# ID: svediakorp-gov420260
# author: Bösch (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 671
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
När ni tittar på siffrorna över bedrägerier och oriktigheter som rör den europeiska budgeten år 2000, så ser ni framför allt en väldig ökning av dessa konstaterade oriktigheter.
För att klargöra detta: För skattebetalarna är det i och för sig likgiltigt om det är fråga om bedrägerier eller oriktigheter, pengarna har används på ett felaktigt sätt.
Nu kan man naturligtvis tvista om huruvida man har blivit bättre på att klara upp oriktigheterna eller om fler oriktigheter har ägt rum.
Jag anser att det förmodligen rör sig om båda delarna.
Kanske har kommissionären en något annan åsikt om det, men vi kan ju inte gå så långt att vi säger: När vi har avslöjat 100 procent oriktigheter, då har vi haft den bästa bedrägeribekämpningen, ty då har vi inte längre någon budget!
I detta läge - och kanske var den ansvariga kommissionären också ledamot i sitt tidigare liv - ställer man sig i denna funktion följande fråga: Vad skulle ske i ett företag, om man lade fram liknande siffror när det gäller driften under ett år?
Vi råkar ju här alltid ut för att man säger: Vi är en av de bästa förvaltningarna!
Det eftersträvar vi!
Jag anser att det då skulle ske något annat än att kommissionen skulle begära en sådan handlingsplan av oss.
Jag tror att vi borde fundera över - och det var egentligen också meningen med mitt betänkande - vart denna resa skulle kunna gå.
Theato har redan berört en möjlighet, en viktig möjlighet.
Vi kan inte komma ifrån detta, om vi vill ändra något.
Vi måste ta itu med frågan om en europeisk åklagarmyndighet, och detta utan undanflykter med avseende på ändringar av fördraget.
Det finns möjligheter i fördraget.
Att ni, fru Schreyer, värjer er mot det, det är er sak, men vi kan inte i fortsättningen passivt ställa oss framför våra skattebetalare och säga: Det finns ingenting vi kan göra!
Det är inte därför vi har en kommission.
Vi har en kommission för att agera, fru Schreyer, och det vill jag påminna er om!
På samma sätt måste vi i ökande utsträckning fästa större vikt vid frågan om skydd för unionens ekonomiska intressen i kandidatländerna.
Även här fanns och finns det förslag som går ut på att vi någon gång bör låta vår nya antibedrägerienhet också fungera som rådgivare - det vet vi redan.
Det beror inte på kandidatländerna, som vi har sett av exemplet med Slovakien, utan på denna kommissions oförmåga att äntligen ta tag i utvidgningsproblematiken så som man skall, så att också våra medborgare inser att denna utvidgning är så förberedd - även i ekonomiskt hänseende - att de gärna kan säga " ja " till den.
Här har kommissionen ett stort ansvar.
Jag anser att om man ser och måste lägga fram sådana siffror, fru kommissionär, då är jag egentligen böjd att anse att man måste gripa varje tillfälle som erbjuds för att förbättra situationen.
En sista punkt, och det vore bra om vi åtminstone i den frågan kunde utnyttja möjligheten att göra något gemensamt.
Det gäller en fråga som jag ställer här.
Fru Schreyer, för att leda den operativa avdelningen i OLAF, byrån för bedrägeribekämpning, har man föreslagit Alberto Perduca som direktör.
Hans kvalifikationer som åklagare, hans erfarenheter i kampen mot maffian samt hans internationella erfarenheter gör honom till den idealiske mannen för denna uppgift.
Tyvärr har den nya italienska regeringen nu i flera månader blockerat utnämningen av honom.
Kanske kan ni säga oss, fru Schreyer, vad kommissionen hittills har gjort i denna fråga.
Vore det i detta fall inte nödvändigt med en personlig intervention från kommissionens ordförande?
Har detta kanske - förhoppningsvis - redan skett?
