikgruppen om ett yttrande om den specifika fråga som rör möjligheten till patentskydd på produkter som är ett resultat av denna teknik.
Detta yttrande väntas till slutet av det här året.
Jag kommer nu fram till den sista punkt som behandlas, nämligen stamceller och forskning om embryon och kloning.
Frågan om användningen av stamceller, det har den här debatten visat, är ett synnerligen känsligt ämne.
När forskare i ett amerikanskt bolag i början av veckan tillkännagav resultat av terapeutisk kloning återkom de frågetecken som denna teknik väcker.
Det föranleder mig att påminna om att kommissionen är emot alla former av forskning som innebär att mänskliga embryon skapas uteslutande för forskningsändamål, eller i syfte att skapa stamceller.
Jag skulle dock först vilja framföra en formell punkt: när det gäller bioteknik har gemenskapen ingen normativ behörighet.
Men av skäl som framför allt har att göra med respekt för de många olika nationella uppfattningarna och kulturerna är det i dag medlemsstaternas sak att upprätta bestämmelser på det här området.
När det gäller innehållet diskuteras dessa frågor för närvarande intensivt i medlemsstaterna, här i Europaparlamentet, vilket gläder mig, och i Europarådet, som kommissionen har ett nära samarbete med, samt på internationell nivå.
När det gäller vissa grundläggande principer finns det ett enhälligt samförstånd.
Reproduktiv kloning av människor fördöms universellt, t.ex. i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
I den andan stöder kommissionen fullt ut det fransk-tyska initiativet för att upprätta en internationell konvention om förbud mot reproduktiv kloning av människor.
Bortsett från den här frågan skiljer sig bedömningarna avsevärt åt, när det gäller användning av embryonala stamceller och användning av mänskliga embryon för forskningsändamål, vilket som ni vet beror på olika uppfattningar och övertygelser.
De etiska frågor som är förknippade med dessa problem är invecklade, eftersom man måste göra en avvägning mellan vissa grundläggande principer och riskerna för en negativ utveckling å ena sidan och å andra sidan de sjukas intressen och möjligheterna att avsevärt lindra deras och de anhörigas lidande.
Att sätta gränser är aldrig lätt - man måste försöka hitta en balanserad ståndpunkt som får största möjliga acceptans.
Enligt min mening uppnås en sådan jämvikt med den ståndpunkt som innebär förbud mot produktion av mänskliga embryon men ett godkännande av, på strikt kontrollerade etiska villkor och med respekt för nationella lagar, användning av redan existerande embryon, s.k. övertaliga embryon, särskilt för framställning av stamceller.
Denna ståndpunkt avspeglar yttrandet från europeiska etikgruppen, som anser att det är för tidigt att framställa mänskliga embryon genom överföring av somatiska cellkärnor för forskningens behov, eftersom det finns ett brett forskningsfält att upptäcka med hjälp av andra källor till mänskliga stamceller, i första hand redan existerande mänskliga embryon, s.k. övertaliga embryon.
Kan vi definitivt stänga dörren för vissa forskningsmöjligheter med risk för att vi berövar oss medel att lindra stora lidanden och äventyrar Europas möjligheter att hålla sig kvar i kunskapens framkant?
Med hänsyn till det nuvarande kunskapsläget är många frågor fortfarande öppna, även i strikt vetenskapliga termer.
Därför kommer kommissionen att organisera - och jag skulle vilja upprepa min inbjudan till alla intresserade parlamentsledamöter - en konferens på temat " Stamceller: terapier för framtiden? " den 18-19 december i Bryssel.
Diskussionerna kommer att handla om stamcellsforskningens löften och prioriteringar, men också om alla former av svårigheter som man måste konfronteras med inom denna forskning.
Jag skall avsluta genom att tala om en sista punkt: styrelseformerna och den allmänna debatten.
När det gäller denna punkt kan jag inte annat än skriva under på betänkandet.
Jag kan tala om för er att den handlingsplan som vi utarbetar, " vetenskap-samhälle ", går i samma riktning.
Den syftar till att uppmuntra den offentliga debatten om den här typen av frågor.
Det är helt nödvändigt att debatten blir så bred och så allmän som möjligt.
Herr talman, mina damer och herrar parlamentsledamöter!
När det sammanfattningsvis gäller de frågor som i stor utsträckning rör det europeiska samhällets framtid är jag verkligen mycket glad åt att kunna konstatera att kammaren har spelat rollen som en viktig plats för en debatt med kvalitet.
I ett Europa där medborgarna delar samma grundläggande värderingar, men kan ha olika uppfattningar om vissa frågor, är det i första hand i Europaparlamentet som en demokratisk konfrontation mellan olika åsikter bör äga rum.
Kommissionen har självklart för avsikt att även i fortsättningen sluta upp bakom era insatser på det här området, och i nära samarbete med er och med medlemsstaterna kommer vi att fullfölja det nödvändiga arbetet med att informera, utreda och diskutera, vilket ett ansvarsfullt vetenskapligt och tekniskt framsteg förutsätter.
(Sammanträdet avbröts kl.
10.55 och återupptogs kl.
11.05.)
