# ID: svediakorp-gov420068
# author: Avilés Perea (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 379
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, fru kommissionär!
Innan jag börjar mitt inlägg skulle jag vilja säga Bouwman att han talade om företaget Sintel, som gick i konkurs och lämnade många arbetstagare utan arbete, men redan för ganska många månader sedan betalade den spanska staten ut de retroaktiva lönerna för detta företag och omplacerade och sökte lösningar för alla dess arbetstagare.
Detta för att komplettera er information, herr Bouwman.
Nu övergår jag till mitt inlägg om detta betänkande.
Det handlar i det betänkande vi diskuterar om ett förslag att ändra direktiv 80 / 987 / EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens.
Bouwman har gett ett mycket tydligt exempel på situationen.
Med ändringen vill man ta hänsyn till förändringar i medlemsstaternas lagstiftning om insolvens och överensstämmelser med andra gemenskapsdirektiv om arbetsrätt som antagits under tiden.
Utgångspunkten är den politiska viljan att garantera de löneanställda ett minimum av gemenskapsskydd vid företagets insolvens.
Svårigheterna att uppnå det mål som eftersträvas i direktivet är, enligt mitt sätt att se det, av tre slag.
Det första är definitionen av begreppet insolvens; det andra det komplicerade arrangemang som infördes för att möjliggöra en begränsning i tiden av garantin, och det tredje insolvensfall vid transnationella situationer.
I förtydligande syfte har Europeiska folkpartiets grupp upprepat två ändringsförslag.
Ändringsförslag 16, som tar upp underleverantörskontrakt, fiktiva egenföretagare etc., som skulle kunna dölja ett verkligt anställningskontrakt.
Vi anser att det är nödvändigt att visa verkligheten som den är innan skyddet infrias: man skyddar lönearbetaren.
Annat skulle vara att öppna på ett lock som snart skulle göra slut på respektive fond.
Ändringsförslag 17 är ett förtydligande av den garanterade ersättningen från respektive nationell fond och för att undvika bedrägerier.
Allt detta i enlighet med den skyddskaraktär den arbetsrättliga lagstiftningen har och inspirerat av viljan att med tydlighet definiera nödvändiga begrepp för att fonden skall uppfylla sina syften.
Tydliga begrepp som leder till rättssäkerhet och harmonisering.
Tyvärr är detta något som sker i stora företag.
Nyligen såg vi det i ett annat belgiskt företag.
Det beror på omstruktureringar av företagen och de rådande förhållandena i ekonomin.
