# ID: svediakorp-gov420323
# author: Paciotti (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 733
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Arbetet i det tillfälliga utskottet för humangenetik och annan ny teknik inom den moderna medicinen har varit komplicerat och intressant: Fioris innehållsrika och uttömmande betänkande som åtföljer resolutionsförslaget vittnar om detta.
Det förslag till resolution som föredraganden lade fram för utskottet var i sin tur en balanserad sammanfattning av de slutsatser man kunde dra av våra undersökningar, som har handlat om de många etiska och politiska problem som har uppstått på grund av de vetenskapliga framstegen under de senaste åren: framkomsten av genetiska test som öppnar möjligheter att tidigt upptäcka och bota allvarliga degenerativa sjukdomar men som samtidigt medför risker när det gäller skyddet av personuppgifter.
På detta område avser dessa inte bara den enskilde individen utan även alla hans blodsförvanter.
Vid sidan av rättigheten att veta, vars och ens rättighet att få reda på möjliga risker förknippade med anlag för framtida sjukdomar formas det en ny rättighet att inte veta, att om man så vill inte ta itu med det öde livet har i beredskap för en utan sätta sin tillit till framtiden.
Vi har diskuterat problem med att tillämpa patentreglerna - detta traditionella industripolitiska instrument som gynnar privat finansiering av forskningen - på de biotekniska och biomedicinska innovationer som har med levande organismer att göra och därför medför känsliga gränsdragningar mellan uppfinningar som ett resultat av människans verksamhet och upptäckter av levande materia, som ingen kan ha äganderätt till.
Slutligen har vi diskuterat de mest bestickande frågorna som har med stamcellsforskningens nya frontlinje att göra.
Denna ger utomordentliga möjligheter till ingrepp som kanske kan utrota sjukdomar som hittills har varit omöjliga att besegra, men bär också med sig dramatiska frågeställningar om etiska principer som skall hållas okränkbara.
Vi börjar inte från noll, bland annat tack vare det fruktbärande arbete den europeiska gruppen för etik inom vetenskap och ny teknik har gjort och de många instrument som har utarbetats på europeisk och internationell nivå.
För två veckor sedan kunde ju vårt parlament också med stor majoritet fastställa kloka och allmänt accepterade kriterier när vi antog det sjätte ramprogrammet om forskning som prioriterar den nödvändiga forskningen inom detta område.
Enligt detta program finansieras särskilt den forskning som görs på stamceller från vuxna människor och embryoceller från aborterade foster eller så kallade övertaliga embryon, som skapas för fortplantning med medicinsk hjälp och inte längre kan användas för detta ändamål, i den utsträckning medlemsstaternas lagar tillåter detta.
Tyvärr förvrängdes det ursprungliga förslaget i utskottet, där det härskade en stämning som kännetecknades av rädsla i stället för av hopp.
De gamla spökena som säger att kloning skapar monster kom fram och man kom till den absurda slutsatsen att det är bättre att låta övertaliga embryon dö eller förstöras än att använda dem för en medicinsk forskning som kan rädda mänskligheten, våra barn, kommande generationer från de gissel som har plågat oss i det förflutna och som fortfarande hotar oss.
Vi vill inte att kvinnornas kroppar skall användas för att producera foster för forskningen, men det är omoraliskt att förbjuda att befintliga foster får användas till mänsklighetens fromma.
Man talar inte om människovärdet för att befria människan från förödmjukande lidanden utan bara för att skydda de första uppsättningarna embryoceller från icke fullgångna foster.
Och ändå har människofoster aldrig under mänsklighetens historia varit tillnärmelsevis så omhuldade som i dag.
Man påstår att laglig, reglerad och kontrollerad forskning skulle öppna dörrarna för beklämmande spekulationer, nästan som om vi skulle förbjuda transplantationer av organ som räddar liv bara för att det kan förekomma en ljusskygg handel med organ.
Då får man bekämpa den, inte offra hoppet om tillfrisknande!
Man åberopar gudomliga lagar för att undgå att ta det ansvar som en från religionen fristående sträng etik ålägger dem som i demokratiska val har utsetts att fatta beslut för det gemensamma bästa.
I stället borde vi begrunda vilka värden som står på spel och vidta alla försiktighetsmått, sätta upp alla rimliga gränser, stå emot allt köpenskapstänkande men ändå tillåta frihet till kunskap, till forskning, till hopp om nya milstolpar när det gäller att bota ohyggliga sjukdomar.
Därför hoppas min grupp att Europaparlamentet inte kommer att säga emot det kloka beslut det fattade för bara två veckor sedan.
