# ID: svediakorp-gov420298
# author: Färm (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,560
# sentences: 75
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman, ledamöter, kommissionsledamöter!
Jag har nog slagit något slags rekord här i dag.
Jag har nämligen fått hela 15 minuters talartid, eftersom jag är föredragande för tre olika, men ganska likartade ärenden.
Eventuellt kommer jag inte att behöva hela denna tid.
Äntligen ser det nu ut som om utvecklingen på Balkan mer stabilt går åt rätt håll.
Vi har äntligen något som liknar fred om än under väpnad övervakning, om än med fortsatta våldsamheter mellan folkgrupper och lång väg kvar till en genuint fredlig samexistens.
Avväpningen av de väpnade grupperna i Makedonien har kunnat genomföras framgångsrikt, inte minst efter en viktig insats av EU.
Vi kan alltså känna en viss optimism, även om historien alltför ofta har visat oss att freden är bräcklig, inte minst på Västra Balkan.
Även demokratin gör framsteg.
Förra hösten störtades Milosevic-diktaturen genom det jugoslaviska folkets beslutsamma agerande.
Både i Kroatien och Bosnien och Hercegovina, om än med en del problem i det senare fallet, har de demokratiska krafterna gjort framsteg.
Förra veckans val i Kosovo sköttes oklanderligt.
Det kändes som en förmån att få vara närvarande vid denna historiska händelse, som observatör från Europaparlamentet.
Mycket återstår dock att göra.
Det handlar om ett stort behov av rent fysisk återuppbyggnad, men också om uppbyggnaden av den infrastruktur och den ekonomi som tilläts förfalla under 90-talet.
Det allra viktigaste är kanske att få till stånd en genuin försoningsprocess, som gör att man kan ta itu med den etniska rensning som har uppstått i stora delar av dessa länder, samt att lösa de stora återstående problemen med flyktingar och displaced persons.
Det är mot denna bakgrund som vi i budgetutskottet har antagit tre betänkanden om tidsmässigt förlängt, i vissa fall även utökat, makroekonomiskt stöd till Makedonien, Bosnien och Hercegovina och Jugoslavien.
Först något om Makedonien.
I november 1999 beslutade rådet att ge Makedonien ett makroekonomiskt stöd på 80 miljoner, en del som lån samt ett bidrag på upp till 30 miljoner euro.
Beslutet fattades mot bakgrund av kriget i Kosovo, eftersom denna kris gav upphov till stora kostnader i Makedonien, dit hundratusentals människor flydde.
Syftet har varit att underlätta genomförandet av strukturreformer och att avhjälpa följderna av de ekonomiska störningar som Kosovokonflikten medförde.
Stödet är förstås förenat med villkor, främst att man fortsätter sitt reformprogram av ekonomin och statsförvaltningen och att man fullföljer överenskommelserna från Ohrid tidigare i höst.
Som bekant drabbades Makedonien av denna interna väpnade konflikt.
Den har förstås skapat ytterligare problem och försenat genomförandet av stöden.
Bara en del har kunnat utbetalas inom tidsramen.
Det är anledningen till att vi nu vill förlänga den rättsliga grunden för dessa stöd.
Det tycker vi är helt okej.
Kommissionen föreslår emellertid också ett utökat ekonomiskt bidrag, eftersom man börjar få problem med Makedonien, där utvecklingen annars har varit positiv.
Problemen har förvärrats av konflikten.
Det är därför som kommissionen nu föreslår att bidragsdelen skall öka med 18 miljoner.
Budgetutskottet anser mot denna politiska bakgrund att kommissionens förslag är väl avvägt.
Ändå har vi lagt fram en del ändringsförslag för att betona att detta stöd skall förvaltas av kommissionen men i nära samråd med både Kommittén för utrikespolitik och säkerhetspolitik och Ekonomiska och finansiella kommittén.
Bakgrunden till detta är att vi ser det som viktigt att kontrollera inte bara den rent finansiella hanteringen av stöden utan också mer politiska aspekter, t.ex. för att se till att ingen del av stödet används för att rusta upp den makedonska armén.
Vi betonar också att denna typ av stöd, dvs. bidrag i kombination med ett långfristigt " mjukt " lån, skall ses som exceptionellt och inte får bilda norm för framtiden.
Sedan har vi ärendet som gäller Bosnien och Hercegovina.
I maj 1999 beslöt vi att ge detta stöd, ett lån på 20 miljoner och bidrag på upp till 40 miljoner.
Detta gjordes naturligtvis också för att underlätta det ekonomiska läget och understödja uppbyggnaden i Bosnien.
Villkoren var självklart att ekonomin och de demokratiska institutionerna skulle fortsätta att reformeras.
Vi har haft en del problem med genomförandet.
Det återstår därför en bidragsdel på 15 miljoner att betala ut.
För att kunna genomföra den behöver vi alltså förlänga den rättsliga grunden.
Vi skall också ta med i denna bedömning att de val som hölls i Bosnien i november 2000 ledde till att allt har tagit väldigt lång tid; vi har haft förhandlingar, den höge representanten fick gripa in osv.
Detta har försenat både reformerna och lagstiftningsarbetet, och därmed även stödens genomförande.
Den ekonomiska tillväxten har inte varit riktigt bra.
Dessa stöd behövs därför verkligen, varför vi från budgetutskottet stöder kommissionens förslag att modifiera denna rådsförordning, så att vi kan förlänga tidsfristen fram till slutet av 2002.
Samma villkor skall dock gälla även i detta fall som i fallet Makedonien i fråga om Kommittén för utrikespolitik och säkerhetspolitik.
Till slut något om det tredje ärendet, Jugoslavien.
Vi beslutade så sent som i år att ge detta makroekonomiska stöd på upp till 300 miljoner, också i detta fall både i form av lån och i form av bidrag.
Syftet är förstås att främst understödja Jugoslaviens stabilitet ekonomiskt, socialt och politiskt, men det är även, vilket jag vill betona, att främja Jugoslaviens roll som stabiliserande faktor i hela regionen.
I år har det visat sig att den ekonomiska situationen kanske var litet mer ansträngd än vi tidigare har trott.
Inte minst har privatiseringsprocessen tagit längre tid, vilket också har lett till att statsbudgeten har förlorat inkomster från privatiseringen.
Vi vet också att det har varit en tuff process att komma fram till en lösning på Jugoslaviens förhållande till Världsbanken, IMF, osv.
Om det inte tillförs pengar, finns det självklart en stor risk för att den ekonomiska situationen försämras ytterligare.
Då skall vi tänka på att Jugoslavien redan nu har en oerhört hög skuldsättning, över 140 procent av BNP.
Därför vill kommissionen att dessa nya belopp - en ökning med 45 miljoner - blir i form av bidrag.
Budgetutskottet säger okej, men betonar att detta ändå måste ses som en del av EU: s fleråriga program och att det är ett exceptionellt stöd.
Vi har också lagt till att stödet skall utbetalas, förutsatt att Jugoslavien fortsätter att utvecklas till en rättsstat och att landet fortsätter ett nära samarbete med den internationella domstolen i Haag.
I alla dessa tre fall menar vi också att man för att få fram nya resurser under innevarande budgetår måste följa ordinarie budgetförfarande.
Det kan därmed bara genomföras genom en parallell process med en överföring av medel från andra budgetposter, vilket kräver budgetmyndighetens beslut.
Herr talman!
Kommissionen begärde redan före förra sammanträdesperioden i Strasbourg att dessa ärenden skulle få en brådskande behandling.
Jag sade då att jag ansåg att det ändå var två saker som måste klaras av först.
För det första ville vi se kommissionens konkreta förslag till överföringar för att få fram de nödvändiga 45 respektive 18 miljonerna, så att vi också skulle kunna se var medlen skulle tas ifrån.
Dessa förslag om överföringar finns nu och har diskuteras i budgetutskottet.
För det andra ville vi klara av förlikningen med rådet om nästa års budget för att kunna säkerställa att dessa insatser kan kombineras med en fortsatt hög nivå på övriga insatser för Västra Balkan, för återuppbyggnad osv.
Nu har vi nått en överenskommelse med rådet, som innebär att dessa ökade makroekonomiska stöd skall ses som front loading av nästa års budgetanslag.
Samtidigt accepterar vi gemensamt kommissionens preliminära budgetförslag för Balkan, vilket jag också hoppas kommer att bli resultatet av den andra budgetbehandlingen under nästa sammanträdesperiod i Strasbourg.
Mot denna bakgrund stöder vi alltså dessa tre förslag.
Låt mig avslutningsvis bara säga ett par ord om mitt och budgetutskottets yttrande över Lagendijks betänkande om Europeiska byrån för återuppbyggnad.
Jag har själv vid flera tillfällen haft tillfälle att uppleva byråns arbete och ser det som föredömligt effektivt, vilket också Lagendijk anser och även revisionsrättens rapport har bekräftat.
Jag tror att det finns några specifika skäl till denna framgång.
Ett av dem är faktiskt att man efter parlamentets krav har genomfört en mer decentraliserad modell för beslutsfattandet och genomförandet av EU: s bistånd, att man har kunnat undvika detta tungrodda, dubbla beslutsfattandet som vi hade tidigare i det traditionella kommittésystemet.
Trots dessa förnämliga resultat från byrån, vill dock budgetutskottet i sina ändringsförslag betona vikten av korrekta budgetprinciper när det gäller att särskilja administrativa och operationella utgifter, bl.a. för att vi skall kunna genomföra en ordentlig, kvalificerad utvärdering av verksamheten.
Dessutom vill vi införa en hänvisning till fördragets artikel 274, för att tydligt betona att detta är en insats där kommissionen har genomförandeansvaret, inte i första hand medlemsstaterna.
