# ID: svediakorp-gov420019
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 330
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. - (FR) Vi har röstat emot förslaget till förordning om gränsöverskridande betalningar i euro, eftersom man vill tvinga bankerna att avstå från att införa avgifter på sådana betalningar och därmed ge det falska intrycket att de är gratis.
Denna absurditet, som endast motiveras av viljan att ge ett intryck av att euron i sig upphäver alla avgifter på gränsöverskridande betalningar, riskerar att stå oss dyrt i form av alla slags negativa bieffekter.
Dessutom är detta förslag rättsligt sett haltande.
Det grundas på artikel 95.1 i EG-fördraget, som rör upprättandet av den inre marknaden.
Den bör således tillämpas på samma sätt för alla 15 medlemmar i unionen.
Men så är inte fallet, eftersom tre medlemmar av unionen inte tillhör euroområdet.
Under dessa omständigheter skulle det utan tvekan ha varit lämpligare att artikel 123.4 EG-fördraget (sista meningen) var förordningens rättsliga grund, eftersom den rör de åtgärder som skall vidtas för eurons införande och således endast är tillämplig på de länder som inför den gemensamma valutan.
Artikel 123.4 kräver emellertid en enhällig omröstning i rådet, medan artikel 95 endast fordrar en kvalificerad majoritet.
Utan tvekan är det denna aspekt som har vägt tyngst, för att man skall kunna kringgå vissa länders betänkligheter.
Det är ändå svårt att föreställa sig det faktiska rättsläget i de länder som inte är medlemmar av euroområdet, med tanke på att de kommer att tvingas införa ett avdrag för gränsöverskridande betalningar i en valuta som inte är deras egen.
Bortsett från denna oregelmässighet saknar förordningen en artikel om eventuella påföljder som kan tillämpas på motsträviga bankinrättningar ...
Något som är självklart, eftersom gemenskapen inte har någon befogenhet på denna punkt.
Europaparlamentet ville åtgärda den bristen genom att rösta för ett ändringsförslag som uppmuntrar medlemsstaterna att fastställa och anta " avskräckande " påföljder, men den typen av uppmaning har ingen rättslig effekt.
