# ID: svediakorp-gov419500
# author: Souchet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 345
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
De på varandra följande oljekriserna och den politiska och sociala bräckligheten hos de huvudsakliga råoljeproducerande länderna betonar vikten av tanken på ett energimässigt oberoende för våra ekonomier.
Men om det från vår sida inte finns någon stark politisk vilja att införa detta oberoende, är det tvärtom vägen med energimässigt beroende som öppnar sig framför oss.
Om vi låter saker och ting fortsätta att utvecklas som de gör, kommer det externa energiberoendet i Europeiska unionens länder att om 25 år uppnå 70 procent i stället för 50 procent i dag.
Det är detta medvetandegörande som ligger bakom grönboken.
Om vi vill fortsätta att styra över vårt öde måste vi prioritera två insatsriktningar.
Vi måste, å ena sidan, framför allt gynna energibesparingar.
Vi måste, å andra sidan, värdesätta våra tillgångar, vår expertis och våra resurser.
Ur denna aspekt är det, liksom i förslagen i grönboken och från föredraganden, lämpligt att på ett realistiskt och inte längre ideologiskt sätt, ta upp frågan om utvecklingen av energi från kärnkraftskällor.
Detta innebär att man måste medge att kärnkraften är oförvitlig när det gäller växthusgaser, men också att intensiva forskningsansträngningar är absolut oumbärliga för att uppnå en fullständig ofarlighet för slutavfall, även om avfallet endast utgör små kvantiteter.
Det är verkligen inte genom att angripa upparbetningsförfarandena - liksom den WISE-studie som STOA begärt återigen gör, och vars vetenskapliga karaktär allvarligt ifrågasätts - som man kommer att göra framsteg i rätt riktning.
I stället för att sterilisera sina tekniska framsteg, borde de europeiska länderna värdesätta dem, genom att särskilt inrikta sin forskning mot en förbättring av upparbetnings- och återvinningsmetoderna.
En likadan forskningsinsats måste göras inom området för biobränslen, som har den fördelen att de för vår del utgör en viktig inhemsk energikälla, som inte förorenar och som erbjuder lovande användningsområden för vår jordbruksproduktion.
Jag beklagar i detta hänseende att man i grönboken inte har avsatt tillräckligt utrymme för biobränslen.
