# ID: svediakorp-gov419733
# author: Poettering (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 762
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru rådsordförande, herr kommissionär, ärade kolleger!
I förrgår störtade ett flygplan i New York, och vi höll alla andan på nytt eftersom vi befarade att det skulle handla om en ny terrorattack.
Tack och lov var detta inget terrorattentat, även om resultatet inte blev mindre förödande.
Denna misstanke på måndagen visar dock att terrorismen har påverkat våra liv och att vi helt enkelt inte kan fortsätta med den vanliga dagordningen.
Därför får vi lov att säga att terrorismen måste tolkas som en våldsam utmaning, en andlig, politisk, ekonomisk men även militär utmaning.
Jag välkomnar era uttalanden, fru rådsordförande.
Det ligger helt i linje med vad jag noterade som stickord: Man måste få bort de terroristiska nätverken.
Det är också detta det handlar om i Afghanistan.
Vi har ju sett bilderna, bilderna av glädjen i Kabul men även av de döda som uppenbarligen har massakrerats, vårt krav på Norra alliansen, som har bildats under ledning av Ahmed Schah Massud, en ansvarsfull person som vi välkomnade här så sent som i april, lyder att alliansen skall uppträda i Afghanistan och i Kabul på ett sätt som gör alliansen till en god företrädare för människovärdet och en bättre framtid för detta hårt prövade land.
Vad vi behöver - det ger jag rådsordföranden rätt i - är ett agerande från FN.
Det är bra att våra amerikanska vänner vänder sig till FN.
Vad vi emellertid även behöver, här måste EU spela en viktig roll, är en allians, en koalition för återuppbyggnaden av Afghanistan.
Vi får inte göra om misstagen från 80- och 90-talen och lämna Afghanistan åt sig själv, utan vi måste hjälpa Afghanistan.
EU: s roll, fru rådsordförande, är snarare sorglig i hela den här tvisten.
Givetvis är de militära frågorna i första hand nationella frågor.
Vi har ännu inte kommit så långt att vi uppträder som ett enat Europa på den punkten.
Vad vissa EU-stater har ägnat sig åt under de senaste veckorna finner jag dock högst beklagligt.
Först hade vi på rådets initiativ mötet med de tre i Gent, och sedan var det mötet i London.
Jag måste säga att jag tycker detta är genant.
Inom Europeiska unionen har vi inga självutnämnda chefer, utan vad vi har är en europeisk union med ett rådsordförandeskap och en kommission.
Vad jag uppfattar som särskilt genant är att personerna, inklusive rådets ordförande, bjöd in sig själva till London.
I London företräddes Storbritannien, Frankrike, Italien, Spanien, Tyskland, Nederländerna och det belgiska ordförandeskapet.
Utan företrädare var Grekland, Portugal, Österrike, Finland, Sverige, Luxemburg, Irland och Danmark.
Jag skulle ha önskat att den belgiska ordförandegruppen - och jag har en mycket positiv inställning till denna, inte minst till premiärminister Guy Verhofstadt - hade protesterat mot ett sådant möte, för det hade varit ordförandegruppens sak att bjuda in deltagare till ett sådant möte, i stället för att till och med be om att själv få en inbjudan för att vara med i London.
Jag hoppas att vi i framtiden skall använda oss av andra tillvägagångssätt och slippa se en sådan splittring av EU.
Givetvis bör man lära av sina fel.
Och jag hoppas att man nu drar lärdom av detta.
För vår partigrupp är det avgörande att vi agerar gemensamt och inte enbart genom regeringssamarbete.
Vi vill ha ett gemenskapens Europa och förväntar oss ett modigt och beslutsamt agerande från ordförandelandet.
Vi kommer att stå bakom ordförandegruppen när den agerar så, och även bakom kommissionen.
Herr Busquin, jag vill med följande ord även rikta en uppmaning till kommissionen, dess ordförande och hela kollegiet: Gör Europas röst tydlig!
Kommissionen måste blanda sig i, kommissionen måste säga sin mening och får bara inte acceptera saker liknande det vi har sett de senaste veckorna och månaderna.
Om vi själva är beslutsamma har vi en chans, och på min partigrupps vägnar kan jag försäkra er att vi helt klart kommer att stödja såväl ordförandeskapet som kommissionen i deras arbete för att göra de gemensamma intressena i Europeiska unionen tydliga.
Detta är en uppmaning som vi gärna vill ge er.
Om ni gör detta, står vi på er sida!
(Applåder)
