# ID: svediakorp-gov419962
# author: Diamantopoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 553
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EL) Herr talman!
Det har varit en djupgående politisk debatt, som har visat det problem som i dag finns i alla medlemsländerna men också de mycket djupa meningsskiljaktigheter som kommer till uttryck inte bara i parlamentet utan också i rådet.
Det är två stora ämnesområden som har diskuterats.
Det ena gäller omstruktureringen av flygbolagen.
Det andra gäller behovet av samhällsingripanden.
När det gäller den första frågan, skulle jag säga att alla talare har varit eniga om att det är nödvändigt med omstruktureringar och en ny modell för flygbolagen i Europa.
Och här finns det tre punkter: för det första, det är uppenbart att den befintliga traditionella modellen för ägande och kontroll inte medger omstruktureringar i den utsträckning vi önskar, inte i den utsträckning som är nödvändig.
Således krävs det ett nytt förhållningssätt utifrån ett mera europeiskt perspektiv.
Den andra punkten är att Europa i detta globala sammanhang inte förhandlar med en och samma röst.
Detta är till nackdel för de europeiska flygbolagen.
Den tredje punkten är diskussionen om de statliga stödåtgärderna.
Det har sagts att vi diskuterar om företagen bör få stöd eller inte och att det kommer att vara för sent, när vi väl har fattat beslut, eftersom det då inte kommer att finnas några europeiska bolag.
Jag skulle vilja säga att lagen om statliga stödåtgärder inte är som Koranen.
Låt oss anta att man fattar beslut om statligt stöd.
Vilket instrument har vi på europeisk nivå?
Kan man på europeisk nivå besluta om statligt stöd till företagen?
Naturligtvis inte.
Vad man kan besluta om på europeisk nivå är ett ja eller nej och sedan överlåta möjligheten att ge statligt stöd till de nationella regeringarna.
Vi har således nationella regeringar med olika möjligheter, olika regelverk och olika bolag.
Vi får alltså med all sannolikhet en direkt snedvridning också av den inhemska marknaden.
Att ge statligt stöd är således ett mycket svårhanterligt instrument, så som dagens europeiska verklighet ser ut.
Om jag skulle välja ut tre av punkterna i dialogen, så skulle jag helt enkelt vilja understryka vad som upprepade gånger framhållits både av parlamentsledamöter och av den belgiska ministern.
Att vi nu mer än någonsin har ett omedelbart behov av en europeisk transportpolitik och inte en nationell politik, som just nu leder till en återvändsgränd.
Beträffande den andra punkten om socialpolitiken redogjorde jag i mitt första anförande för socialfondens möjligheter att ingripa.
Den politik som gäller de sociala effekterna och sysselsättningen hör naturligtvis hemma både på lokal, på nationell och på europeisk nivå.
Eftersom det har begärts att vi skall lägga fram förslag, skulle jag beträffande socialfondens insatser vilja säga att medlemsstaterna, med sin speciella situation och sina problem på grund av uppsägningarna, bör lägga fram förslag om ändring av det sociala stödprogram som gäller för respektive medlemsstat, så att det kan godkännas av kommissionen.
Detta har redan skett inom andra branscher med omstruktureringar av stora företag både i Storbritannien och i Frankrike.
Följaktligen ankommer det på medlemsstaterna att snabbt ändra på de program som gäller socialfonden och att driva sin politik i denna riktning.
