# ID: svediakorp-gov419528
# author: Linkohr (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 334
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag har också röstat för Langens betänkande i utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi och anser också att det är riktigt.
Å andra sidan har jag också förståelse för att våra kolleger i utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor har andra värderingar.
Även detta anser jag är självklart, ty annars skulle vi ju inte behöva två utskott, utan kunde göra alltsammans i ett utskott.
Jag anser också att det bara är genom denna spänning mellan olika utskott som man kan komma fram till något förnuftigt i slutändan.
Jag har vissa problem med Schörlings betänkande - det vill jag helt öppet säga.
Det huvudsakliga problemet är kanske att jag tror att ämnen bör bedömas inte bara efter sin farlighet, utan också efter sina egenskaper.
Såtillvida kan de inte heller helt enkelt ersättas, i varje fall inte alla.
Det finns ämnen som är farliga, men som är användbara i vissa kemiska processer.
För det andra tror jag att farligheten måste grundas på forskningsrön.
Den måste kunna kontrolleras.
Jag är alltid mycket misstrogen när det gäller att förmoda farlighet eller risker.
Det är mycket subjektivt och kan kanske förstås, men inte kontrolleras.
I fråga om mängden föreskrivna kontrollanter undrar jag också helt praktiskt: Var finns de?
Säkerheten tilltar inte med antalet bindestreck eller föreskrifter, utan med den faktiska kontrollen.
Det måste man alltså också titta på.
Och ytterligare ett litet påpekande: Vilka ämnen är egentligen nödvändiga för samhället?
Hur fastslår man något sådant?
Vem fastslår något sådant?
Det anser jag behöver klaras upp.
Men jag skall gärna lyssna.
För övrigt vill jag erinra talmannen om att vi i kväll diskuterar en omsättning om mer än 800 miljarder euro: 400 för energi och 400 för kemi.
Det är väldigt mycket under två och en halv timme.
(Applåder)
