# ID: svediakorp-gov419541
# author: Bernié (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 306
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vatten är inte någon handelsvara och rätten att ha tillgång till vatten är en grundläggande rättighet.
Däremot borde medlemsstaterna fastställa ett antal gemensamma målsättningar för en god vattenanvändning.
Inom detta sammanhang kan en jämförelse mellan staterna faktiskt leda till bättre tillvägagångssätt.
Men medlemsstaterna måste behålla kontrollen över prissättningen och över regleringen.
En gemenskapsprissättning skulle skapa flera problem.
Hur skall man egentligen kunna förlika intressena hos länderna i nord och i syd?
När det gäller en reglering, borde man till exempel i Frankrike, inte ifrågasätta reservoarkommittéerna, som är huvudsakliga samråds- och förvaltningsorgan.
På samma sätt borde man införliva de geografiska och regionala specifika karaktärerna i vattenpolitiken.
Behovet av vatten skiljer sig alltefter jordbruksprodukterna, jordkvaliteten, och klimatet.
I likhet med kommissionen ifrågasätter föredraganden tillämpningen av principen med att förorenaren betalar inom jordbrukssektorn.
Denna prissättningspolitik skulle medföra en stark ökning av priserna per kubikmeter, en merkostnad som skulle läggas till den kostnad som kommer av djurens välbefinnande.
En ändring av odlingsmetoderna skulle kunna utsätta jordbrukarna för risker och osäkerhet.
Att reglera vattnet på ett alltför bryskt sätt skulle straffa jordbruket, som redan har gjort stora investeringar när det gäller bidrag.
Ett jordbruk i kris som dessutom skulle behöva böja sig för WTO: s regler, som för närvarande har möte i Doha.
Det är tvärtom genom att bevara den multifunktionella karaktären hos vårt jordbruk, som bidrar till den fysiska planeringen och till förvaltningen av miljön, som vi kommer att uppnå en bättre vattenkvalitet.
Att lagstifta i dag vore ett misstag.
Låt oss invänta reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken innan vi tar upp frågan med vatten på ett globalt sätt, genom att lyssna på och rådfråga alla berörda parter.
