# ID: svediakorp-gov420066
# author: Bouwman (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 733
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Tack än en gång, även för det breda stödet för förslagen.
Det här är kanske en pyrrhusseger men det får vi väl se.
Jag skulle gärna vilja ta upp följande.
Vi har här en akt angående arbetstagares rättigheter vid insolvens, dvs. om ett företag inte längre kan uppfylla sina finansiella skyldigheter.
Det gäller en revidering av rådets direktiv 80 / 987EEG med ett antal förbättringar mot vad som tidigare stod i det.
Ett sådant direktiv skall ge ett minimum av skydd vid fall av insolvens.
Nästan samtidigt som jag utsågs till föredragande av det här ärendet kom det in en grupp personer från företaget Sintel i Spanien, - ett företag som hade avskilts från Telefonica, sålts egentligen - vilka i månader demonstrerat i Madrid eftersom de i flera månader inte fått någon lön utbetald.
Jag behövde alltså med andra ord ingen mer realistisk beskrivning än vad jag då redan visste, för att på ett levande sätt även känna det bakom insolvensterminologin dolda betänkandet.
Den gamla akten härrör naturligtvis redan från 1980.
Under tiden har mycket förändrats, särskilt på arbetsmarknaden, när det gäller typer av arbetstagare och beskrivningen av dem, det finns en större globalisering och internationalisering av ekonomin, det finns fler företag som är verksamma både i det egna landet och i utlandet.
Dessutom finns det även fall där det inte är helt tydligt från vilket lands fonder som bidragen skall komma.
Det har naturligtvis förts ett antal processer vid domstolen och allt detta tillsammans har lett till att kommissionen var tvungen att lägga fram ett förslag om ändring av det nuvarande direktivet.
De tre viktigaste problemen var då: begreppet insolvens, fastställandet av tidsfrister för garantisystemet och främst insolvens med en gränsöverskridande dimension.
Jag hyser stor uppskattning för dem som tagit fram kommissionens förslag och som även, efter ingående förhandlingar, gjort ett antal ändringar.
De gäller främst den nya rättsliga grunden efter Amsterdamfördragets ikraftträdande, ett förtydligande av tillämpningsområdet och en eventuell strykning av de bilagor i vilka flera grupper nämns som får uteslutas eller inte, den nya definitionen av begreppet intervention och framför allt de nya bestämmelserna för fastställande av en garantifond som är behörig för gränsöverskridande ärenden.
Jag tror att det är viktigt att ännu en gång se till det jag kallar helhetens tillämpningsområde, det kan nämligen fortfarande diskuteras vilka kategorier som kan undantas, främst inom området hushållspersonal och de så kallade share fishermen.
Jag skulle helst vilja stryka allt det där, det har jag också sagt under debatten.
Jag tror att kommissionen egentligen också är för det men några länder har undantagsbestämmelser och vi vill inte ställa till allt för stora besvär.
Däremot anser vi det viktigt att kommissionen via befintliga direktiv redan tagit med element som höll på att utvecklas på arbetsmarknaden i detta initiativdirektiv, nämligen vad avser deltidsarbetande, personer som arbetar via personaluthyrningsföretag eller personer med tidsbegränsat kontrakt.
Då vi ännu inte är säkra på vilka konsekvenser det kommer att få så måste vi påpeka, - och flera har redan gjort det, det kommer väl direkt att tas upp, - att det just nu blir allt fler kategorier av egenföretagare, egenföretagare på halvtid, kvasi-egenföretagare som de kallas av vissa, utan personal, med personal som kommer i fråga eller inte, och sedan de utan personal.
Med personal är de egentligen arbetsgivare.
Dessutom har vi också kategorier som hemarbetande, observera översättningen i det fallet, jag menar alltså bokstavligt talat hemarbetande och det finns väl fler möjliga diskussionspunkter.
Egentligen skulle det vara mycket bra att i linje med diskussionerna inom ramen för den sociala dialogen om modernisering av arbetsförhållandena, arbetsrelationerna, även i det lagstiftande arbetet ta ett steg framåt och av den anledningen har vi lagt fram ett antal förslag.
Jag uppmanar nu mina kolleger att stödja ändringsförslag som gäller egenföretagare utan personal, self-employed, och i alla fall öppna debatten med rådet.
Jag vill påpeka att det handlar om ett medbeslutandeförfarande och att vi efter andra behandlingen kommer att förhandla med varandra för att kunna ta ett steg framåt när det gäller den sociala tryggheten och socialpolitiken i Europa.
