# ID: svediakorp-gov420170
# author: Méndez de Vigo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 864
# sentences: 48
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Jag anser att det förestående Europeiska rådet i Laeken är mycket viktigt.
Vi står vid en knutpunkt, som Karl Jaspers kallade det.
Vi står i begrepp att införa euron som kommer att förstärka känslan av att tillhöra Europa.
Utvidgningsförhandlingarna kommer att innebära att vi gör verklighet av en gammal dröm för många européer.
Enligt min åsikt har terroristattentaten mot Washington och New York den 11 september väckt européernas medvetande och de vill ha ett större och bättre Europa.
Det ansvar som ni, herr tjänstgörande rådsordförande, har är därför stort.
Men låt mig säga er att jag anser att ni gör ett mycket gott arbete och jag vill offentligt säga att det belgiska ordförandeskapet har visat prov på en utmärkt attityd gentemot Europaparlamentet, det har samarbetat, deltagit och lyssnat, kort sagt, vi har gjort saker tillsammans.
Europaparlamentet har länge velat satsa på ett konvent, till och med innan Nice.
I vår resolution av den 17 november 1997 om Amsterdamfördraget, som jag hade äran att lägga fram tillsammans med Dimitri Tsatsos, sade vi redan att metoden med en regeringskonferens för översynen av fördragen hade tjänat sitt syfte och att det var nödvändigt att finna en annan metod.
Denna metod är konventmetoden.
Tro inte att detta var en underlig idé från Europaparlamentets sida.
Nej.
Vi gjorde detta eftersom metoden med ett konvent för Europa närmare medborgarna, eftersom den är öppnare, offentligare, mer genomblickbar, ökar deltagandet och möjliggör, vilket det konvent som utarbetade stadgan visade, att medborgarna blir delaktiga i genomförandet av Europa.
Därför satsar vi på metoden med ett konvent och det gläder mig att denna metod kommer att bli verklighet i och med förklaringen från Laeken.
Vi får dock inte lura oss själva när det gäller konventmetoden.
Den är ett instrument.
Om ett annat berömt historiskt konvent, Filadelfiakonventet, sade George Washington att man kan tala om allt, föreslå allt, men ändå inte besluta någonting.
Detsamma gäller för detta konvent.
Vad vi vill är att underlätta beslutsfattandet, att föra Europa närmare dess medborgare, närmare folket, och förena Europeiska unionens olika legitimitetsområden.
Följaktligen, herrarna från rådet, skall man inte vara rädd för konventet.
Man kan inte använda ett framgångsrikt instrument och sedan tömma det på innehåll.
Vi får inte lägga munkavle på konventet.
Vi måste ge det möjlighet att lyckas.
Det talare som har föregått mig, framför allt herr Leinen, som jag har haft det stora nöjet att samarbeta med i utarbetandet av detta betänkande - har tagit upp många frågor.
Låt mig understryka några av dessa.
För det första: om vi använder det konvent som utarbetade stadgan om de grundläggande rättigheterna som modell, begär Europaparlamentet att det måste finnas jämvikt mellan de fyra delar som konventet utgörs av.
I det konventet fanns sjutton företrädare från Europaparlamentet och sextiotvå ledamöter i konventet.
I det förslag som ni, herr rådsordförande, har sänt till de ansvariga talas det fortfarande om sjutton företrädare för Europaparlamentet, men konventet utgörs nu av hundratolv ledamöter totalt.
Det duger inte att ni säger att vissa av dem är observatörer, eftersom dessa har exakt samma rättigheter som de övriga, och så skall det vara, utom när det gäller deltagandet i diskussionerna om ett slutligt enhetligt och sammanhängande förslag i samförstånd.
Slutligt samförstånd.
Trots det som någon tidigare talare har sagt, anser jag att kommissionen har deltagit, och i hög grad, och jag vill ge kommissionär Barnier en eloge för hans funderingar, som var mycket viktiga.
De var inte viktiga i det konvent som utarbetade stadgan.
Det fanns medlemmar i konventet som var emot - någon av dessa, en mycket framstående person är här - men det fanns en tillräcklig majoritet och det rådde tillräcklig enighet.
Därför skall vi inte upprepa att ett samförstånd innebär att det råder enhällighet.
Nej, det betyder att det finns ett slutligt stöd för den text som blir resultatet.
Ärade tjänstgörande rådsordförande, ni sade att en fråga fortfarande hänger i luften, nämligen det som kallas att lägga saker på is.
Att förklara för människor att när dessa 112 personer har slutfört sitt arbete och kommit fram till ett resultat, så vill regeringarna lägga detta på is, är enormt svårt för mig.
Vad betyder det att lägga saker på is?
Om resultatet är bra, anta det omedelbart, och så kan vi ta itu med andra saker.
Låt oss förbereda utvidgningen.
Sammanfattningsvis, herr talman, anser jag att vi måste sluta att vara rädda för konventet.
Vi måste tänka att Europa behöver en identitet.
Vilken identitet?
Det är regeringskonferensen.
Jag hoppas att denna identitet kommer att utgöras en författning för Europeiska unionen när vi kommit till slutet av den här processen.
(Applåder)
