# ID: svediakorp-gov419537
# author: Müller, Rosemarie (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 305
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vatten är livsmedel nr 1.
En hållbar hantering av vattnet och skydd av vattenresurserna betraktar jag därför som absolut nödvändiga.
Ett instrument för att uppnå detta är, så som krävs i ramdirektivet om vatten, ett kostnadstäckande vattenpris, som upptar kostnader för miljö liksom för infrastruktur och bearbetningskostnader.
Men det behövs också impulser för att vattnet skall användas på ett hållbart sätt.
Med ett baspris för den grundläggande försörjningen och ökande priser för den förbrukning som går utöver detta kommer en aktsam hantering av vattnet att främjas.
Man måste också se till att baspriset tar hänsyn till sociala aspekter, ty de ekonomiskt svaga i samhället måste få tillgång till vatten.
Ett viktigt område, där det också finns ett handlingsbehov, är jordbruket.
Minskningen av vattensubventionerna inom jordbruket och en skonsam hantering av vattenresurserna kan bara uppnås om landsbygdsutvecklingen främjas och nya inkomstkällor görs tillgängliga för jordbrukarna.
Det är också nödvändigt att de som förorenar vattnet får betala för det, dvs. principen om att förorenaren betalar måste gälla.
Dessutom bör varje vattenkonsument i Europa få ett bevis för hur mycket vatten han har förbrukat och hur hans vattenpris är sammansatt.
En viktig fråga anser jag också är hur mycket marknad vi tillåter och huruvida privat engagemang och regionalt organiserad vattenförsörjning i allmänhetens tjänst och skonsam hantering av vattenresurserna är en motsägelse.
Jag anser att samarbete mellan företag i allmänhetens tjänst och privata företag, med utnyttjande av privat know-how och kapital, är möjligheter för att optimalt utnyttja vattenresurser, med ekologiska och ekonomiska aspekter, utan att man ger upp regionala försörjningsområden.
Här talar jag alltså inte om avreglering och om konkurrens till varje pris, utan om att säkra en effektiv ekologisk vattenförsörjning.
