# ID: svediakorp-gov420333
# author: Gebhardt (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 674
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Efter att i ungefär ett år ha ägnat mig intensivt åt upptäckterna inom humangenetiken och dess inflytande på medicinen, efter otaliga samråd och samtal under besök på plats i informativt syfte har jag i dag blivit en förhoppning fattigare.
Jag är rentav besviken.
Det tillfälliga utskottet för humangenetik och den nya tekniken inom medicinen har inte nått de mål som jag förväntade mig.
Det betänkande som utskottet antog kommer nämligen inte att utgöra grunden för en sammanhållen lagstiftning på bioteknikområdet i EU: s medlemsstater, vilket många med mig hade önskat.
Snarare hotar betänkandet att falla i bitar på grund av det åsiktskaos som råder i plenum.
Dessa bitar kommer i slutändan inte längre att passa ihop särskilt väl.
Därför ber jag er, ärade kolleger, låt oss åtminstone förhindra det värsta.
Låt oss fatta ett beslut som på ett balanserat sätt tar hänsyn till de samhällspolitiska, de ekonomiska och de juridiska aspekterna och som på inga villkor kör över den noggranna etiska gränsdragningen.
Europaparlamentet får inte svika i denna fråga.
Vi måste sätta normen.
Att sätta normen är i en representativ demokrati en uppgift för det direktvalda parlamentet och inte för regeringarna eller rentav de krafter som inte i första hand har allmänhetens intresse som riktmärke.
Under överläggningarna i Nantes förra veckoslutet lade den tyska och den franska regeringen om växeln mot ett gemensamt ställningstagande i de frågor som biotekniken ställer om ekonomi och etik.
Låt mig citera ett dokument från den tyska förbundsregeringen: " En sådan samordning mellan Tyskland och Frankrike skulle kunna bli upptakten till en bredare samordning på europeisk nivå. "
Europaparlamentet kan göra vägen kortare och redan i dag börja ställa krav.
Utskottet för humangenetik, som vi kort och gott kallar det, har noggrant samlat ihop nödvändig information och hela spektret för att bilda sig en uppfattning.
Nu måste parlamentet stå samlat för att leda vetenskapen, medicinen och ekonomin i medlemsstaterna in i den biotekniska revolutionens framtid.
Dock får vi inte trampa i fällan och göra oss en falsk bild av framtiden.
Det är inte så att varje framsteg som människan gör automatiskt är ett framsteg för mänskligheten.
Inte heller får vi underkasta oss ideologier eller dogmer, och vi bör verkligen inte ha för avsikt att skapa nya.
På det etiska området känner sig många så osäkra att man helst av allt bara vill glömma det.
Här råder dock en flerdubbel klarhet.
Ibland ser vi det bara inte.
Exempelvis: Av en befruktad mänsklig äggcell kan det bara bli en människa och ingenting annat.
Alltså gäller skyddet av människovärdet från ögonblicket då den manliga sperman förenas med det kvinnliga ägget.
Denna icke förhandlingsbara princip nedtecknas hela tiden om och om igen, senast i inledningen till stadgan om Europeiska unionens grundläggande rättigheter.
Det enda vi behöver göra är att rätta oss efter den.
Under denna förutsättning kan vi inte tillåta kloning - vilket syftet än må vara -, alltså varken reproduktiv eller terapeutisk kloning.
Det går bara inte!
Under denna förutsättning är det även uteslutet att använda eller rentav framställa embryon i forskningssyfte.
Läkaretikens inställning till hjälp och bot, om inte annat, förbjuder riktade ingrepp i de mänskliga könscellernas utvecklingskedja, men så gör även tanken på de i alla hänseenden katastrofala följderna.
Jag skall låta det stanna härvid.
Vid omröstningen senare i dag har vi även en lång rad andra gränser att ta hänsyn till.
Dock måste vi i dag även ta ställning för framsteg inom den biologiska vetenskapen.
Med rimligt stöd kommer den kanske att kunna föra oss närmare drömmen om en seger över sjukdom och lidande, och vi bör i väsentligt större utsträckning än hittills stödja alternativen, exempelvis på området vuxna stamceller.
Som jag ser det är det också där som framtiden faktiskt ligger.
