# ID: svediakorp-gov419439
# author: Reding (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 486
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Som den ärade ledamoten känner till beslutade Internationella antidopningsbyrån den 21 augusti 2001, att inrätta sitt framtida huvudkontor i Montreal.
Montreal är en stad som är helt aktningsvärd, och som för övrigt erbjuder ett stort antal fördelar.
Det bör sägas att det bland kandidatstäderna också fanns europeiska städer som var mycket aktningsvärda, som också de hade många fördelar för att kunna inrymma denna byrås huvudkontor.
Men man bör känna till att de europeiska staterna uppvisade en otillräcklig samordning och att mångfalden av europeiska kandidaturer säkerligen gynnade valet av Montreal.
Jag vill verkligen tydligt betona att det belgiska ordförandeskapet inte kan hållas ansvarigt för detta misslyckande.
Det belgiska ordförandeskapet har faktiskt gjort avsevärda ansträngningar för att försöka råda bot på svårigheterna, men tyvärr utan framgång.
Vi hade flera europeiska kandidater.
De andra lade endast fram en kandidat och det var denna kandidat som gjorde sig gällande inför överflödet med de europeiska kandidaterna.
Jag insisterar på det faktum att denna fråga inte hör till gemenskapens befogenheter, utan till medlemsstaternas befogenheter.
Från erfarenheten av mötet i Tallinn, är det nu viktigt att dra lärdomar inför framtiden.
Den första lärdomen borde vara Europeiska unionens sammanhållning.
För övrigt samlades EU: s idrottsministrar i går vid ett informellt rådsmöte i Bryssel, och sammanhållningen var det som till stor del utmärkte mötet.
Ministrarna kom överens om att ena sina krafter och att tillsammans gå framåt i samma riktning för att bekämpa gisslet med dopning, först och främst på global nivå, det vill säga stärka sina insatser inom Internationella antidopningsbyrån, och för det andra, på europeisk nivå, där det finns anledning att inleda en gemensam insats mot dopning.
För Europa är den kontinent som ligger längst fram i kampen mot dopning, den där flest stora idrottsevenemang på global nivå äger rum, liksom där det största antalet tävlingar mellan klubbar inom olika idrottsgrenar äger rum.
Vi har dessutom det största antalet godkända laboratorier, och vi måste fortsätta att bidra med vår expertis i kampen mot dopning på global nivå.
I går tillkännagav jag utarbetandet av en gemenskapsplan inför ministrarna.
De gav mig klartecken att inleda denna plan.
Jag kommer nu att inleda samråd när det gäller vilka faktorer som skall införas i denna handlingsplan, och 2002 kommer vi slutligen att få tillfälle att tala om den.
Jag skulle också vilja säga er att det, för att stärka denna europeiska sammanhållning, som inte bara bör tillämpas för de femton medlemsstaterna, utan som också bör finnas mellan regeringarna och idrottsförbunden, i början av det spanska ordförandeskapet kommer att äga rum ett möte mellan de femton idrottsministrarna och de europeiska idrottsförbunden för att man tillsammans skall besluta om det bästa sättet att bekämpa dopningen.
