# ID: svediakorp-gov420259
# author: Theato (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 718
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DE) Herr talman!
Ett skydd för gemenskapens ekonomiska intressen är ett svårförståeligt begrepp för medborgarna där ute.
Och ändå angår det dem ända in på huden - som skattebetalare som betalar ut sina pengar för uppbyggnad och utbyggnad av ett enat Europa, men inte för missbruk, bedrägerier och annan brottslighet.
Skattebetalaren kan med all rätt begära att de europeiska institutionerna, som han anförtror sina pengar, hanterar dem försiktigt, och upptäcker och bestraffar bedrägerier, om sådana förekommer.
Att vi med alla medel försvarar detta förtroende från medborgarnas sida, måste vara vårt budskap.
Men dessa medel har hittills förblivit trubbiga vapen, och svinnet i gemenskapsbudgeten på grund av brottsliga manipulationer tilltar, vilket bevisas av en fördubbling till mer än 2 miljarder euro förra året.
Mörkertalet torde för övrigt vara högre.
Trots att brotten allt oftare avslöjas, så släpar det gränsövergripande samarbetet inom rättsväsendet långt efter brottsligheten som är organiserad över gränserna.
I många år har rådet, kommissionen och parlamentet beklagat detta tillstånd, men hittills har bara litet eller ingenting gjorts.
Den överenskommelse om skydd av gemenskapens ekonomiska intressen, med tillhörande protokoll, som undertecknades i Cannes för drygt sex år sedan har fortfarande inte ratificerats av alla medlemsstater och har därför inte trätt i kraft.
Trots varje vädjan och alla resolutioner från parlamentet och flera förklaringar från rådet vid toppmötena har gemenskapen fortfarande inte något europeiskt rättsligt område för att skydda gemenskapens budget, ja inte en gång en entydig definition av begreppet bedrägeri som riktar sig mot gemenskapens medel, för att inte tala om hur undersökningar genomförs och hur straff bagatelliseras, vilka bör vara till lika delar effektiva, proportionerliga och avskräckande.
I denna blockadsituation har kommissionen nu lagt fram ett förslag till direktiv, som tar upp beståndsdelarna i överenskommelsen från 1995 och delvis inbegriper dem i protokollen, för övrigt ett förslag som Europaparlamentet å sin sida redan hade gjort före toppmötet 1995.
Kommissionen stöder sig med all rätt på artikel 280.4 i Amsterdamfördraget, där gemenskapen förpliktas att bidra till ett aktivt skydd av dess pengar.
Därmed borde den fruktlösa debatten om huruvida det skall inordnas under den första eller tredje pelaren i fördraget ha övervunnits, särskilt som det i Nicefördraget bekräftas att skyddet av gemenskapens ekonomi hör till den första pelaren.
Vi bör alltså inte förlora oss i juridiska analyser, utan ge en klar signal.
Vi menar allvar med det straffrättsliga skyddet mot brottsligt missbruk av de europeiska pengarna.
Därför välkomnar vi kommissionens förslag om en harmonisering av de nationella lagarna.
Men det kan bara vara ett första steg mot att inrätta en europeisk åklagarmyndighet för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen, som krävdes för Nicefördraget redan under regeringskonferensen, men tyvärr inte behandlades.
Vi väntar otåligt på kommissionens grönbok i denna fråga, fru Schreyer.
Det hade varit bra att ha denna grönbok redan nu tillsammans med förslaget till direktiv.
För att häva denna brist kräver budgetkontrollutskottet i sina ändringsförslag att en europeisk åklagarmyndighet inrättas vid nästa översyn av fördraget enligt modellen med corpus juris, och inordnad under första pelaren.
Redan vid toppmötet i Laeken måste det skapas förutsättningar för detta.
Som ett mellansteg, utan någon ändring i fördraget, föreslår budgetkontrollutskottet att det inrättas en intern europeisk åklagarmyndighet för finansbrott enligt trestegsmodellen i den oberoende expertkommitténs andra rapport.
Som redan sagts är vi positiva till kommissionens förslag, men vi kräver ett radikalt instrument, dvs. en förordning i stället för ett direktiv.
Varför?
Direktiv förpliktar medlemsstaterna att uppnå vissa mål, förordningar föreskriver också de instrument som skall användas för att nå dessa mål.
Förslaget till direktiv skall enhetligt definiera bestämda brottsrubriceringar i alla medlemsstaters straffrätt, exempelvis bedrägeri, korruption, penningtvätt med mera som kan skada gemenskapens budget.
För att här undvika ytterligare förvirring, liknande den vi redan haft, är rättsinstrumentet med en förordning entydigt att föredra.
Jag inbjuder parlamentet, kommissionen och rådet eftertryckligen att nu gemensamt gå denna väg.
Jag ber er att rösta för mitt betänkande, där det inte föreligger några ändringsförslag.
