# ID: svediakorp-gov419966
# author: Figueiredo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 693
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter, fru kommissionär, fru rådsordförande!
Som bekant är graden av fattigdom fortfarande alltför hög, och det bekräftas av kommissionens färska rapport om social integration.
De senast tillgängliga uppgifterna om inkomsterna i medlemsstaterna, även om de inte inbegriper hela sammansättningen och omfattningen av fattigdomen och den sociala utslagningen, visar att under 1997 hörde nära 18 procent av Europeiska unionens befolkning, det vill säga 60 miljoner människor, till hushåll där inkomsten låg under 60 procent av landets genomsnittsinkomst och att nära hälften av dessa 60 miljoner människor levde under den relativa fattigdomsgränsen i tre år i rad.
Denna situation visar att det är bråttom att genomföra en allmän strategi för att bekämpa fattigdom och social utslagning, att försvara de mänskliga rättigheterna i hela deras omfattning och att detta program är ett instrument som är nödvändigt att tillämpa.
För ett år sedan godkände vi här ett betänkande i första behandlingen om detta gemenskapsprogram om att uppmuntra samarbetet mellan medlemsstaterna för att bekämpa social utslagning, som en av de viktigaste delarna av strategin för att bekämpa fattigdomen som rådet talade så mycket om på toppmötet i Lissabon i mars 2000.
Men samtidigt åtog sig medlemsstaterna nya uppgifter genom att i Nice fastställa målen för kampen mot fattigdomen och i Stockholm genom att åta sig att främja en hållbar utveckling och kvalitetsanställningar, där man också sade sig vilja bidra till att minska faran för fattigdom och social utslagning.
Nationella handlingsplaner för social integration har också utarbetats, och dessa definierar en rad faktorer som på ett påtagligt sätt ökar risken för fattigdom och social utslagning, som arbetslöshet, särskilt långtidsarbetslöshet, låg inkomst, sysselsättning av låg kvalitet, bostadslöshet, dålig hälsa, invandring, avhopp från skolan i förtid, ojämlikhet mellan könen, diskriminering och rasism, funktionshinder, ålderdom, familjesplittring, drogberoende och alkoholism, samt att man bor i ett område med många nackdelar.
Ibland samverkar dessa riskfaktorer och ackumuleras med tiden, och det blir nödvändigt att bryta den återkommande fattigdomscirkeln och förebygga den fattigdom som går från generation till generation och de nya formerna av fattigdom, samt informationsutslagning.
Det är i detta sammanhang programmet har en särskild betydelse, som ännu ett instrument för att bekämpa fattigdomen och den sociala utslagningen som vi kan se fortsätter att öka.
Slutligen, efter att ha övervunnit rådets omedgörlighet i aspekter som parlamentet alltid har ansett viktiga, nämligen om programmets budget, de icke-statliga organisationernas deltagande och ekonomiskt stöd till dessa, Europaparlamentets roll och främjandet av innovativa tillvägagångssätt, följde ett långt förfarande med en andra behandling den 17 maj i år, flera arbetsmöten med det belgiska ordförandeskapet och en förlikning där slutligen enhällighet kunde uppnås den 18 september.
I den överenskommelse som uppnåtts är det viktigt att nämna de aspekter som rör budgeten och dess ökning med fem miljoner euro, så att den hamnar på 75 miljoner för programmets fem år, vilket ändå är magert, men rådets omedgörlighet skulle innebära att om vi inte fick något avtal skulle programmet inte kunde inledas i början av nästa år.
Vi har också fått till stånd ett beslut om främjande av innovativa tillvägagångssätt och ekonomiskt stöd till de icke-statliga organisationernas verksamhet, vilket har höjts från 80 till 90 procent vid exceptionella omständigheter, och vi bör även framhålla beslutet om dessa organisationers deltagande i Europaparlamentets, i Ekonomiska och sociala kommitténs och i Regionkommitténs förberedelser och genomförande av den årliga rundabordskonferensen om situationens utveckling och programmets tillämpning.
Det bör också nämnas att Europaparlamentets roll erkändes, särskilt för behandling i tid, av kommissionens sammanfattande rapport från Europeiska rådets vårmöte, som skall innehålla en utvärdering av hur politiken stämmer överens med principen om social sammanhållning, inbegripet vilka framsteg som gjorts inom ramen för detta program.
Jag vill avslutningsvis tacka alla, herr talman, ärade ledamöter, som har deltagit och bidragit till förverkligandet av detta förslag och till enhälligheten mellan rådet, kommissionen och Europaparlamentet.
