# ID: svediakorp-gov419551
# author: Corbey (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 832
# sentences: 57
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman, kolleger, fru kommissionär!
Avfallsberget växer fortfarande.
Förpackningar utgör endast en liten del av miljöproblemet, men det är en synlig del och för många människor även en källa till irritation.
Förpackningar kan bli ett exempel på en modern hantering av miljöproblemen.
Vi måste göra den hållbara utvecklingen konkret.
Vi kan tillämpa alla goda idéer från det sjätte miljöhandlingsprogrammet.
Lyckligtvis börjar vi inte från noll.
Sedan 1994 har vi ett direktiv om förpackningar, vi har en grund.
Det finns två målsättningar med förpackningsdirektivet: minska de skadliga miljöeffekterna av förpackningar så mycket som möjligt och garantera den inre marknadens funktion.
För parlamentet är det viktigt att se efter hur direktivet fungerar i praktiken eftersom vi måste lära oss av erfarenheterna.
Det är viktigt att lagstiftningen följs, men minst lika viktigt är lagstiftningens effektivitet.
När det gäller följandet av lagstiftningen finns det goda och dåliga nyheter.
De goda nyheterna är att nästan alla medlemsstater har genomfört direktivet ordentligt.
De flesta mål har uppnåtts och nyligen informerade även Grekland som sista medlemsstat om åtgärder och resultat.
Medlemsstaterna gjorde det allihop på sina egna sätt: systemet med gröna punkter i Tyskland, frivilliga avtal i Nederländerna, osv.
Det finns dock dåliga nyheter också och jag skall nämna fyra saker.
För det första ökar mängden förpackningsavfall fortfarande.
Förebyggande av onödiga förpackningar var ett uttryckligt mål som dock inte fick något närmare innehåll i direktivet.
Endast i fyra medlemsstater har mängden förpackningsmaterial minskat.
Här behövs det tydligen mer ambitioner.
För det andra ökar andelen plast i avfallet.
För plast är målet i direktivet mycket blygsamt: minst 15 procent måste återvinnas.
Till och med den minimala målsättningen är det dock endast fyra medlemsstater som förverkligat, nämligen Tyskland, Österrike, Belgien och Sverige.
Över 50 procent av alla produkter förpackas i plast.
Plast är svårt att återvinna och det måste vi alltså göra något åt.
För det tredje saknas tillförlitliga och jämförbara data.
Medlemsstaterna har alla sina egna metoder för att samla in data och det är till exempel otydligt om det plastavfall som exporteras också räknas in i de siffrorna.
Politiska beslut måste grundas på goda data och direktivet måste anpassas i det avseendet.
Till sist nämner jag en viktig sak till: miljöeffekterna av all insamling, sortering, återvinning och återanvändning är egentligen otydliga.
Vi tror att det är bra, och det är det väl också, men det behövs en bra bedömning av miljöeffekterna för att fortsätta motivera konsumenterna att sortera sitt avfall.
För övrigt är effekten på den inre marknaden, andra pelaren i det här direktivet, också otydlig.
Kolleger!
Det är tydligt vad som måste ändras.
Det måste till bättre rapportering, bättre definitioner och dessutom föreslår jag ett handlingssätt i tre delar.
För det första måste vi förbättra återvinningen.
Målsättningarna måste höjas kraftigt och vi måste stimulera användningen av återvunnet material.
Plasten måste få särskild uppmärksamhet.
Plast har hittills inget positivt restvärde.
För att ändå göra insamlingen och sorteringen av plast lönsam behövs det en avgift och jag ber kommissionen än en gång att nu snabbt lägga fram ett nytt omprövningsförslag.
För det andra uppmanar jag kommissionen att främja återanvändning.
I det sammanhanget måste situationer anges där det ur miljösynpunkt är meningsfullt med återanvändning.
Det har att göra med transportavstånd och med material.
För det tredje måste vi göra mer i förebyggande syfte.
I det sammanhanget föreslår jag att producenterna skall göras ansvariga.
Producenterna måste på grundval av en livscykelanalys visa att de ur miljösynpunkt valt bästa möjliga förpackning för sin vara.
Frågan är naturligtvis hur det skall mätas.
Koldioxidutsläpp, användning av naturliga källor, skadliga ämnen och restavfall måste i varje fall räknas in.
Det här handlingssättet gör det möjligt att beräkna miljökostnader för produkter och det är dit vi måste komma.
Vi måste ställa tydligare miljögränser.
Innanför dessa gränser kan marknaden ha sin gång och kan producenter göra sina val.
Producenternas ansvar måste utarbetas vidare och kommissionen måste nu göra allvar av sin stakeholders dialogue.
Per sektor måste de olika parterna bjudas in att delta, inte bara näringslivet utan även konsumenter och företrädare för miljöorganisationer.
Det kan leda till ett friskt handlingssätt som fastställs i tydliga utgångspunkter.
Förutom de tre nämnda punkterna har kolleger föreslagit ett antal nyttiga komplement: tydlig ansvarsskyldighet inte bara för producenter utan även för retailers; uppmärksamhet för kommuners och konsumenters roll; uppmärksamhet för planering och transportförpackningar.
Dessa förslag stöder jag verkligen.
Den länge väntade omprövningen av förpackningsdirektivet är en möjlighet att visa att den inre marknaden kan försonas med miljön och den chansen får vi inte låta gå förlorad.
