# ID: svediakorp-gov419939
# author: Durant (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,763
# sentences: 97
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Fru talman, mina damer och herrar!
American Airlines-kraschen måndagen den 12 november i New York påminde självklart oss alla om flygsektorns hårda och hemska verklighet.
Denna nya olycka riskerar att fördjupa den både ekonomiska och sociala kris som sektorn har konfronterats med sedan den 11 september.
Men den bör inte få oss att glömma orsakerna till denna kris, som är ett resultat av de förenade konjunkturproblem som har ett direkt samband med attentaten den 11 september, men också tidigare strukturella svårigheter som kom upp till ytan och förstärktes till följd av händelserna den 11 september.
I egenskap av ordförande för rådet (transport) och federal belgisk minister är denna situation särskilt oroväckande för mig.
Det är mer än någonsin nödvändigt att genomföra ekonomiska och sociala strukturreformer för att ge sektorn möjlighet att övervinna den nuvarande krisen, att stötta den med hjälp av sociala åtgärder och att lägga grunden till en hållbar utveckling för sektorn på lång sikt.
För att nå dit måste man förstå problemets verkliga orsaker och identifiera de hinder som måste undanröjas, vilket jag skulle vilja börja ägna mig åt här, tillsammans med er och med fru Diamantopoulou.
Huvudorsaken till den europeiska flygtransportsektorns inneboende svaghet är att den är alltför splittrad, vilket förstärks av bristen på konsolidering på gemenskapsnivå och avsaknaden av strategiska allianser.
Gemenskapsbygget har hittills vilat på viljan att skapa en inre marknad där optimala konkurrensvillkor garanteras.
Den extrema konkurrens som följer av detta - i en sektor där marginalkostnaderna är relativt låga - medför problem med överkapacitet och alltför låga priser i förhållande till flygbolagens genomsnittliga kostnader.
Denna synnerligen råa konkurrens har således bidragit till att försvaga företagen, som har blivit sårbara för alla slags ekonomiska chocker, med hänsyn till deras snäva marginaler.
Den amerikanska flygindustrin är sedan länge klart mer koncentrerad än den europeiska, något som vid sidan av övriga faktorer har hjälpt denna industri att på ett eller annat sätt klara av krisen, som framför allt drabbat Förenta staterna.
Även om flygindustrins svårigheter inte skulle bero på attentaten, utan på strukturella faktorer, har händelserna den 11 september tillfogats denna samling nya begränsningar som har påskyndat den aktuella krisen och förstärkts av den nuvarande ekonomiska recessionen.
Jag kan bl.a. nämna, och gör det i kronologisk ordning, det faktum att det amerikanska luftrummet stängdes under fyra dagar, att passagerarnas förtroende har minskat och att flygtrafiken har gått ned avsevärt - minus 20 procent för fritidsresor jämfört med år 2000.
Denna nedgång gäller särskilt förbindelserna över Atlanten, där man kan konstatera en nedgång på 30 procent, och ovanpå allt detta kommer gårdagens tragiska olycka utan tvekan bara att försämra situationen.
En annan faktor är att försäkringsgivarna har beslutat att höja de försäkringspremier för passagerare och flygplan som avser en krigssituation eller ett terrordåd.
De har också beslutat att begränsa flygbolagens försäkringsskydd för skador som av samma skäl orsakas tredje part, till 50 miljoner dollar.
I övrigt medför de kompletterande säkerhetsåtgärderna oundvikligen ytterligare kostnader för flygplatserna och flygbolagen.
Den sista faktorn, som inte är den minst betydelsefulla, är de amerikanska stöden: mer än 15 miljarder dollar i form av ett direkt och omedelbart stöd samt federala krediter till flygbolagen, och mer än 120 miljoner dollar till tjänsteleverantörerna.
Detta har således inneburit en snedvridning av konkurrensen i förhållande till den europeiska industrin, särskilt med tanke på att detta har fått vissa bolag att bete sig som rovdjur på de transatlantiska förbindelserna.
Vi känner väl till de ekonomiska och sociala konsekvenserna i Europa av dessa förenade strukturella och konjunkturella faktorer: konkurser och stora svårigheter för flygbolagen, investeringsstopp och en brännande kris inom flygindustrin.
Vilka svar har rådet hittills bidragit med?
Redan vid mötena den 14 september och den 16 oktober diskuterade transportministrarna vilka konsekvenser attentaten den 11 september kommer att innebära för sektorn, vilket också Europeiska rådet och ekonomi- och finansministrarna gjorde den 21 september, för att kunna ge ett snabbt och samordnat svar från alla medlemsstater, ett svar som gör att vi kan stödja en omstrukturering av sektorn och samtidigt bevara förutsättningarna för en sund konkurrens.
Vid rådet (transport), framför allt den 16 oktober, granskade man förslagen i Europeiska kommissionens meddelande av den 10 oktober om sektorns läge i syfte att försöka vidta ett antal åtgärder.
Först och främst samordnade rådet mycket snabbt medlemsstaternas interventioner på försäkringsområdet.
Man beslutade att de statliga stöd till flygbolag och tjänsteföretag som är avsedda att täcka bristen på eller t.o.m. avsaknaden av försäkringsskydd i händelse av krig skall förlängas till den 31 december.
Dessa stöd måste anmälas till kommissionen, som skall granska dem varje månad.
Medlemsstaterna har gått med på att stå för kostnaden för de kompletterande säkerhetsåtgärderna i ett första skede, utan att detta betraktas som ett statligt stöd.
De har emellertid betonat att användare och operatörer på sikt måste bidra till dessa kostnader, när situationen har återgått till det normala.
När det gäller den fyra dagar långa stängningen av luftrummet har rådet bett om och fått kommissionen att gå med på en viss flexibilitet, vilket skall göra det tillåtet att bevilja begränsade stöd utöver denna period, självklart på grundval av objektiva kriterier, till de flygbolag som drabbades av stängningen av luftrummet och dess konsekvenser.
Både medlemsstaterna och kommissionen anser att detta stöd måste överensstämma med gemenskapens viktigaste regelverk i fråga om reglering av statligt stöd till denna sektor, och att det under inga omständigheter får medföra en snedvridning av konkurrensen.
Vi är emot det faktum att de amerikanska bolagen använder statliga stöd för att kunna göra kraftiga prissänkningar.
Våra bolag drabbas av den illojala konkurrensen från de amerikanska bolagen.
Vi kan inte tillåta att en sådan situation håller i sig i Europeiska unionen.
Därför stöder ordförandeskapet kommissionens förslag om att anta en uppförandekod tillsammans med Förenta staterna, just för att förhindra och bekämpa den typen av konkurrenssnedvridningar.
I övrigt har rådet beaktat vissa flygbolags begäran om flexibilitet i fråga om tillämpningen av de förfaranden som gäller vid fördelning av ankomst- och avgångstider.
En av nycklarna till ett snabbt nytt uppsving för flygverksamheten är självklart att passagerarna återfår sitt förtroende.
Ordförandeskapet och kommissionen har med stöd från flera medlemsstater arbetat mycket aktivt för detta, i syfte att fastställa och så snabbt som möjligt vidta åtgärder för att förstärka säkerheten på flygplatser och ombord på flygplanen.
Detta arbete genomförs i två etapper: den första, som är prioriterad, syftar till att Europeiska civila luftfartskonferensens rekommendationer i fråga om kontroll av passagerare och bagage skall införlivas i gemenskapens regelverk, rekommendationer som är resultatet av många års erfarenhet.
Det är förhandskontrollerna som är de mest effektiva.
Som ni vet har rådet satsat mycket tid och energi på att få till stånd en politisk överenskommelse mellan medlemsstaterna redan den 7 december i år, framför allt genom en expertgrupp som är gemensam för rådet och kommissionen.
Enligt min mening är det mycket viktigt att nå resultat inom kort, i en anda av nära samarbete med Europaparlamentet.
Vid rådets möte den 16 oktober uttryckte man förhoppningen om att Europaparlamentet så snart som möjligt skall kunna avge ett yttrande.
Jag tror att allmänheten skulle ha svårt att förstå om rådet och parlamentet dröjde med att göra framsteg i en så pass viktig fråga.
Ordförandeskapet står till Europaparlamentets förfogande för att underlätta en nära dialog mellan de två institutionerna och låta Europaparlamentets ledamöter ta del av våra specialisters sakkunskap, för att ett beslut skall kunna fattas inom kort.
Den andra etappen innebär att vi kommer att granska det lämpliga med ytterligare säkerhetsåtgärder, med stöd av slutrapporten från ordförandeskapets och kommissionens gemensamma ad hoc-grupp, vilken kommer att läggas fram den 7 december.
Vissa av dem kommer kanske att fordra lagstiftningsåtgärder som ett komplement till den första etappen, dvs. den " säkerhetsförordning " som för närvarande är under behandling.
Rådets möte den 16 oktober gjorde det således möjligt att reagera samstämt på sektorns kris, men vi måste nu se till att sektorn åter bygger upp en solid och sund grund, eftersom vi vet att den nuvarande krisen skulle kunna vara i många månader.
För att ge ett bidrag till dagens debatt erbjuder jag er att ta del av min personliga analys av de möjligheter som avtecknar sig för sektorn och de åtgärder som bör vidtas.
Denna debatt har ännu inte påbörjats inom rådet, men är nödvändig att föra i denna parlamentariska församling, eftersom parlamentet självklart kommer att vara delaktigt under de kommande månaderna.
På ett strukturellt plan måste vi se till att ge sektorn möjlighet att omstruktureras, genom att det europeiska luftrummet omgrupperas kring ett antal större allianser.
Ett sätt att ge flygbolagen möjlighet att återuppbygga en faktisk livsduglighet är att på ett bättre sätt kanalisera konkurrenstrycket på sektorn, framför allt genom en viss form av konsolidering.
Bildandet av allianser eller ingående av handelsavtal är redan i sig tillräckligt för att börja avhjälpa ett antal problem; man behöver inte förorda fusioner eller ägarförändringar som skulle kräva att konkurrensregelsystemet gjordes om helt och hållet.
Detta skulle t.ex. begränsa den överkapacitet som belastar sektorns resultat och dämpa den extrema konkurrensen på vissa linjer.
Det gäller att tillåta ett utnyttjande av de stordrifts- och nätfördelar som är särskilt väl utvecklade inom denna sektor.
På sikt måste vi också tillsammans med kommissionen överväga en strategi som gör det lättare att möta liknande situationer, och framför allt studera nödvändiga anpassningar av EU: s konkurrensregler genom att, om möjligt, övervinna de nuvarande rättsliga hindren.
Detta väcker den känsliga frågan om kontroll av bolagen och fordrar även en mer långtgående diskussion om Europeiska kommissionens roll gentemot tredje land, framför allt Förenta staterna.
Vi måste faktiskt tillåta de stora europeiska bolagen - kring vilka det framtida flygtransportlandskapet kommer att organiseras - att stå bättre rustade gentemot sina stora nordamerikanska konkurrenter.
I det perspektivet stöder jag personligen det att kommissionen beviljas ett tydligt mandat för att förhandla med de internationella parterna, framför allt de amerikanska.
För den civila luftfartens framtid är det viktigt att Europeiska unionen talar med en enda röst.
En nödvändig etapp som föregår detta steg är dock att skapa en regelram för luftfartssektorn som är mer sammanhängande och mer fullständig.
Denna " inre " ram bör lägga en grund som främjar en omstrukturering av sektorn och gör det möjligt att undvika en snedvridning av konkurrensen.
Vi måste plocka fram en tydlig och bindande uppsättning regler ur de bestämmelser som för närvarande inte används.
Alla områden inom luftfarten bör delta i denna utveckling, vare sig det handlar om pålitlighet, säkerhet, bullerbekämpning eller miljöskydd på ett mera allmänt plan.
I det här sammanhanget bör kommissionens förslag om ett gemensamt europeiskt luftrum behandlas så snart som möjligt.
Detta förslag är en utgångspunkt för ett utkast till bestämmelser som bör vara så detaljerat som möjligt för att en stark och enad europeisk marknad skall kunna byggas upp.
På sikt måste Europeiska unionen bli en jämbördig partner i internationella förhandlingar, framför allt visavi våra amerikanska partner.
Jag hoppas att vi kommer att få tillfälle att återkomma, tillsammans med mina kolleger i rådet (transport), till frågan om gemenskapens befogenhet i internationella förhandlingar om flygtransportfrågor.
En sådan diskussion bör leda fram till ett beslut om villkoren för ett sådant mandat och de garantier som medlemsstaterna bör få i fråga om insyn i de förhandlingar som förs å gemenskapens vägnar.
Den sociala aspekten på krisen måste också åtgärdas på ett genomgripande sätt.
Sabenas konkurs och de aviserade uppsägningarna påminner om hur viktigt och brådskande detta är.
Att ett flygbolag försvinner leder till att arbetstillfällen går förlorade, inte bara inom företaget, utan även hos underleverantörer.
Sabena var den största kunden för många företag, till att börja med flygplatsen Bruxelles-National, men också olika tjänsteföretag verksamma på flygplatser.
Det går inte att tänka i nya banor för den civila luftfartssektorn utan att tänka om hela den sociala politiken mot bakgrund av avregleringen.
För det belgiska ordförandeskapet framstår det således som nödvändigt att man skall kunna ingripa när det gäller sociala planer och omskolning av anställda, samtidigt som man måste följa principen att offentliga medel inte får användas för att subventionera företag.
Det tycks också nödvändigt att fördjupa analysen av de sociala och miljömässiga konsekvenserna av flygtransportsektorns avreglering, för att främja en högre grad av harmonisering på det här området.
Till sist är det viktigt att utveckla mer riktade interventioner inom ramen för Europeiska socialfonden.
De programplaneringsdokument som upprättats av kommissionen och medlemsstaterna bör kunna anpassas till en kris inom en viss sektor.
Det skulle göra det möjligt att skyndsamt reagera på ett ökat antal arbetssökande och lika snabbt omskola dem, genom att erbjuda dem en snabb och anpassad fortbildning.
Problemet ligger således i en utveckling av förmågan att anpassa sig.
Bland övriga krav kan jag också nämna behovet av att inrätta ett informations- och kontrollsystem på gemenskapsnivå som gäller uppsägningsbeslut, att förstärka samråden med arbetsmarknadens parter och till sist att inrätta en krisförebyggande enhet vid Europeiska centrumet för övervakning av förändringar i näringslivet, vilket invigdes den 23 oktober i Dublin.
I det sammanhanget är det viktigt att rådet (arbetsmarknadsfrågor och sociala frågor) behandlar kommissionens meddelande om omstrukturering av företag vid mötet den 3 december, ett meddelande som aviserades av kommissionen i samband med krisen vid Marks &amp; Spencer, i somras.
Det gäller att granska begreppet företagens sociala ansvar mot bakgrund av omstruktureringarna.
Rådets möte (arbetsmarknadsfrågor) i december kommer med all säkerhet att underlätta en överenskommelse om direktivet " Information till och samråd med arbetstagare ", vilket också utgör ett visst framsteg när det gäller samråd med representativa organ vid kriser.
I ett långsiktigt perspektiv konfronteras vi till sist med utmaningen att se till att den civila luftfarten blir en hållbar verksamhet.
Säkerhet och pålitlighet, ekonomisk stabilitet och miljöhänsyn är de viktigaste beståndsdelarna för en hållbar utveckling inom sektorn, vilket leder mig fram till min sista punkt: kravet på att få sektorns miljömässiga dimension att utvecklas.
De gensvar som krävs med hänsyn till de kortsiktiga ekonomiska och sociala svårigheterna, liksom de medellångsiktiga åtgärder som rör säkerhetsnormer, får under inga omständigheter inkräkta på möjligheten att upprätthålla och utvidga det arbete som pågår på det här området.
En miljövänlig tillväxt inom sektorn är på sikt en förutsättning för att det här transportsättet skall kunna överleva.
Vi kunde notera avsevärda framsteg vid Internationella civila luftfartsorganisationens generalförsamling, som hölls i Montréal i september i år.
Vi måste ta fördel av det som Europeiska unionen lyckades uppnå - vilket inte var garanterat på förhand, tro mig - nämligen att lokala, nationella och regionala skillnader bör beaktas i utformningen av den offentliga miljöpolitiken, så att de europeiska bestämmelserna kan anpassas, eftersom de faktiskt är garanter för en hög miljöskyddsnivå.
Vi bör konkretisera dessa politiska framsteg, framför allt genom att snabbt vidta lämpliga åtgärder för bullerminskning, men även genom att göra insatser för att minska utsläppen av växthusgaser i enlighet med vårt åtagande från Kyoto, vilket vi har bekräftat i Bonn och i Marrakech.
Även om de europeiska flygbolagen har påverkats i mindre grad än sina amerikanska motsvarigheter, måste vi se till att inrätta en regelram på gemenskapsnivå som garanterar dem en verklig livsduglighet, vilket bl.a. förutsätter en revidering av konkurrensreglerna.
Vid en kris krävs det också att regelramen kan garantera en hög social skyddsnivå.
Vi måste tillsammans bygga upp en civil luftfartssektor som är hållbar ekonomiskt, socialt och miljömässigt sett.
Vi måste agera, och det snabbt, för att garantera en säkerhetsnivå som kan lugna passagerarna så snabbt som möjligt och därmed garantera att den civila luftfarten blir den bro mellan folken, den fredsbärare som den alltid har varit.
(Applåder)
