# ID: svediakorp-gov420127
# author: Lynne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 820
# sentences: 48
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag välkomnar teckenspråkstolken.
Jag önskar bara att vi kunde ha teckenspråkstolkning vid alla våra debatter för att se till att alla människor får tillgång till samtliga betänkanden.
Tidpunkten för denna debatt är mycket tråkig, eftersom så få ledamöter är närvarande i kammaren, och med tanke på att vi sedan skall rösta om betänkandet, vilket är ännu viktigare.
Det är mycket viktigt att vi visar vårt engagemang för funktionshindrade människor.
Att planera in betänkandet precis vid slutet av dagordningen i Strasbourg visar inte på något engagemang.
Detta sagt, tackar jag kommissionen för deras samarbete när det gäller mitt betänkande och alla de övriga ledamöterna i Europaparlamentets utskott för sysselsättning och socialfrågor.
Jag har lyckats införliva ett antal av deras ändringsförslag.
Jag tror att det är ett av huvudskälen till att vi inte har några nya ändringsförslag i dag.
Under Europeiska handikappåret 2003 får vi inte bara låtsas förstå de problem som funktionshindrade möter.
Vi behöver konkreta resultat.
Till att börja med måste vi verkligen röra oss bort från den medicinska modellen för funktionshinder mot en modell för funktionshinder som är baserad på sociala och mänskliga rättigheter.
Vi måste se till att vi integrerar funktionshindrade människor; att all lagstiftning beaktar funktionshindrades särskilda behov, oavsett om de är rullstolsburna, har en synskada, en hörselskada, inlärningsproblem, eller problem med sin mentala hälsa.
Alla EU-medborgare borde ha lika rättigheter.
Jag hoppas att vi 2003 - om inte förr - ser till att alla parlamentets byggnader är tillgängliga för funktionshindrade människor - det är de inte för tillfället - och att alla EU-medlemsstater är medvetna om de problem som funktionshindrade möter.
Jag skall berätta en historia för er som handlar om vad som hände Jenny, en av mina väljare, som är samordnare för förteckningen om handikappanpassning " Access Charter ".
Jag bjöd in henne till utfrågningarna om artikel 13 i icke-diskrimineringsprogrammet.
Hon är rullstolsburen.
Till att börja med kunde hon inte komma in i parlamentsbyggnaderna i Bryssel utan att gå genom svängdörrarna, eftersom man vägrade att öppna de dubbla dörrarna.
Jag protesterade.
De låste upp dem, tog av repet som band dem samman, och 20 minuter senare var de låsta och hopbundna igen.
Vi bokade ett handikappanpassat hotellrum för henne.
Någon hade placerat en säng framför badrumsdörren så att hon inte kunde komma in.
Hon var tvungen att byta hotell.
Hon gick sedan ut för att försöka få sig något att äta på kvällen tillsammans med sina kolleger - kom ihåg att hon är rullstolsburen.
Ingen taxi i Bryssel ville stanna och ta upp henne.
Hon lyckades ta sig till en restaurang.
Då kom chefen ut och sade " Ni får inte komma in här.
Ert utseende kommer att avskräcka de andra gästerna. "
När hon tagit sig till flygplatsen fick hon genomgå en fullständig kroppsvisitering.
Hon protesterade inför de säkerhetsansvariga.
En av dem sade: " Ha en trevlig resa.
Jag hoppas att ert plan kraschar. "!
Detta visar på de problem som funktionshindrade möter och på det verkliga behovet av ett direktiv om funktionshinder.
Jag hoppas att vi kommer att få se ett sådant tillkännages 2003.
Vi måste ha finansiering för omfattande forskning när det gäller funktionshindrades situation.
Vi måste ha en studie av den situation som funktionshindrade möter särskilt inom institutioner.
Det är grundläggande att regionala och lokala regeringar är delaktiga i detta år, men det är ännu viktigare att organisationerna med funktionshindrade och som företräder funktionshindrade är delaktiga i detta år.
Jag har särskilt efterlyst en ökad finansiering från 12 miljoner euro till 15 miljoner euro under dessa två år.
Särskilt för teckenspråkstolkning, för personligt stöd, för tillgängliga sammanträdeslokaler, för hotell etc., finns det ökade kostnader; dessutom gäller finansieringen för funktionsnedsättningsrelaterade icke-statliga organisationer enbart för 2002, inte för själva handikappåret.
Jag har dessutom, i enlighet med artikel 13 i handlingsprogrammet om icke-diskriminering, begärt stöd för att anslagen för särskilda evenemang på europeisk nivå skall höjas från " högst 80 procent " till " 90 procent ".
Vi måste också ha en verklig utvärdering av handikappåret på ett klart och tydligt språk, och i tillgängliga format.
Jag tillgängliggjorde mitt betänkande i alla möjliga format på egen bekostnad.
Men jag skulle vilja att kommissionen i framtiden, vid vilket skede som helst av ett betänkande, ser till att det finns i ett tillgängligt format på begäran.
Handikappåret måste slutligen utgöra ett steg i rätt riktning för att bekämpa diskriminering.
Men ännu viktigare är att det måste framhäva funktionshindrades bidrag till samhället.
(Applåder)
