# ID: svediakorp-gov420044
# author: Jackson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 418
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


- (EN) Både kommissionens vitbok och det betänkande som har utarbetats av Schörling har brister, det senare grundläggande sådana.
Betänkandet bygger på det allmänna antagandet att det finns ett stort antal kemikalier som utgör ett hot både för människors hälsa och för miljön, och i betänkandet bortser man från de positiva hälso- och miljörelaterade fördelar som många kemikalier som tillverkas av människor har för samhället.
I punkt 16 i betänkandet strävar man efter att utvidga Reach-systemet till att omfatta kemikalier som produceras i mängder på under ett ton per år; detta kommer att leda till en möjlig tjugofaldig ökning av det antal kemikalier som kräver tillståndsprövning, och en omöjlig arbetsbörda för dem som skall utföra denna uppgift.
Räckvidden borde begränsas till de kemikalier som produceras i mängder på över ett ton, i enlighet med vad som fastställts i vitboken.
Punkt 38, i vilken det fastställs vilka ämnen som skall anses som ämnen som inger särskild oro, är också för bred för att något tillståndsprövningssystem skall kunna fungera.
Definitionen borde begränsas till CMR (kategori 1 och 2) och till POP-ämnen, i enlighet med definitionerna i Stockholmskonventionen.
Bestämmelserna i betänkandet kommer att leda till en oacceptabel ökning av antalet tester som utförs på djur.
I en rapport från Institute of Environmental Health, IEH (Miljö- och hälsoskyddsinstitutet) i Förenade kungariket, uppskattade man att 12,8 miljoner djur kommer att behövas för att testa 30 000 kemikalier.
Dessa siffror har upprepats av många europeiska grupper för djurs välbefinnande.
Föredraganden erkänner detta problem, men har en alltför stor tro på tillgängligheten och godtagbarheten av tester som inte utförs på djur.
Dessutom skulle det ta ungefär 36 år att enbart samla in en grundläggande informationsnivå för endast kemikalier som produceras i mängder på över ett ton per år, enligt IEH: s rapport.
Den tidsplan som fastställs i betänkandet (2008) är alltså fullständigt orealistisk.
Den europeiska kemikalieindustrin rådfrågades alldeles för sent, och föredraganden har i detta betänkande fullständigt ignorerat dess försök till självreglering (dvs. produktomsorg, forskningsprogrammet " Long Range Research Initiative " och programmet " Confidence in Chemicals ").
Eftersom det verkar troligt att förslagen i betänkandet kommer att öka den administrativa bördan för industrin (särskilt för små och medelstora företag), samt skada dess konkurrenskraft i global utsträckning, är detta ett allvarligt förbiseende.
