# ID: svediakorp-gov419941
# author: Foster (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 473
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Skälet till denna brådskande resolution är uppenbart.
Jag skulle till att börja med vilja tacka företrädarna för de andra grupper som varit delaktiga i utarbetandet av denna kompromiss.
Det är sant att attentaten mot USA i september har fått katastrofala följder för flygindustrin, inte minst för passagerarnas förtroende, utan också för de tiotusentals arbetstillfällen som redan har förlorats världen över och särskilt inom Europa.
Denna situation är tyvärr inte begränsad till flygindustrin.
Återverkningarna är nu uppenbara, både inom flygtillverkningsområdet och inom turismen.
I mitt eget land, Förenade kungariket, har den långsamma återhämtningen efter mul- och klövsjukan drabbats av ett stort bakslag som verkligen är tungt att bära.
Vilka misslyckade försök somliga bolag inom Europeiska unionen än har gjort att möta affärsvärldens utmaningar, har den stora majoriteten av bolagen, utan att det har varit deras eget fel, ändå befunnit sig på gränsen till konkurs, eller ännu värre.
Jag minns att min egen regering, tillsammans med andra nationella ledare, inom tre eller fyra dagar efter attentaten insisterade på att hjälp skulle ges så snart som möjligt.
Förutom den kortsiktiga hjälpen angående försäkringsskydd, vilket borde ha varit 180 dagar liksom i början i USA, är tyvärr ingen ekonomisk hjälp på väg.
Jag känner inte till någon kompensation för ekonomiska förluster på grund av att det amerikanska luftrummet och dess flygplatser stängts, eller för de ytterligare säkerhetsåtgärder som flygindustrin har förväntats införa.
Det är medlemsstaterna som borde ta på sig ansvaret för säkerhetskostnaderna.
Kort sagt är situationen en skam, inte minst för att det antal arbetstillfällen som många företag förutsåg skulle försvinna för två månader sedan redan ökar på grund av bristen på hjälp.
Vi i parlamentet vill ha handling - och det nu.
Vi är inte intresserade av att vänta på att kommissionen skall behandla varje fall enskilt, vilket det kan beslutas om någon gång i framtiden.
Vi begär att tillfälliga stödpaket nu skall göras tillgängliga för dem som är berättigade till det.
Sammanfattningsvis måste jag informera kommissionen och rådet om att det är min avsikt att bevara denna fråga högst upp på dagordningen, och jag förväntar mig åtminstone att en rapport om de framsteg som har gjorts ställs till detta parlaments förfogande vid den andra sammanträdesperioden i november.
Jag hoppas att mina kolleger i parlamentet kommer att ge sitt stöd till de åsikter jag har lagt fram, för vi måste komma ihåg att utkomster står på spel.
Att inte agera är inte något alternativ, och det är inte heller en föreläsning om miljöfrågor, för i den takt vi arbetar kommer vi inte att ha någon flygindustri kvar att oroa oss över.
(Applåder)
