# ID: svediakorp-gov419890
# author: Randzio-Plath (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 456
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag är av den uppfattningen att kommissionens förslag kommer vid precis rätt tidpunkt - bättre sent än aldrig - och att det tydliggör att den monetära unionen inte enbart fulländas i marknadernas och företagens intresse utan även i konsumenternas intresse.
Låt mig påminna om att vi har diskuterat denna fråga i drygt 10 år, vilket föredraganden så riktigt har påpekat, och att vi alltid har satsat på självreglering och frivilliga överenskommelser men att det har blivit nödvändigt att ändå ta till lagstiftning inom denna sektorn, exempelvis för att organisera snabbare och säkrare och inte minst billigare överföringar.
Här tänker jag även på de dubbla avgifterna som mottagare och avsändare av överföringen tvingades betala.
Sådana tider hör lyckligtvis till det förgångna, men de erfarenheter som Europaparlamentet tvingades göra var just att det har blivit nödvändigt med en lagstiftning.
Därför välkomnar jag både andemeningen i och gestaltningen av förordningen.
Den dikterar inte prissättningen, men den säger i klartext att betalningar inom ett och samma land skall jämställas med gränsöverskridande betalningar inom EU, eftersom vi befinner oss på en inre marknad.
Denna inre marknad kräver ett europeiskt betalningssystem, och då menar jag inte enbart Target för stora betalningar, utan även för massbetalningar, dvs. överföringar av små belopp.
Detta berör oss alla: pappan eller mamman med barn som studerar eller utbildar sig utomlands, de av oss som beställer böcker eller skall betala en resa eller ett hotell i ett annat europeiskt land.
Detta berör dem som har en semesterlägenhet eller rentav ett semesterhus.
Alla förlorar på situationen, även de utlandsarbetare som får lön i ett land och skickar hem den till familjen i ett annat.
Det är alla dessa vi måste tänka på.
24 euro per överföring om 100 euro i genomsnitt är helt enkelt för mycket och oacceptabelt.
Jag vill verkligen tillbakavisa Maatens förslag.
Alla försök har prövats, nu måste vi komma fram till ett beslut.
Jag måste säga att jag inte heller förstår Karas synpunkter.
Varför skulle det komma ett förslag om just två till tre veckor när ett sådant förslag har uteblivit i drygt 15 år!
Jag måste få säga att de förslag som handlar om att skjuta upp det hela till 2005 är fullkomligt oacceptabla ur min synvinkel.
Jag kan inte se att man kan sträcka sig längre än till föredragandens argumentation, och därför menar jag att vi måste få en bred majoritet för detta utdragna projekt här i parlamentet, för om bankerna och sparkassorna verkligen hade velat, så skulle ett europeiskt betalningssystem ha varit verklighet för länge sedan.
