# ID: svediakorp-gov420169
# author: Leinen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 783
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionsordförande, kära kolleger!
Min kollega Méndez de Vigo och jag har utarbetat ett betänkande, som stöds av en stor majoritet i utskottet för konstitutionella frågor.
Enbart Bonde, Berthu och Sacrédeus var emot det.
Det var alltså en stor majoritet som delar dessa ståndpunkter och det gläder mig att höra i dag att även det belgiska ordförandeskapet i rådet till många delar håller med om det, och att även kommissionen kan hålla med om många av parlamentets punkter.
Det finns en stark trend att anse att vi måste gripa tillfället i Laeken, som är rätt ögonblick för att göra Europeiska unionen mer handlingskraftig och demokratisk, och Laeken är också kanske den sista möjligheten att göra det före utvidgningen, innan denna union utvidgas från 15 stater till 25-30.
Jag är mycket tacksam mot alla som har medverkat till att vi också verkligen får den nya metoden.
Om jag ser tillbaka till början av året så verkade den i januari-februari fortfarande mycket avlägsen.
Jag tackar alla som har bidragit till att det verkligen blivit möjligt med en ny metod, ett konvent, där företrädarna för parlamenten är jämställda med företrädarna från regeringarna och kan utforma detta projekt med framtiden för vår europeiska union.
Men konventet får inte vara något alibiarrangemang, och jag tror att det skulle bli en stor besvikelse om vi bara skrev ihop de möjligheter som finns i Europa.
Vi känner ju till dessa möjligheter från statschefernas tal.
De är välkända, det är ingenting nytt.
Detta konvent måste vara en politisk instans, som bemödar sig om lösningar, som verkligen anstränger sig för att åstadkomma samstämmighet om hur vi skall fortsätta i Europa.
Det är den egentliga uppgiften!
Det låter mycket attraktivt att vi skall lägga fram olika förslag, federalistiska förslag, snarare mellanstatliga förslag.
Men, herr kommissionsordförande, får vi då några starka svar vid regeringskonferensen, om vi lägger fram ett potpurri med förslag?
Det betvivlar jag starkt.
Regeringarna får då ändå samma problem: De kan söka ut det som de vill, och på grund av enhällighetsprincipen vid regeringskonferensen inträder då samma blockadsituation, som vi hade i Amsterdam och Nice.
Nej, jag tror att konventet är den stora möjligheten att genom metoden med samstämmighet konstatera den absoluta majoriteten.
Det är inte enhällighet, utan det är den absoluta tendensen, den absoluta majoriteten, som avtecknar sig.
Om vi går till regeringskonferensen med ett så samstämmigt förslag, har vi också den största chansen till att den godtas, eftersom en regering naturligtvis bara med yttersta svårighet kan avslå något det finns samstämmighet om.
Det finns ytterligare frågor som man måste förhandla om.
Det måste också göras en juridisk text av det.
Allt detta arbete måste göras av regeringskonferensen, men jag varnar för att man endast ger konventet i uppdrag att utarbeta optioner, även i annan form.
Det är ingen uppgift för ett konvent, för en politisk instans.
Vi har noterat att rådet i Laeken lägger fram ett förslag till ordförande, det är bra, men jag anser också att konventet bör kunna bekräfta honom, bör kunna välja honom.
Ett konvent väljer självt sin ordförande.
Denna handling bör äga rum.
Ni har talat om ett litet presidium, herr kommissionsordförande.
Detta presidium har mycket att göra.
Det är den instans som måste leda detta stora konvent, och det vore ju verkligen också fördelaktigt om både oppositionen och majoriteten skulle känna att de är företrädda i konventet, både från de nationella parlamenten och från Europaparlamentet.
Beträffande tidsplanen: Det gläder mig att regeringarna själva säger att det skall pågå ett år, mer eller mindre.
Det innebär att konventet avslutar sitt arbete i juni 2003.
Sedan bör det göras ett uppehåll, men bara ett sommaruppehåll.
Jag är för att vi under juli och augusti alla återhämtar oss från arbetet, men att regeringskonferensen sedan kan börja i september under det italienska ordförandeskapet, och att vi i slutet av 2003 lyckas åstadkomma detta författningsfördrag, i god tid före Europavalen, och i god tid före utvidgningen.
Det skulle vara ett dokument som vi kunde visa folken i Europa, och jag anser att om dokumentet blir sådant att man kan läsa det i skolan och barnen förstår det, då kommer vi också att minska medborgarnas främlingskap inför Europa, och det är vår uppgift!
(Applåder)
