# ID: svediakorp-gov419882
# author: Peijs (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 772
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman!
År 1990 gav kommissionen ut en grönbok om betalningstransaktioner, och från och med det ögonblicket inleddes diskussionerna med bankerna, bland annat om de gränsöverskridande transaktionerna.
Till en början fanns det berättigade invändningar hos bankerna, och i åratal arbetade vi med att tillmötesgå dessa invändningar.
Vi har nu ett internationellt bankkontonummer, IBAN, vi har en bankidentifieringskod, BIC, och det finns en befrielse på upp till 12 500 euro från uppgiftsskyldigheten till centralbanken, och det sammanfaller med det spelrum som penningtvättsdirektivet ger.
Det finns ett format för att kunna vidarebefordra betalningar helt automatiskt.
Till min besvikelse resulterade detta inte i någonting annat än allt dyrare överföringar.
I slutet av 2000 stod Bolkestein och jag i samma kammare, och kommissionären lovade vid det tillfället att han skulle komma med åtgärder om ingenting skulle ha förändrats under första hälften av detta år.
I juli konstaterade kommissionen och parlamentet, efter det att båda utfört en utförlig egen undersökning, att ingenting hade förändrats.
Tvärtom, saken försämrades.
Kommissionären stod vid sitt ord och kom med sin förordning, och jag drar slutsatsen att bankerna under tiden helt enkelt har låtit två tillfällen gå sig förbi.
I november 2000 och till och med så sent som i juli i år fanns det fortfarande tid för att få en seriös självreglering till stånd som alla parter skulle ha föredragit framför denna tillrättavisning.
The European Banking Association har gjort ett tappert försökt att organisera en billig betalningsstruktur.
Steg 1 följt av steg 2.
Och även Europeiska Centralbanken har lovordat dem för detta initiativ i sin årsrapport 2000.
Jag ansluter mig till detta, men ger samtidigt uttryck för min förvåning över det faktum att enbart ett mycket ringa antal banker har anslutit sig till initiativet.
Till parlamentets stora glädje har rådet i Gent uttalat sitt samtyckte till förordningen, och vi hoppas att detta kommer att ha ett positivt inflytande på rådet (inre marknaden).
Nu ändringsförslagen.
Ändringsförslag 9 om självreglering kan jag inte stödja.
Vi anser som sagt att tanken med självregleringen visserligen är sympatisk, men då hade det varit nödvändigt att alla banker hade stått bakom förslaget.
Det borde ha omgivits av övervakning, garantier, sanktioner osv.
Det liberala ändringsförslaget skapar dock förvirring om tidpunkten för ikraftträdandet, och lagtekniskt skall något sådant inte regleras i denna förordning.
De andra nya ändringsförslagen är resultatet av det goda samarbetet mellan parlamentet, rådet och kommissionen.
Jag tackar rådets ordförande för det goda samarbetet.
Jag hyser nu gott hopp om att rådet (inre marknaden) den 26 november kommer att nå fram till det avtal som toppmötet i Gent yrkade på.
De förändringar som jag föreslår i förhållande till kommissionens ståndpunkt är följande.
Till att börja med har jag föreslagit en ändring av tidpunkten för ikraftträdandet: 1 mars i stället för 1 januari.
Den 1 mars har alla länder sin övergångsperiod bakom sig.
Dessutom klarar vi, praktiskt sett, inte längre av 1 januari med tanke på tillkännagivandet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.
Jag kommer att lägga fram några ändringsförslag, nämligen 10, 13 och 16, beträffande checkar.
Jag vill inte att checkar skall falla under principen om lika kostnader som det talas om i artikel 3 eftersom alltfler banker egentligen vill slippa den gränsöverskridande checken.
Garantierna omkring checken är mycket olika i alla länder.
Checken kommer dock även fortsättningsvis att falla under del av förordningen som behandlar insyn, vilket är artikel 4.
Ett annat förslag till ändring gäller skyldigheten att inom ramen för IBAN- och BIC-koden kommunicera med banklandet.
Vissa banker, såsom Postbanken och Internetbankerna, har egna koder, och för dem bör IBAN-koden och BIC-koden således inte bli obligatoriska.
Slutligen Torres Marques tidigare ändringsförslag.
Vissa medlemsstater hade svårt att godta ännu ett nytt institut, och det var aldrig vår avsikt.
Vi har löst det med ett skäl om redress-förfaranden och en artikel om sanktioner som vi fäster mycket stor vikt vid.
Herr talman!
Jag vill gärna tacka kommissionär Bolkestein för hans mod och för det faktum att han har hållit sitt ord.
Hans tjänstemän har alltid varit tillgängliga för överläggningar, och det kan leda till att denna förordning kan avsluta sin marsch genom institutionerna på ett positivt sätt.
Enligt vad som förväntas kommer parlamentet att ge brett stöd.
