# ID: svediakorp-gov420021
# author: Hortefeux (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 333
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. - (FR) Jag har röstat för betänkandet av Peijs och vill framhålla kvaliteten på det arbete som har letts av föredraganden.
Jag gläder mig åt att kammaren äntligen uttalar sig om ett så pass viktigt ämne.
De europeiska konsumenternas tålamod har uppenbarligen nått sin gräns.
Man måste konstatera att bankinrättningarna har gått alltför långt genom att ge ständigt fler löften som inte hålls, eftersom de är trygga i sin förvissning om att Bryssel inte skulle våga begränsa deras frihet att ta ut avgifter.
Kommissionen har förhandlat med dem i elva års tid ... och det förgäves.
Bankerna har alltid vägrat att göra de investeringar som krävs för att göra de gränsöverskridande betalningarna billigare.
Och det beror på att det nuvarande systemet tillåter dem att skapa sig en icke-försumbar pott.
Konsumenten är inte den ende som får stå för dessa oskäliga bankavgifter: de små och medelstora företagen inom exportindustrin drabbas särskilt av dessa avgifter, då deras konkurrenskraft belastas utan tydliga skäl.
Detta var redan oförståeligt för de små och medelstora företagen och konsumenterna vid eurons tillkomst den 1 januari 1999, och situationen riskerar att bli explosiv efter övergången till euron i form av sedlar och mynt, om mindre än två månader.
Hur kan man förklara att euroområdet endast skall utgöra ett gemensamt betalningsområde för sedlar och mynt, men att alla andra betalningsmedel missgynnas av höga bankavgifter?
Hur kan man motivera att en betalning från Lille till Bastia skall vara billigare än samma transaktion mellan Lille och Bryssel?
Ett orosmoment kvarstår: att bankerna använder sig av sin frihet att ta ut avgifter för att höja sina interna priser, i syfte att ta igen det underskott som går att vinna på euroområdet.
Men, som kommissionär Bolkestein förklarade: " Bankerna är mycket väl medvetna om att allmänhetens förväntningar är legitima. "
Man får hoppas på att de verkligen vet det.
