# ID: svediakorp-gov419510
# author: Schörling (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 694
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman, fru kommissionär, ärade kolleger!
Betänkandet om strategin för den framtida kemikaliepolitiken, som vi skall behandla och ta ställning till i denna debatt, är väldigt angeläget och viktigt, eftersom det kommer att lägga grunden för ett förslag till lagstiftningstext och till ny ramlagstiftning för EU: s kemikaliepolitik.
Europeiska rådet beslutade, glädjande nog, vid mötet i Göteborg i juni att en ny kemikaliepolitik skall vara införd senast år 2004 och att denna tidsgräns måste respekteras.
Kommissionen måste därför lägga fram sitt lagstiftningsförslag under 2002.
Diskussionen om bristerna i nuvarande kemikaliepolitik har pågått under en längre tid.
Det har bl.a. kritiserats att det har saknats information om merparten av de 100 000 existerande kemikalierna, att arbetet har gått alldeles för långsamt och att den nuvarande politiken i praktiken har misslyckas med att skydda hälsa och miljö.
Kommissionens översyn av lagstiftningen för existerande ämnen visar att människa och miljö är potentiellt utsatta för ett stort antal kemiska ämnen, vars farliga egenskaper inte är kända.
Vi vet att människokroppen innehåller mätbara halter av 350 kemikalier.
Vi vet också att halten av bromerade flamskyddsmedel i bröstmjölk har ökat varje år.
Även om PCB och DDT i dag omgärdas av hårda restriktioner, är det så att man fortfarande hittar höga halter av dessa kemikalier i fettvävnad hos människor och djur världen över, även i polarområdena, där man överhuvudtaget inte har framställt dessa kemikalier.
Nya kemikalier tillkommer, t.ex.
PFOS, perfluorooctane sulfonate, som inte binder i fettvävnad, men däremot i blodprotein.
Dessa kemikalier finns i en rad produkter, t.ex. i schampo.
Genom den förordning som rådet antog för att komma till rätta med bristerna skulle det göras ingående riskbedömningar, och man skulle ge rekommendationer om åtgärder osv.
I dag vet vi att det bara finns 140 kemikalier på den s.k. prioriteringslistan och att riskbedömningarna har slutförts i endast elva fall.
Än värre är att det inte har beslutats om en enda åtgärd i syfte att minska riskerna, trots att man påvisat att sådana åtgärder skulle behövas för merparten av dessa ämnen.
Kommissionens vitbok, framtagen av generaldirektoraten Miljö och Näringsliv, försöker skapa ett högt hälso- och miljöskydd samtidigt som konkurrenskraften för den europeiska kemikalieindustrin upprätthålls.
Det gör man bl.a. genom att säga att kemikaliepolitiken skall sporra teknisk innovation och utveckling av säkrare kemikalier.
Jag menar, liksom en majoritet av miljöutskottet, att fokus i strategin ligger på skyddet av miljö och hälsa, och att utgångspunkten för kommissionens vitbok är diskussionen i rådet och den växande oron över att gällande kemikaliepolitiken inte kan erbjuda ett tillräckligt skydd för miljö och hälsa.
Naturligtvis måste de ekonomiska och sociala aspekterna få en rimlig betydelse, såsom en del av en strategi för en hållbar utveckling.
När en majoritet av miljöutskottet röstade för ett förslag som går längre än vad kommissionens förslag gör och visar hur en effektiv, öppen och konsumentvänlig kontroll av kemikalier skall se ut i framtiden, är det helt i linje med och med en stark politisk uppbackning av Europeiska rådets möte i juni, då de 15 medlemsländernas slutsatser var betydligt striktare och mer långtgående än kommissionens förslag.
Det finns således en uttalad politisk vilja att anta den av miljöutskottet föreslagna linjen för en ny kemikaliestrategi, framför allt när det gäller omfattningen av Reach-systemet.
Som PPE-DE-gruppen och industrin vill i dag skall bara CMR 1 och 2 och POP inkluderas, vilket i så fall inte kan sägas vara mycket till strategi för framtiden.
Även bland industriföretagen finns det en önskan om att gå längre.
En konkurrenskraftig industri får man nämligen bara genom att ta fram säkrare kemikalier och genom att ta fram kemikalier som skyddar hälsa och miljö, dvs. inte det oacceptabla förhållande som vi har i dag.
Jag anser därför att vi bör hålla fast vid den kompromiss som har nåtts mellan de olika politiska grupperna och det förslag som en majoritet har ställt sig bakom.
