# ID: svediakorp-gov420225
# author: Watson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 997
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Fru talman!
Det är beklagligt och kanske till och med skamligt att vi skulle drabbas av händelserna den 11 september, för att få de europeiska regeringarna att förstå att de på ett effektivt sätt måste ta itu med ett problem som hemsökt vår världsdel under längre tid än en generation.
1997 i Amsterdam, och återigen i Tammerfors i Finland 1999, åtog sig stats- och regeringscheferna att ta itu med terrorismen.
Vår granskning av utvecklingen tidigare i år visade att man inte hade gjort någonting år saken, vilket var skälet till att vi i egenskap av parlament utarbetade ett betänkande i vilket vi uppmanade dem att vidta åtgärder.
Händelserna den 11 september har lyckligtvis fått dem att vidta åtgärder, och jag ser fram emot att snart få resa till Washington och diskutera gemensamma åtgärder mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater.
Jag vill tacka de politiska grupperna i parlamentet för deras samarbete under utarbetandet av detta betänkande, särskilt ledamöterna från Spanien.
I mitt betänkande välkomnar jag varmt kommissionens förslag till rådets rambeslut om bekämpande av terrorism och till en europeisk arresteringsorder.
Genom ändringsförslagen som jag lägger fram försöker jag att begränsa förteckningen över brott som definieras som terroristbrott och som omfattas av den europeiska arresteringsordern för de allvarligaste gränsöverskridande brotten, och om jag får citera från ändringsförslag 16, specificerar det de brott som begås " i syfte ... att allvarligt störa eller förstöra de grundläggande friheterna, demokratin, respekterandet av de mänskliga och de medborgerliga rättigheterna och rättsstaten vilka ligger till grund för vårt samhälle ".
Vi försöker att införa säkerhetsåtgärder för de medborgerliga rättigheterna genom att tydligt grunda åtgärderna på texter som rör internationella mänskliga rättigheter, genom att stärka principen om ne bis in idem, genom att ta hänsyn till tid som tillbringats i häkte i väntan på rättegång och genom att tillåta medlemsstaterna att vägra utlämning, när det finns uppenbart sunda skäl till att inte utlämna, inbegripet de fall där en skyldig person kan dömas till döden.
Jag ber kammaren att godta ett ändringsförslag som ingavs efter tidsfristens utgång, och som tar hänsyn till den senaste utvecklingen i rådet.
En medlemsstat hotar med att blockera utvecklingen i riktning mot en europeisk arresteringsorder.
Det finns en metod - ingen som jag rekommenderar - men en metod som kanske behövs in extremis, för att vi skall kunna gå vidare, och den innebär att tillämpa artikel 40 i fördraget som tillåter ett ökat samarbete mellan ett visst antal medlemsstater.
Terrorism är en övernationell utmaning och kräver ett övernationellt gensvar.
Vi kan inte tillåta att en medlemsstats blockering hindrar oss från att vidta gemensamma åtgärder för att bekämpa terrorismen.
När vi sammanträdde i denna kammare den 12 september, hade vi en diskussion under vilken, drar jag mig till minnes, Poettering och många andra sade att vi alla var amerikaner.
Sedan dess har vi upptäckt att vi först och främst måste vara européer.
Vi inser att ett erkännande av rättsliga bedömningar och rättsliga normer kräver att vi litar på varandras system, men inte helt okritiskt, och av detta skäl har jag lagt fram ett ändringsförslag i vilket jag uppmanar till att vidta snabba åtgärder för att förbättra rättssystemen i våra medlemsstater, att främja riktmärkning och att främja utbyte av uppgifter om bästa metoder.
Processen att skapa ett område för frihet, säkerhet och rättvisa liknar den som sker i samband med skapandet av den gemensamma marknaden, men den är mer brådskande, och dessutom handlar det inte om fri rörlighet för varor, tjänster eller kapital, utan om frihet för människor.
Gruppen De gröna och andra politiska grupper säger att man inte skall gå vidare förrän man är säker på att allas rättsliga normer är fulländade.
Majoriteten i utskottet inser emellertid att omfattningen av den utmaning vi står inför och den historiska betydelsen är av sådan karaktär att vi måste gå vidare med dessa åtgärder på ett försiktigt och vaksamt sätt, men ändå visa beslutsamhet.
Vi måste se till att vidta effektiva åtgärder mot terrorister, och ändå får vi inte tillbakavisa ett berättigat politiskt missnöje.
Jag blev överraskad när jag i morse läste i " El País " om en tolkning av ett ändringsförslag, som jag stöder, som skulle förbjuda Herri Batasuna.
Jag tolkar inte ändringsförslaget på detta sätt, och inte heller skulle ett sådant ändringsförslag vara nödvändigt för att gå till botten med dem som stöder terroristhandlingar.
Det finns andra föreskrifter genom vilka vi föreslår detta.
Jag skulle vilja säga till mina kolleger, i synnerhet till våra spanska kolleger, att i vår beslutsamhet att ta itu med terrorismen måste vi inse att terrorister i bland uttrycker ett politiskt missnöje, och att detta kräver ett politiskt gensvar.
Rådet håller på att diskutera de förslag som lagts fram av kommissionen; parlamentet som är i desperat behov av befogenheterna i samband med medbeslutandeförfarandet, kan återigen komma att rådfrågas i denna fråga.
Vi är fast beslutna att hjälpa regeringarna i deras arbete och ändå behålla den känsliga balansen mellan våra medborgares säkerhetsbehov och bevarandet av deras demokratiska friheter.
I detta sammanhang har samarbetet om rättsliga och inrikes frågor fått ett verkligt lyft.
Vad det än var som vi planerade i Amsterdam, är det paradoxalt nog händelser som driver utvecklingen i Europa framåt: precis som valet av Haider fick oss att anta effektiv lagstiftning mot rasism och främlingsfientlighet, kan det vara så att bin Ladin har gjort mycket för integrationen inom Europeiska unionen.
Till sist: Låt mig säga att det är en glädje att se er, som liberaldemokratisk kollega, som talman under detta sammanträde.
Jag önskar er en bra debatt.
