# ID: svediakorp-gov420227
# author: Neyts-Uyttebroeck (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,512
# sentences: 113
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Fru talman!
Jag har mycket riktigt nöjet att här företräda ordförandeskapet eftersom justitieministern tyvärr inte kan vara närvarande.
Jag har blivit tillfrågad att å hans vägnar behandla det här ämnet, vilket jag naturligtvis väldigt gärna gör.
Fru talman, mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Jag skulle först av allt vilja börja med att tacka er för den snabbhet och flexibilitet ni visat prov på de senaste veckorna.
Rådet den 20 september, och Europeiska rådet den påföljande dagen, beslutade som ni vet att handlingsplanen för att bekämpa terrorismen snabbt skulle genomföras, och att tidsfristen för vart och ett av de beslut som vi talar om i dag, och som är nyckelbeståndsdelar i denna handlingsplan, går ut i december.
Den europeiske medborgaren skulle inte förstå om Europeiska unionen inte vidtar dessa åtgärder så skyndsamt som krävs.
Den snabbhet med vilken föredragandena arbetat och med vilken utskottet för medborgerliga rättigheter och inrikes frågor granskat betänkandena, liksom er tillgänglighet för att diskutera dem i dag, är exemplariska.
Allt detta var ett villkor för att tidsfristerna för att anta besluten skulle respekteras och ordförandeskapet är mycket tacksamt för stödet för sitt arbete.
Fru talman!
Jag skall till att börja med ta upp beslutet om att inrätta Eurojust, och sedan rambeslutet om en europeisk arresteringsorder och avsluta med rambeslutet om terrorismanklagelser.
Ni känner till dem tillräckligt väl.
Jag skulle vilja koncentrera mig på anledningen till att ni i dag inbjudit ordförandeskapet, vilket innebär att jag skall göra en lägesrapport över det förberedande arbetet för vart och ett av besluten.
När det gäller Eurojust så var inrättandet av en försvarsenhet en av våra absoluta prioriteter inom justitieområdet.
Terrorhotet har bara förstärkt våra intentioner i det avseendet.
Vi gör allt för att det här instrumentet skall kunna antas i december för att på det sättet förverkliga målen från Tammerfors.
Jag är glad att kunna meddela er att allt pekar på att rådet skall kunna hålla det tidsschemat.
Vid rådets sammanträden den 27 och 28 september träffades redan en politisk överenskommelse angående artiklarna 1 till och med 8 i beslutet.
Ni vet att dessa artiklar utgör själva kärnan i beslutet om upprättande av Eurojust.
Under det belgiska ordförandeskapet har arbetsgruppen ägnat 13 sammanträden åt det här instrumentet.
Den fullständiga texten har redan behandlats globalt i arbetsgruppen, har utretts av kommittén enligt artikel 36 och har nu lagts fram för Coreper.
Ett första yttrande från parlamentet antogs den 17 maj i år, men med tanke på det stora antalet ändringar i texten visade det sig nödvändigt med ett nytt samråd.
Ordförandeskapet fäste särskild uppmärksamhet på att man under hela förhandlingen tog hänsyn till yttrandena från er kammare.
Eurojust måste tillföra ett verkligt mervärde, jämfört med befintliga instrument.
Genom att ämbetsmän från medlemsstaterna samlas i en enda instans blir det sannolikt möjligt att åstadkomma god samordning och nära samarbete mellan de myndigheter som ansvarar för påföljderna.
Eurojust kommer på så sätt att bli ett effektivt instrument för att inrätta området för frihet, säkerhet och rättvisa som är vårt mål alltsedan Amsterdamfördraget.
Det var därför lämpligt att säkerställa verkligt och effektivt samarbete mellan Eurojust å ena sidan, och övriga instanser som inrättats inom ramen för vår union, å andra sidan.
Det var alltså nödvändigt att noga undvika behörighetskonflikter och överlappningar.
Alla dessa frågor omfattas av bestämmelser i förslaget till beslut.
Samarbetet mellan Eurojust och Europol och de kontakter som dessa två organisationer bör upprätthålla blir föremål för ett separat avtal.
Förslaget till avtal är under utarbetande mellan ledamöterna i den provisoriska enheten pro-Eurojust och Europols företrädare.
Det var mer än önskvärt att ansluta de mest berörda till denna diskussion och att på ett lämpligare sätt införliva den senare utvecklingen av Europol som för närvarande förhandlas inom Europeiska unionen.
Fru talman, damer och herrar!
I enlighet med era önskemål har Eurojusts behörighetsområden lagts så att Eurojust skall få det utrymme som behövs för att behandla gränsfall och nya former av kriminalitet.
Eurojust kommer att delta i samordningen av medlemsstaternas behöriga myndigheter och kan uppmana dessa att tillsätta gemensamma utredningsgrupper.
En medlemsstats myndigheter som inte går med på Eurojusts uppmaning, måste motivera sin vägran.
Flera bestämmelser i förlaget till beslut gäller införandet av regler för skydd av personuppgifter.
Det var och är ju oumbärligt för att å ena sidan ge Eurojust möjlighet att behandla sådana uppgifter men å andra sidan även ge alla garantier avseende skydd av privatlivet.
Hänsyn har tagits till de erfarenheter som gjorts av den provisoriska enhet som inrättades 1 mars i år.
Företrädare för den enheten deltog i arbetsgruppen och kunde dela med sig av sina erfarenheter under den verksamheten.
Jag understryker gärna att den provisoriska enhetens verksamhet på ett överväldigande sätt bevisat vikten och nyttan av en sådan enhet som Eurojust, särskilt de senaste veckorna.
Jag hoppas och tror att ni, fru talman och damer och herrar parlamentsledamöter, gärna hör att det enligt den senaste utvecklingen i verksamheten kommer att bli parlamentets sak att bevilja Eurojust ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten.
Det återstår dock några viktiga frågor att lösa, men det är ett begränsat antal.
Det gäller främst hur rätten till information om personuppgifter skall utföras, beslutets ikraftträdande och en stadga för personalen vid Eurojust.
Frågan om sätet är fortfarande öppen.
Ett beslut bör kunna fattas under toppmötet i Laeken.
Fru talman, mina damer och herrar!
Jag skall avsluta denna del av mitt inlägg med att fästa er uppmärksamhet på det faktum att ordförandeskapet den 16 november insisterade på att medlemsstaterna redan nu skall förbereda genomförandet av rambeslutet om att inrätta Eurojust, så att denna enhet verkligen kan bli operativ så snart som möjligt.
Tillåt mig nu att övergå till frågan om den europeiska arresteringsordern.
Som ni vet bygger kommissionens förslag på principen om ömsesidigt erkännande av rättsliga beslut.
Det innebär att varje nationell myndighet automatiskt, och genom minimikontroller, erkänner begäran om överlämnande av en person från de rättsliga myndigheterna i en annan medlemsstat.
Den europeiska arresteringsordern är tänkt att ersätta det nuvarande utlämningssystemet, när det gäller brott som faller under dess tillämpningsområde.
Rambeslutet angående denna arresteringsorder är ett tekniskt mycket invecklat instrument eftersom det har att göra med viktiga frågor angående det straffrättsliga förfarandet men även med frågor som till exempel har att göra med det signalement som möjliggör uppspårning av de berörda personerna.
Med tanke på arbetsuppgifternas omfattning och de tidsfrister som måste hållas har ordförandeskapet påskyndat rådets verksamhet avsevärt.
Ärendet behandlades direkt kommittén enligt artikel 36 så att de känsligaste frågorna skulle kunna behandlas omedelbart.
Det har gjort det nödvändigt att sammankalla flera extra sammanträden.
En expertgrupp sammanträdde också flera gånger för att bereda grunden för de mest tekniska aspekterna.
Debatterna i kommittén enligt artikel 36 har hittills inriktats på tillämpningsområdet för det instrument som är sammankopplat med problematiken runt kravet på dubbel straffbarhet och hur den rättsliga kontrollen skall ske i den verkställande medlemsstaten.
Medlemsstaterna är eniga om att tillämpningsområdet måste bestämmas på grundval av en positiv uppräkning av överträdelser.
Principen med en negativ uppräkning kunde inte behållas, eftersom det med ett så omfattande tillämpningsområde visat sig omöjligt att komma överens angående ett tillbakadragande av kravet på dubbel straffbarhet.
Vid rådet (rättsliga och inrikes frågor) den 16 november fanns en stor enighet angående ordförandeskapets kompromissförlag om en positiv uppräkning och samtidigt träffades ett halvt avtal om att ge upp den dubbla straffbarheten för överträdelser som förekommer i den uppräkningen.
Dessa brott är de som avses i fördraget om Europeiska unionen, i slutsatserna från Tammerfors, i bilagan till Europolkonventionen och de fyra brott som föreslagits av kommissionen, nämligen sabotage, mordbrand, brott mot mänskligheten i den mening som avses i stadgan för Internationella brottmålsdomstolen, kapning av flygplan och fartyg.
Den omfattar bl.a. terrorism och handel med människor.
För att uppnå ett enhälligt avtal blir det sannolikt nödvändigt att förändra listan.
Inom rådet har man kommit överens om att arbeta på grundval av två förslag.
Det ena skulle innebära att när det gäller brott som finns upptagna på den ännu icke harmoniserade förteckningen skall man bortse från kravet på dubbel anklagelse endast om brottet betraktas som allvarligt i den utställande staten.
Det skulle innebära en straffgräns som är högre än de 12 månader som för närvarande gäller för icke harmoniserade brott inom de femton medlemsländerna.
Det andra förslaget skulle innebära att avskaffandet av den dubbla anklagelsen begränsas till brott som helt eller delvis begås på den utställande statens territorium, där tanken är att man inte kan vägra utlämning för brott som begåtts på territoriet i den stat som utfärdat ordern.
Vid rådet (rättsliga och inrikes frågor) den 16 november kom ministrarna överens om de villkor som skall gälla för åberopande av rättigheter i den verkställande medlemsstaten samt även om tidsfristen för utlämning.
Grundprinciperna är följande: rätten i den verkställande medlemsstaten avgör hur rättigheterna skall kunna åberopas.
Om den eftersökta personen instämmer med utlämning har en tidsfrist på tio dagar fastställts.
Vid ett anhållande har en tidsfrist på sexton dagar fastställts och i särskilda fall kan dessa tidsfrister förlängas med trettio dagar.
Övriga bestämmelser i kommissionens förslag behandlades den 22 och 23 november i kommittén enligt artikel 36.
Diskussionerna gällde skälen till att vägra verkställa ordern och villkoren för tillämpning av territorialitetsprincipen och specialitetsprincipen.
Det är fortfarande för tidigt att tala om ett avtal men verksamheten är mycket konstruktiv och alla punkter har redan diskuterats ingående.
Särskild uppmärksamhet ägnas, och jag tror, mina damer och herrar, att det motsvarar den oro ni uttryckt, åt de mänskliga rättigheterna för den eftersökta personen: rätt till försvar, rättigheter när det gäller användning av språk och när det gäller förflyttning.
Det bör i det sammanhanget betonas att man inte bör bortse från att det kan ligga i den eftersökta personens intresse att få en rättslig process och så snart som möjligt inställa sig i rätten.
Ett annat konkret framsteg jämfört med det nuvarande förfarandet för utlämning är att det frihetsberövande straffet, som den överlämnade personen eventuellt döms till, dras av från alla fängslande åtgärder i anslutning till verkställandet av den europeiska arresteringsordern i den verkställande staten.
Detta är alltså läget i förhandlingarna om rambeslutet om den europeiska arresteringsordern.
Ännu en gång, det återstår svårigheter, men vi har gott hopp om att de kan lösas före nästa vecka.
Det tredje instrument som jag vill ta upp i dag är rambeslutet angående terrorismbekämpning.
För det beslutet kan vi naturligtvis använda oss av den erfarenhet som vi redan har från de två instrument vi talade om alldeles nyss men beslutets betydelse är inte mindre för det.
I första hand eftersom det också är avgörande för att främja det rättsliga samarbetet genom att införa enhetliga brottsdefinitioner.
Det är mycket viktigt för att bygga upp en gemensam strategi när det gäller terrorism och sålunda utveckla en verklig europeisk straffrättslig politik på det området.
Det är även mycket viktigt att möjliggöra en omfattande domsrätt för de europeiska brottmålsdomstolarna.
Rambeslutets betydelse ligger dock även i dess känsliga karaktär, såsom flera av er redan påpekat: alla handlingar i samband med terrorism, inkluderande deltagande i och stödjande av terroristgrupper, måste naturligtvis tas upp.
Man måste samtidigt med stor noggrannhet vaka över att inte gå för långt och alltså måste det till en definition som utesluter varje risk för missbruk.
Rådet är mycket medveten om detta och det är med dessa frågor i bakhuvudet som verksamheten går vidare.
Den fortskrider väl och det bevisas genom resultatet av sammanträdet den 16 november.
Vi kan redan nu konstatera att de ändringar som gjordes har fört ståndpunkterna närmare varandra.
Definitionen av terroristbrottet är nästan avslutad.
Den ursprungliga avsiktliga beståndsdelen har preciserats.
Den har kompletterats med två delar som också kan vara kännetecknande för avsikten med terrorism, nämligen att allvarligt hota befolkningen eller obehörigen tvinga en stat att genomföra en handling.
Samtidigt har de handlingar som avses omdefinierats så att de bara omfattar brott på en allvarlig nivå.
Dessa ansträngningar motsvarar den oro och den kritik som framförts om att definitionen inledningsvis varit alltför vid.
Ytterligare två beståndsdelar har godkänts av rådet för att garantera att de grundläggande rättigheterna iakttas.
Till att börja med kommer det i inledningen att stå att rambeslutet inte påverkar utövandet av de mänskliga rättigheterna, bl.a. föreningsrätten, yttrandefriheten och demonstrationsfriheten.
En politisk förklaring skall komplettera dessa försiktighetsåtgärder genom att ange att beslutet inte gäller personer som agerar för att bevara eller återupprätta demokratiska värderingar eller personer som utövar sin rätt att uttrycka sina åsikter, även om de begår brott när de utövar denna rätt.
I inledningen utesluts också från rambeslutets tillämpningsområde väpnade styrkors verksamhet under väpnad konflikt och i utövandet av sitt officiella ämbete, i enlighet med internationell rätt.
Så långt terroristbrottet som sådant.
(NL) När det gäller domsrätten fortsätter rådet att på grund av det mycket allvarliga i terroristhandlingar fästa vikt vid domsrättens omfattning.
Det skall införas ett samordningssystem vid eventuella domsrättskonflikter mellan medlemsstaterna, vilket inte är otänkbart till följd av samma staters omfattande domsrätt.
När det gäller straffen så fortsätter verksamheten.
Den nuvarande texten innehåller en skyldighet för alla medlemsstater att införa ett högre straff för terroristbrott än för samma brott som begås utan terroristiska syften.
De debatter som i fredags fördes i Coreper i den frågan handlade precis om straff för brottsliga gärningar i samband med terroristgrupper.
Det verkar växa fram en enhällighet angående ett maximistraff på femton år för att leda en sådan terroristgrupp och åtta år för deltagande i en sådan grupp.
Om gruppen ännu inte utfört några terroristgärningar är straffet för att leda en sådan grupp också åtta år.
Debatterna kring detta är dock ännu inte avslutade.
Fru talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Det var avslutningen på den lägesrapport jag ville ge när det gäller rådets tre rambeslut som i dag finns på er föredragningslista.
Som jag sade hyser ordförandeskapet gott hopp om att diskussionerna om dessa tre instrument skall kunna avslutas senast i december.
Det kommer sannolikt att bli en kraftansträngning, med tanke på rådets välfyllda dagordning, men det kommer framför allt att inför toppmötet i Laeken visa att Europeiska unionen nu uppnått viss mognad i utarbetandet av den europeiska straffrätten och att den kan genomföra de målsättningar den ställt upp för sig.
