# ID: svediakorp-gov419745
# author: Durant (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 823
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Fru talman!
Jag skall alltså svara, eller åtminstone försöka ge några delar av svar, på kommentarer som gjorts under debatten, vilka är desto mer intressanta som de uppkommer vid ett tillfälle som är fyllt av hopp, men som vi samtidigt inte alls är säkra på utgången av.
Jag skulle till att börja med vilja återkomma till det berömda mötet i London, som tagits upp av flera av er, och i det sammanhanget vill jag erinra om att det inte på något sätt handlade om ett möte som arrangerats på initiativ av ordförandeskapet.
Ordförandeskapets uppgift är att bjuda in till och vara ordförande för möten med de femton medlemsländerna.
I Gent handlade det däremot om ett möte som man kallat till av militära skäl, eller de som ville träffas i Gent angav militära skäl.
När det gäller mötet i London skulle jag också vilja påpeka att ordförandeskapet, som alltså inte tog initiativ till mötet, ändå fick en inbjudan.
Så snart Europeiska rådets ordförande Verhofstadt blivit inbjuden tog han självfallet kontakt med sina olika kolleger, för att få veta vars och ens ståndpunkt.
Han blev starkt uppmuntrad att resa till London och han åtog sig omedelbart, i samband med Coreper påföljande dag, att rapportera om allt som skulle sägas där, och han valde också att låta sig åtföljas av Solana, eftersom han ansåg att dessa frågor var mycket viktiga, på grund av anknytningen till säkerheten.
Det var några fakta för att ge er bakgrunden till detta möte i London, och för att göra det möjligt för mig att upprepa att Europeiska unionens roll självfallet är diplomatisk och politisk, men även humanitär, och det är inte en parentes utan ett tydligt påstående.
Jag sade i min inledning, och Busquin sade det också för kommissionens räkning, att vi fäster stor betydelse vid de humanitära frågorna inte bara när det gäller ord eller ekonomiska medel, utan även och framför allt när det gäller handlingar.
Vi skall se till att de inleds.
Ni kan vara övertygade om att såväl rådets som kommissionens ordförandeskap är fast beslutna att göra mycket konkreta framsteg, mycket exakta och snabba, när det gäller vilka lösningar vi kan tillföra, och vi skall även försöka att göra dem så synliga som möjligt.
Det är viktigt att man vet och ser, oberoende av vilka åtgärder som bedrivs, att Europeiska unionen vill och kommer att spela en roll i det hänseendet.
Jag instämmer också i Poetterings uppfattning att Europa måste tala med en röst.
Jag kan i det hänseendet försäkra er att rådets ordförandeskap verkligen ansträngt sig för att det skall bli så, bl. a. i samband med mötet i London, ett möte som inte vi hade kallat till, men inför vilket ordförandeskapet uppmanades att i förväg samråda med övriga medlemsstater, och sedan delta i mötet tillsammans med Solana.
Så långt London, Gent och dessa frågor.
När det gäller frågan från Lagendijk om bl. a.
Förenta nationernas styrka och regimen efter talibanerna har rådet ännu inte diskuterat Europeiska unionens deltagande som sådant i en FN-styrka, och har därför inte på detta stadium fastställt någon ståndpunkt.
Jag kan därför inte vidarebefordra den.
När det däremot gäller stabiliseringen av regimen efter talibanerna förefaller det mig som om denna stabilisering måste gå via samråd med länderna i regionen, under överinseende av FN och därmed säkerhetsrådet.
Eftersom vi talar om regimen efter talibanerna, som vi alla hoppas skall bli stabil, mångetnisk och demokratisk, samtidigt som vi vet att vägen dit blir svår, skulle jag särskilt vilja betona en fråga som ligger mig och rådets ordförandeskap särskilt varmt om hjärtat, nämligen genusproblemet.
När det handlar om att verka för en mer demokratisk och stabil representation eller regering handlar det också om att ta hänsyn till genusfrågan.
Varken jag eller rådets ordförandeskap skulle förstå om de afghanska kvinnorna, som var de första offren för talibanregimen, samtidigt med ett enormt ansvar, skulle uteslutas från denna regeringsbildning och dess senare åtgärder.
Avslutningsvis anser jag att alla, eller nästan alla, ingripanden visat i vilken utsträckning vi behöver mer av Europa när det gäller gemensam säkerhet.
Det krävs gemenskapsinsatser.
Det belgiska ordförandeskapet är övertygat om det och jag hoppas verkligen att denna fråga kommer att stå på menyn vid toppmötet i Laeken.
Den senaste tidens händelser visar tydligt att vi måste gå framåt tillsammans, på ett mer harmoniskt sätt och inom en gemenskapsram.
Det var alltså de delar av svar jag ville tillföra debatten, som jag tror visat på extremt användbara och viktiga principer för kommande dagar, veckor och månader.
