# ID: svediakorp-gov420130
# author: Karas (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 383
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, fru föredragande, mina damer och herrar!
Jag tycker att det är en lycklig slump att vi denna vecka, bara några meter från plenisalen, kan se en utställning som Bernd Posselt anordnat, med den storslagna titeln " Förståelsens band ".
Den visar händer, hjälpande händer, sammanbindande händer, händer som ger kraft, och denna utställning är tillägnad funktionshindrade människor, och även det arbete funktionshindrade människor utför.
Jag skulle därför nu vilja tacka alla de människor som skänker tid, tålamod, kraft, kärlek och uppoffring åt de människor som behöver deras hjälp.
Det är de funktionshindrades familjer, men dessutom många andra.
Inte heller dem skall vi lämna i sticket under handikappåret.
En andra tanke: Jag är glad över handikappåret 2003, just vid den här tidpunkten, eftersom det för mig också visar att stabilitets- och tillväxtpakten och en offensiv handikappolitik inte står i motsats till varandra, utan att det är så att de inte är ömsesidigt uteslutande om vi tar den europeiska välfärdsmodellen, respekten för varje människas värde och de mänskliga rättigheter, som vi bekänner oss till, på allvar.
Det återstår dock fortfarande mycket att göra för oss.
Det behövs en mer upplevd lika behandling.
Till detta hör det faktiska genomförandet av alla bestämmelser i lagstiftningen.
Vi måste ta oss från princip till praktik.
För det andra behöver vi en omfattande integration.
Integrationen får inte göra halt vid skoldörren, utan måste också påverka yrkeslivet och samhällslivet.
För det tredje behöver vi rätt till stöd för ett liv där man själv får bestämma.
Funktionshindrade måste själva kunna bestämma hur de vill leva.
För det fjärde måste vi förändra de bilder som vi har, nämligen bilden av funktionshindrade människor som sitter och håller på med terapiarbete.
Här kan pc: n, Internet, integrationen genom nya medier vara till stor hjälp.
I det avseendet gläder vi oss åt handikappåret eftersom vi hoppas att det återigen skärper blicken på oss och att det finns ytterligare saker vi kan göra för att undanröja de orättvisor och hinder som finns i vårt samhälle.
(Applåder)
