# ID: svediakorp-gov419888
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 322
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Redan den 26 oktober 2000 förklarade jag här i kammaren varför bankernas kommissioner på gränsöverskridande betalningar i Europa på nuvarande nivå medför tekniska hinder, som vi måste hoppas försvinner med tiden, men som för närvarande är omöjliga att komma förbi.
Under sådana förhållanden sorterar det faktum att vissa betraktar dem som något djävulskt både under besattheten av en enhetlig inre marknad och bakslaget från propagandan för euron som lovat omöjliga mirakel.
Eftersom jag redan tagit upp detta skall jag inte återkomma till det.
Det förslag till förordning som vi granskar i dag befinner sig i nästa steg.
Eftersom marknaden står emot erbjuder man sig att använda tvång för att få den att ge efter, genom att förklara att det är obligatoriskt att bankernas kommissioner för inhemska överföringar likställs med de gränsöverskridande överföringarna.
Vi anser att förslaget är olämpligt, inte bara för att det förnekar marknadens verklighet, som i morgon kommer att hämnas på ett eller annat sätt, utan också av fyra skäl.
Ett: det bryter mot subsidiariteten, eftersom denna fråga borde hanteras av medlemsstaterna.
Två: det bryter mot den fria prissättningen som man ändå trodde att kommissionen noga övervakade, men vilka stora principer är man inte beredd att offra för euron?
Tre: det bryter mot upprepade åtaganden om att så lite som möjligt använda lösningen med förordning, eftersom den tillämpas direkt på medlemsstaternas territorium och därmed kringgår de nationella parlamentens makt när det gäller införlivande, som ändå i högsta grad är berättigad.
Fyra: Det kommer slutligen att leda till ett stort antal mer eller mindre förklädda former av orättvis behandling av medborgarna eftersom de verkliga, men förbjudna, kostnaderna för gränsöverskridande betalningar måste överföras till andra bankprodukter.
Herr talman!
Det var betydligt fler anledningar än vad som behövs för att avvisa förordningen.
