# ID: svediakorp-gov420047
# author: Patrie (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 360
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Jag skulle vilja klargöra skälen till att jag har röstat för detta betänkande, såsom det har ändrats.
Först och främst anser jag att detta är en väl avvägd ståndpunkt som förbättrar miljöskyddet och medborgarnas hälsa å ena sidan och å andra sidan upprätthåller den kemiska industrins konkurrenskraft, samtidigt som den följer strategin om en hållbar utveckling, vilken antogs i Göteborg.
Man bör vara medveten om att det endast är en oändligt liten del av de mer än 100 000 existerande kemikalierna som hittills har testats, och att produktionen av dem dessutom ökar för varje år.
Endast 14 procent av de kemikalier som produceras i mängder som överskrider ett ton blir klassificerade i det aktuella systemet.
De tragiska händelserna i Toulouse visade nyligen att det är brådskande att komma till rätta med denna brist på kunskap.
Samtidigt är det nödvändigt att skapa ett system för registrering, bedömning och godkännande som är " hanterbart " för de offentliga myndigheterna, och att industrin i god tid skall kunna tillhandahålla nödvändiga data.
Synsättet i betänkandet verkar också vara väl avvägt, eftersom man utöver de strikt miljömässiga hänsynstagandena också beaktar vissa socioekonomiska aspekter på den framtida lagstiftningen (framför allt det faktum att arbetstagarna inom kemiindustrin är mer exponerade eller de specifika kraven på små och medelstora företag).
På samma sätt främjar betänkandet öppenheten samtidigt som skydd av uppgifter och industrisekretessen respekteras, vilket framstår som en god sak.
Tydliga hänvisningar till försiktighetsprincipen och subsidiaritetsprincipen har dessutom fogats till kommissionens text.
En av de viktigaste punkterna är enligt min mening slutligen kravet på att alla ämnen måste registreras (även om det kan vara ett förenklat förfarande för vissa av dem).
Det är ofta de ämnen som tillverkas i minst mängder som är allra farligast för hälsan och miljön.
De tidtabeller som förordas i betänkandet verkar också vara de rätta, eftersom de är realistiska.
Jag gläder mig åt att vitboken kommer att åtföljas av en rad framtida lagstiftningsförslag från kommissionen, och jag väntar på dem med intresse.
