# ID: svediakorp-gov420164
# author: Cox (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 499
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Vår debatt i dag handlar om Europas framtid, och jag kan ta den som utgångspunkt.
Ordförande Prodi har talat om den institutionella triangelns, dvs. kommissionen, parlamentet och rådet, oundgängliga nödvändighet.
Den är oundgänglig och varje del har en viktig, oundgänglig roll och ett ansvar, och tjänar på det faktum att de tre delarna har ett gott samarbete.
Personligen blir jag allt tröttare på att se de så kallade analyserna i tidningarna och kommentarerna om personlighetsdrag, som missar själva kärnpunkten.
Kärnpunkten om kommissionens roll, är att den finns i själva hjärtat hos det europeiska projektet - och den är också oundgänglig - och det är denna sanningsstruktur som vi måste främja, försvara och ständigt återkomma till.
När det gäller Europa i den betydelsen som Hans-Gert Poettering nämnde tidigare, anser jag att den har minskats på högsta nivå genom medlemmarna i Europeiska rådet.
Alla stater har rätt att sluta bilaterala och multilaterala avtal, men det finns en tid och en plats för alla dessa initiativ.
Det är inte rätt tid och plats att genomföra ett sådant initiativ omedelbart före och på samma plats som ett sammanträde i rådet som hålls i syfte att diskutera samma frågor, som i Gent.
När vi reducerar den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken till den litet farsartade middagspolitikens närvaro- eller frånvaroteater på Downing Street, förminskar vi själva idén om Europa, och vi behöver - helt och hållet - på Europeiska rådets nivå, ett engagemang för ett konsekvent och sammanhållet Europa.
Både kommissionens ordförande och Enrique Barón Crespo har hänvisat till denna fråga i samband med den interinstitutionella dialogen och balansen, och ordförande Prodi har talat om den mycket känsliga frågan om återkontaktsförfarandet.
Det enda önskemål jag har, och vi har redan uppmanat utskottet för konstitutionella frågor att så snart som möjligt ta itu med denna fråga, är att vi bl.a. nu skall - som vi är skyldiga att göra - börja genomföra en stor del av det strukturella ekonomiska reformprogrammet som antogs i samband med toppmötet i Lissabon, dvs. att skapa en gemensam europeisk marknad för finansiella tjänster.
Om vi inte lyckas fastställa åtagandenivåerna och riktlinjerna med lämpliga villkor för parlamentet, kommissionen och rådet, löper vi risk att misslyckas med att uppfylla målet och genomföra den nödvändiga reformen.
Det finns därför en allmän brådska och, i vissa delar, t.o.m. en specifik sådan.
Jag hoppas att alla kandidatländer kommer att delta i konventionen, enligt Helsingforsprinciperna, dvs. lika behandling.
Det är allt och det finns 13 kandidatländer.
För det andra hoppas jag att det kommer att bli en minimiperiod mellan konventionen och regeringskonferensen.
Jag håller med alla som säger att reformerna måste avslutas före nästa Europaval, eftersom det då kommer ett nytt parlament, ett nytt Europa efter utvidgningen och en ny kommission.
(Applåder)
