# ID: svediakorp-gov420263
# author: Morgan (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 373
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag vill först och främst tacka de två ledamöterna för allt arbete de utfört i samband med utarbetandet av dessa betänkanden.
De har, alltsedan de utsågs till föredragande, outtröttligt arbetat för att bekämpa bedrägeri i Europeiska unionen.
Det finns emellertid ett problem.
Enligt kommissionens rapport har det skett en fördubbling av bedrägerierna, i synnerhet när det rör de intäkter som samlats in under år 2000.
Detta är ett stort bekymmer, men vi måste se det i sitt sammanhang och komma ihåg att mycket av detta beror på att medlemsstaterna inte tar bedrägerierna på allvar.
De samlar inte in de pengar som skall komma Europeiska unionen till godo, t.ex. från cigarrettsmuggling och de pengar vi kan få in genom skatter.
Medlemsstaterna tar heller inte bedrägeriet på allvar, eftersom vi fortfarande har fyra medlemsstater som inte har ratificerat konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas ekonomiska intressen, vilket innebär att ingen kan gå vidare i kampen mot bedrägeri.
När det gäller strukturfonderna, används 40 procent av pengarna i medlemsstaterna, och de uppgifter vi har - vad gäller uppföljning om var dessa pengar används - inte är tillförlitliga.
Situationen är ganska patetisk.
Vad gör vi när vi upptäcker bedrägeri?
Vi överlämnar en fil till OLAF, som utför undersökningen och sedan ligger den på en hylla, eftersom ingen väcker åtal.
Detta är ett verkligt problem.
Vem tar ansvar för åtalet?
Det är bara två personer som har åtalats genom OLAF, och detta är liktydigt med grönt ljus för alla bedragare i EU.
Vi måste fråga oss om folk är emot en europeisk åklagare, vad vill de då se som alternativ?
Vi ber om litet för mycket i betänkande, genom att be om en förordning.
Men vi vet också att omkring hälften av medlemsstaterna är emot detta, och det finns en möjlighet att vi förlorar tillfället att få en europeisk åklagare för bedrägerifall i syfte att skydda gemenskapens ekonomiska intressen.
Vi kanske ber om alltför mycket alltför snabbt, och detta oroar mig, men jag respekterar ledamöterna för att de verkligen tar tag i bedrägerifrågan.
