# ID: svediakorp-gov419484
# author: Vitorino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 370
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) De kränkningar av kvinnors rättigheter som den ärade ledamoten nämner tar sig uttryck på olika sätt och kräver skilda analyser.
Men kommissionen konstaterar emellertid, i enlighet med artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen, att detta fördrag bygger på principerna om frihet, demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, liksom rättsstaten, vilket är principer som är gemensamma för medlemsstaterna.
Liksom det bekräftades vid den fjärde världskonferensen för kvinnor i Peking 1995, utgör främjandet och skyddet av kvinnors rättigheter en viktig beståndsdel av de allmänna mänskliga rättigheterna.
Kommissionen kan i alla fall inte tillåta att de grundläggande rättigheterna för personer kan kränkas, med religiösa trosläror, kulturella traditioner eller sedvanerätt som förevändning.
Denna ståndpunkt föreskrivs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - artiklarna 1, 4, 21, 23, 24 - och i de övriga texterna om de grundläggande rättigheterna, som till exempel Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna - artiklarna 2 och 5 - eller Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna - artiklarna 2, 3 och 14.
I Wiendeklarationen, som antogs i juni 1993 vid världskonferensen om de mänskliga rättigheterna, fastställs det, i dess punkt 18, att alla typer av våld mot kvinnor, bland annat på grundval av kulturella förhandsantaganden, skall vara förbjudna.
Oberoende av det nationella skyddet när det gäller de grundläggande rättigheterna, och kvinnors rättigheter i synnerhet, bör det påpekas att gemenskapen sedan 1975 utvecklar en politik för främjandet av jämlikhet mellan könen.
Lika tillträde till arbetsmarknaden, till de styrande organen, och jämlikhet inför de sociala rättigheterna är alla viktiga rättigheter i detta hänseende, liksom rätten att skyddas mot våld och sexuella trakasserier.
Det finns ett antal gemenskapslagstiftningsåtgärder, direktiv, och till och med rättspraxis inom EG-domstolen, som bygger på en särskild rättslig grund, nämligen artikel 141 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.
Dessutom medför fördraget en skyldighet att införliva frågan om jämlikhet mellan könen i alla unionens politiska linjer.
Detta finns i artikel 3 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.
