# ID: svediakorp-gov419380
# author: Prodi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,609
# sentences: 54
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, ärade parlamentsledamöter!
Redan från de första dagarna av sin mandatperiod har denna kommission sett utvidgningen som den absolut viktigaste frågan.
Utvidgningen utgör i själva verket ett historiskt ansvar och ett konkret bevis på och en måttstock för Europeiska unionen, för dess rättigheter och skyldigheter, dess möjligheter och ambitioner.
I och med utvidgningen, som innebär att kontinenten enas, så avslutas i själva verket ett kapitel i Europas historia och vi lägger grunden till framtiden.
Genom denna process förbereder sig unionen på att ta sitt kontinentala ansvar, vilket gör det nödvändigt att på nytt granska våra medel, vår politik, målen för våra handlingar i ett globalt sammanhang.
Våra ansträngningar och vårt mod måste leva upp till de ansträngningar och det mod med vilka kandidatländerna förbereder sig för att bli medlemmar i unionen.
Av alla erfarenheter under första delen av mitt mandat som ordförande för kommissionen är det inget som har berört mig lika djupt personligen som resorna i kandidatländerna, mötena med medborgarna i de länderna och med företrädarna för deras regeringar och kontakterna med deras parlament som så modigt arbetar dag och natt med den svåra uppgiften att föra omvandlingen av sina samhällen i hamn, där förberedelserna inför utvidgningen utgör det viktigaste kapitlet.
Till dem skulle jag vilja rikta ett hälsning om broderskap, om vänskap och om uppskattning av deras ansträngningar från denna kammare här i Strasbourg.
Det finns länder som för bara tio år sedan fortfarande var mer eller mindre avskärmade från vårt Europa och som nu åter har anslutit sig till gemensamma värderingar.
Redan innan de formellt antas som nya medlemsstater börjar dessa länder skörda frukterna av sin integration och de deltar redan konkret i detta nya område för stabilitet och utveckling, vilket visas av den allt tydligare närvaron av företag från medlemsstaterna i kandidatländerna.
De framsteg som gjorts på vägen mot en anslutning är enastående.
I de rapporter som vi lägger fram i dag analyseras så detaljerat som det över huvud taget går de insatser som görs i samband med förberedelserna - och här vill jag verkligen tacka kommissionär Verheugen och hans medarbetare för en arbetsinsats utan motstycke vad gäller kvalitet och omfattning, eftersom de har utvecklat och utprovat en metod som verkligen är unik, och om vi någon gång har missat något, så beror det på att vi verkligen har gett oss in på okänd mark.
Kort sagt, våra rapporter visar att utvidgningen, denna historiska tilldragelse, verkligen är möjlig och nära förestående, på villkor att vi kan hålla den nuvarande höga takten.
Utan att gå in på de detaljer som kommissionär Verheugen kommer att redogöra för, så kan jag säga er att vi kan konstatera framsteg när det gäller praktiskt taget samtliga de kapitel som anslutningsförfarandet omfattar.
Jag tror mig våga påstå att dessa fantastiska framsteg i hög grad inspirerats av Nice där vi för ett år sedan på ett konkret sätt bestämde etapper och en tidsplan - som vi kallade roadmap - för den sista fasen av denna komplicerade utvidgningsprocess.
Om exakt ett år kommer vi tillsammans med er att utvärdera kandidatländernas kapacitet när det gäller att ikläda sig de rättigheter och skyldigheter som hänger samman med deras deltagande i unionen.
Vi inser att vi vid den tidpunkten måste ha avslutat förhandlingarna med de länder som har respekterat de kriterier vi ställt upp, eller vi borde i alla fall vara mycket nära att avsluta dessa förhandlingar.
Enligt de mål som bestämts av Europaparlamentet och Europeiska rådet kan dessa länder - när ratificeringsförfarandet har genomförts - upptas som medlemmar i Europeiska unionen före valen till Europaparlamentet i juni 2004, och därmed ta plats här i nästa parlament.
Nästa år blir med andra ord avgörande för utvidgningen, liksom det blir avgörande för Europas framtid.
I förhandlingarna kommer vi att ta upp de känsligaste frågorna som jordbruket, strukturfonderna och budgeten.
Det kommer vi att göra med samma fasta beslutsamhet att hitta konstruktiva lösningar.
Kommissionen kommer att lägga fram förslag redan i början av året på grundval av gällande gemenskapsrätt och de principer som antagits i samband med Europeiska rådet i Berlin.
Mycket kommer att vara beroende av det fortsatta arbetet med att införa och tillämpa gemenskapens regelverk i kandidatländerna.
Och som kommissionen påpekar i sina återkommande rapporter för i år, så måste kandidatländerna dessutom förse sig med den nödvändiga administrativa kapaciteten för att på ett korrekt sätt tillämpa unionens regler och politiska program.
Men kandidatländernas ansträngningar är bara medaljens ena sida.
För att utvidgningen skall bli framgångsrik blir det viktigt att hävda gemenskapsmetoden och det nödvändiga samarbetet mellan rådet, parlamentet och kommissionen.
År 2002 kommer att bli ett år av intensiv granskning och övervakning, och jag vet att parlamentet kommer att följa det arbetet uppmärksamt.
Jag vill också uppmana medlemsstaterna att även i fortsättningen respektera de avtal som ingåtts när det gäller utvidgningen, framför allt inom ramen för Agenda 2000, samt budgetplanen fram till 2006 som fastställdes vid Europeiska rådet i Berlin 1999.
Vi kan inte villkora utvidgningen med ytterligare reformer, även om det ansvar vi påtar oss i och med utvidgningen skulle bli till hjälp när vi med energi och politisk framsynthet skall förbereda den nya institutionella process som skall presenteras vid Europeiska rådet i Laeken.
På samma sätt borde vi inte koppla de förhandlingar som för närvarande pågår till frågan om unionens finanser efter 2006, för det är två skilda frågor.
Alla försök att koppla samman dessa båda frågor skulle innebär att spelreglerna ändras och det skulle oundvikligen rubba de känsliga balanserna i förhandlingsprocessen.
I rapporterna som vi lägger fram granskas också utvidgningens effekter på grannländerna, dvs. övriga europeiska länder, och på Medelhavsområdet.
Terrorattackerna den 11 september mot Förenta staterna har i grunden förändrat den internationella miljön och gjort den mindre stabil, mindre förutsägbar och samtidigt osäkrare.
Världen har mer än någonsin tidigare behov av ett starkt Europa, ett Europa som litar på sina egna värderingar, som sprider stabilitet, förutsägbarhet och trygghet omkring sig och som äntligen kan bli en aktör på den globala scenen.
Utvidgningen kommer att bekräfta Europas status som den viktigaste ekonomin och kommersiella kraften i världen, med en inre marknad på 500 miljoner konsumenter.
Utifrån denna verklighet har vi möjlighet att utvidga den zon av välstånd och stabilitet som vi har behov av, bortom unionen och kandidatländerna.
Därför måste vi skapa en ny " grannpolitik ", vilket är ett av de strategiska målen för denna kommission.
Jag har sedan länge hävdat - och jag upprepade detta i går vid europeiska kollegiet i Brügge - att vi måste gå längre och förstärka alla de instrument som används i partnerskapet Europa-Medelhavsområdet, i partnerskapet med Ryssland, med Ukraina och när det gäller våra stabiliseringsåtgärder på Balkan.
Grundtanken är att utvidga liberaliseringen av handelsutbyte, tekniska standarder och lagstiftning som styr vår inre marknad till samtliga våra grannar.
Formerna för dessa avtal måste förhandlas fram - avtal om frihandel eller avtal av samma typ som det om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) - men det viktiga blir att befästa det ömsesidiga ekonomiska utbytet.
Huvudmålet är att skapa ett så nära partnerskap som möjligt med våra grannar, vilket sedan blir den viktigaste grunden för stabilitet och säkerhet.
Vi måste i själva verket exportera stabilitet, lägga grunden för en balanserad utveckling av hela området i närheten av unionen, utnyttja de starkaste punkterna i den europeiska integrationen.
Detta kommer även att underlätta en integration av våra närmaste grannar, dvs. länderna på västra Balkan, när tiden väl är mogen.
I detta arbete får vi inte glömma betydelsen av den kulturella dimensionen i vårt partnerskap.
Därför håller vi på att arbeta fram ett nytt initiativ för att underlätta dialogen och den ömsesidiga förståelsen mellan Medelhavets båda stränder.
Jag är tacksam mot parlamentet för dess stöd och för den konstruktiva hållning med vilken det har följt och fortsätter att följa utvidgningsprocessen, och jag räknar med fortsatt stöd i det känsliga slutskedet av förhandlingarna.
Parlamentsledamöternas arbete kommer att bli av avgörande betydelse, inte bara när det gäller ratificeringen som sådan, utan även ur mer generell synpunkt när det gäller de europeiska medborgarnas stöd för utvidgningen.
Att döma av opinionsundersökningarna måste vi i själva verket fortfarande övertyga en stor del av medborgarna i många delar av unionen om de allmänna fördelarna med utvidgningen.
Kommissionen kommer naturligtvis att fortsätta och intensifiera sin informationskampanj, men det är parlamentet och parlamentsledamöterna som, effektivare än någon annan, kan bidra till att skapa det nödvändiga demokratiska stödet för utvidgningen.
Fru talman, ärade ledamöter!
Det fortsatta engagemanget från Europaparlamentet när det gäller utvidgningsprocessen är av avgörande betydelse, liksom det är av avgörande betydelse för debatten om Europas framtid, en debatt där vi förväntar oss viktiga bidrag från kandidatländerna och de framtida medlemsstaterna.
Den rapport som läggs fram i dag av kommissionen visar att vi nu står på tröskeln till en ny era för Europa.
Låt oss gå resten av vägen tillsammans, låt oss fortsätta och intensifiera vårt samarbete under de månader som kommer och låt oss på det viset lägga grunden till en union som är större, starkare och i alla avseenden demokratisk!
(Livliga applåder)
