# ID: svediakorp-gov420120
# author: Ribeiro e Castro (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 428
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, kära kolleger!
Detta är ett av de värsta problem vi har i världen i dag.
Den första aspekt jag vill ta upp är att begreppet " lätta vapen " är felaktigt för till de lätta vapnen räknas: tunga maskingevär, kanoner, robotlavetter, bärbara granatkastare och mörsare med kaliber under 100 millimeter.
Vi pratar om en fruktansvärd beväpning.
För att citera FN: s generalsekreterare, Kofi Annan, på konferensen i juli måste vi inse vilka ödeläggande effekter som den nuvarande handeln med dessa vapen ger.
Man räknar med att det finns 500 miljoner vapen i världen och att dessa vapen i genomsnitt dödar mer än tusen människor om dagen.
Detta är alltså en fråga som länderna måste ta på stort allvar.
Jag anser att detta är ett av de områden där man lättast ser skiljelinjerna mellan allvaret och hyckleriet.
Jag har i många år förespråkat att frågor om vapenindustri och vapenhandel borde vara en exklusiv fråga för staten.
Marknadsekonomin som tillämpas på detta område får fruktansvärda konsekvenser och när vi beklagar oss över handeln och brokering borde vi vidta hårdare åtgärder för en statlig kontroll av produktion och handel med dessa vapen.
Men tyvärr går inte heller regeringarna fria från skuld.
Just nu driver katolska missionärsorganisationer en kampanj i Portugal, som stöds av den portugisiska sektionen av Amnesty International, och som riktar uppmärksamheten på detta gissel.
Och varför missionärerna?
Därför att missionärerna är, främst i Afrika, de som oftast råkar ut för de fruktansvärda konsekvenserna av denna situation.
Tyvärr är inte heller mitt land - det är inte bara Frankrike och Förenade kungariket, länder som ofta nämns, fritt från misstag i denna fråga.
Enligt offentliga uppgifter sålde Portugal samma år som Europeiska unionens uppförandekod skrevs under, 1998, vapen för nära 9 miljoner euro till länder som man borde ha förhindrats att sälja till.
Som exempelvis Angola, Algeriet, Colombia, Israel, Jordanien, Kuwait, Sri Lanka och Turkiet.
Landet sålde vapen för nära 5 miljoner euro till ytterligare elva länder som åtminstone borde stå under bevakning.
Detta är alltså en fråga där vi har tagit några steg framåt, vi stöder resolutionen, men vi måste ta mer kraftfulla steg och Europeiska unionen måste kunna visa exempel på detta område.
Vi kan inte gråta krokodiltårar över konflikter där den lagliga eller olagliga vapenhandeln hela tiden underblåser dem.
