# ID: svediakorp-gov419377
# author: De Palacio (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,037
# sentences: 80
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman, ärade ledamöter!
Jag vill först och främst rikta ett tack till föredraganden, Jarzembowski, för det arbete han har genomfört med detta betänkande, som handlar om en svår fråga.
I denna diskussion är det viktigt att vi alla är medvetna om vad som står på spel.
Därför vill jag be parlamentet att försöka uppnå ett så brett stöd som möjligt för Jarzembowskis förslag, med vissa nyanseringar.
Dock håller jag för en gångs skull inte med om alla förslag.
Jag erinrar om att 70 procent av handeln med tredjeländer är beroende av hur effektiva våra hamnar är.
Det står klart att hamnarna spelar en grundläggande roll för Europeiska unionens handel.
Dessutom, om vi vill ta itu med frågan om transportens framtid inom Europeiska unionen på ett trovärdigt sätt, inte när det gäller Europeiska unionens handel med tredjeländer - där vi fortfarande till största delen är beroende av sjöfartstransporten - utan inom Europeiska unionen.
Nu måste vi en gång för alla gå från ord till handling och förverkliga den så kallade kustfarten eller short sea shipping.
För att vi skall kunna göra detta krävs det att våra hamnar är konkurrenskraftiga och effektiva och att de är väl sammanlänkade med en så stor del av det angränsande territoriet som möjligt.
Ärade ledamöter, som ni vet togs hamnarna för första gången med i de transeuropeiska näten för några månader sedan, och avsikten med detta är att de skall integreras fullständigt i unionens interna transportnät.
De kommer att ha en avgörande betydelse för att vårt transportsystem skall bli hållbart och konkurrenskraftigt.
Kommissionens förslag ingår i ett åtgärdspaket för flera olika frågor i hamnpolitiken: öppenhet när det gäller de offentliga stöd som avsätts för hamnflödena och kriterier för vad som är statligt stöd och inte.
Det handlar om frågor som har med konkurrensen mellan hamnar att göra.
I det förslag till direktiv som ni skall rösta om, ärade ledamöter, tar man itu med frågan om konkurrens mellan leverantörer av hamntjänster inom hamnarna och följaktligen täcks alla tjänster av kommersiellt värde som normalt levereras till användarna av hamnarna.
Jag kommer alldeles snart ta upp vad flera av er ledamöter har betonat, nämligen konkurrensen mellan hamnarna.
Först tar jag dock upp det förslag till direktiv som handlar om konkurrens inom hamnarna.
Förslaget grundas på två pelare: innehåll och förfarande.
När det gäller innehållet föreslår vi att vi skall lägga oss i nivå med vad parlamentet och rådet redan har lagstiftat om på liknande områden, där man har fastställt regler för att öppna marknaderna.
Jag talar om telekommunikationer, gas, el och särskilt om transportsektorn, om marktjänster på flygplatserna.
Även om det i fördraget i princip inte tillåts restriktioner för tillträde till marknaden har hamnarna specifika egenskaper, som till exempel eventuell utrymmesbrist och de mycket viktiga säkerhets- och miljöfrågorna.
Vårt förslag garanterar just en rättvis jämvikt mellan dessa behov.
Det gläder mig att kunna konstatera att utskottet för regionalpolitik, transport och turism såg positivt på denna fokusering vid sin omröstning.
Vi måste tillåta egenhantering i de hamnar där operatörerna anser att deras egen utrustning blir lönsammare och vi måste garantera att antalet tjänsteleverantörer endast kan begränsas när det finns berättigade skäl, i det här fallet till exempel utrymmesbrist och säkerheten i sjöfartstrafiken.
Alla behöriga tjänsteleverantörer bör åtnjuta likvärdiga villkor för att kunna bedriva verksamhet i den hamn de önskar.
Detta leder oss in på den andra pelaren i vårt förslag: förfarandena.
Reglerna för förfarandena måste vara öppna, icke-diskriminerande, objektiva och proportionella.
För närvarande är det inte alltid så.
Jag är övertygad om att de åtgärder som var möjliga att genomföra när det gäller marktjänster på flygplatserna även kan genomföras i hamnarna.
Även om detta kommer att medföra vissa svårigheter, vilket alltid är fallet när förhållandena har varit desamma mycket länge, till och med i århundraden, kommer denna förändring att bli till gagn för hela systemet, för ekonomin och för medborgarnas livskvalitet i Europeiska unionen överhuvudtaget.
Naturligtvis måste de lokala särdragen beaktas, framför allt när det gäller frågor som berör säkerhet, miljö och sociala aspekter.
Därför är vårt förslag mycket flexibelt på nationell, regional och framför allt lokal nivå i syfte att hanteringen av de interna frågorna i hamnarna skall ske på ett öppet och rättvist sätt.
Om vi ser närmare på ändringsförslagen vill jag säga att kommissionen, efter att noggrant ha analyserat dem, godtar en stor del av dessa.
Många ändringsförslag förbättrar vårt förslag avsevärt när det gäller att klargöra klassificeringen av definitionerna av hamntjänster, egenhantering och för att de regler för ersättning som skall införas blir såväl implicita som tydliga.
Så är fallet med ändringsförslagen 18, 20 och 32 som vi godtar delvis och ändringsförslag 46, som vi godtar i dess helhet.
Jag vill också nämna ändringsförslag 15, vilket möjliggör att unionens medlemsstater kan utvidga direktivets tillämpningsområde till att gälla vattenvägar i anslutning till hamnarna.
Vi godtar även delar av ändringsförslagen 25 och 44, med vilka det blir möjligt att på grund av sjöfartstrafiksäkerhet begränsa antalet tjänsteleverantörer i stället för att bara minska leverantörer av teknisk-nautiska tjänster.
Detta är en rimlig åtgärd som står i samklang med de allmänna intressen som kommissionen värnar om på sjöfartssäkerhetsområdet.
Vi håller även med om att de maximala tidsfrister för beviljande av tillstånd som slutligen har antagits måste göra det möjligt för leverantören att göra avskrivningar och få lönsamhet för normala investeringar, varför vi godtar en förlängning av tidsfristen och eventuellt även skadestånd eller ersättning om investeringen inte har kunnat avskrivas fullständigt, vilket tas upp i några andra ändringsförslag.
Det finns andra ändringsförslag som, även om de inte innehåller några förändringar, bidrar med användbara förtydliganden, särskilt när det gäller en fortgående tillämpning av de regler som är i kraft för närvarande på områdena säkerhet, miljö och sociala frågor.
Alla dessa ändringsförslag kan godtas, om utformningen ändras.
Det finns emellertid andra frågor som vi av olika skäl inte kan godta, och detta måste ni ha förståelse för, ärade ledamöter.
När det gäller några ändringsförslag till skälen i direktivets överensstämmer inte dessa med lagstiftningstexten, till exempel: ändringsförlagen 2, 3 och 12.
Kommissionen kan inte heller godta ändringsförslag som ändrar eller avsevärt minskar direktivets tillämpningsområde.
När vi har kommit så långt, låt mig betona två problem som har varit kärnpunkten i debatterna vid parlamentets utskott för regionalpolitik, transport och turism: bör marktjänster innefattas i direktivet eller inte?
En överväldigande majoritet av de berörda parterna anser att det är nödvändigt att ta med dem, och vi kan inte godta ändringsförslag som till exempel nummer 52, eftersom detta skulle leda till att denna sektor inte omfattas.
Det som var både möjligt och nödvändigt att genomföra för marktjänster på flygplatserna måste även vara möjligt och nödvändigt att genomföra för hamnarna om vi vill ha moderna kvalitetshamnar.
Denna ståndpunkt stöds dessutom av en majoritet inom utskottet för regionalpolitik, transport och turism.
Detsamma gäller de ändringsförslag där egenhantering och tjänsteleverantörers rätt att anställa den personal den vill tas bort, som till exempel ändringsförslagen 69, 70, 71, 72 och 73 som vi alltså förkastar.
Den fråga som tas upp i det sistnämnda ändringsförslaget finns redan med i lagstiftningen.
Om man läser vårt förslag noggrant ser man att tjänsteleverantörer inte kan anställa så kallade " piratarbetare ", det är inte möjligt.
Om detta missförstånd kan klaras upp genom att vår text förtydligas är kommissionen beredd att utarbeta en lämplig formulering.
Lotstjänster är ett annat problem.
Återigen är frågan om lotstjänster bör innefattas i direktivet eller inte.
Många anser att det är svårt att inbegripa denna sektor av vissa säkerhetsskäl, men det finns andra sätt för att värna om säkerheten än de metoder som tillämpas i dag.
Detsamma gäller andra teknisk-nautiska tjänster, vilket är anledningen till att kommissionen inte kan godta de ändringsförslag där lotstjänster utelämnas från direktivets tillämpningsområde.
Även i detta fall stöder det behöriga utskottet i parlamentet vårt förslag.
Det finns även en del andra ändringsförslag som vi av olika skäl inte kan godta: närmare bestämt ekonomiska effektivitetshänsyn för tjänsteleverantörer som tas upp i den andra delen av ändringsförslag 25.
Tjänsteleverantörerna måste faktiskt ta på sig de handelsmässiga riskerna och de offentliga myndigheterna skall inte göra ekonomiska utvärderingar.
Vi lämnar dock dörren öppen i vårt förslag: när det finns exceptionella omständigheter som har med lastvolym att göra kan antalet tjänsteleverantörer begränsas.
Dessutom och utan att gå in på detalj, kan vi inte godta vissa ändringsförslag på grund av tekniska skäl.
Ni har redan fått listan.
Slutligen vill jag ta upp ändringsförslag 26.
I vårt förslag betonar vi att minst två tjänsteleverantörer för varje lastkategori normalt sett - jag upprepar normalt sett - bör beviljas.
Om denna artikel tas bort, skulle resultatet bli att man skulle bli tvungen att tillämpa en bestämmelse som fastställs i en annan punkt, nämligen att så många tjänsteleverantörer som möjligt skall få tillstånd, och jag tror inte att det var avsikten med ändringsförslaget.
I vissa ändringsförslag uttrycks en önskan om att kommissionens åtgärdspaket för hamnar när det gäller konkurrens mellan hamnar skulle betonas mer än vad som görs.
Låt mig gå in på den här frågan genom att säga att jag håller med om att även konkurrensen mellan hamnar måste beaktas, men jag anser att vi måste finna det lämpligaste sättet att göra detta på.
Detta gäller till exempel den ökade öppenheten som tas upp i ändringsförslag 9 och 48.
Kommissionen godtar principen och jag räknar med er hjälp för att vi tillsammans skall finna det bästa sättet för att tillämpa denna princip.
Ett annat exempel på samma sak är de statliga stöden som tas upp i ändringsförslag 49.
Alla är överens om att statliga stöd inte får finnas, men man måste först tydligt definiera var skiljelinjen går mellan vad som är statliga stöd och vad som inte är det.
I fördraget fastställs det att det är kommissionen och endast kommissionen som skall tillämpa bestämmelser för statliga stöd.
I den pågående lagstiftningsprocessen koncentrerar man sig på den här frågan och jag hoppas att vi kommer att kunna sätta oss tillsammans för att finna en genomförbar lösning inom ramen för fördraget som klargör denna besvärliga fråga.
Det är dessutom nödvändigt att gå ännu längre - och av det ni, ärade ledamöter, har sagt får jag intrycket av att ni vill göra det och jag håller med om en stor del av de frågor som bekymrar er - och jag är beredd att gå längre när det gäller statliga stöd till hamnar och konkurrens mellan dessa än vad som sägs om det i det nuvarande förslaget.
Avslutningsvis några ord om ändringsförslag 79, i vilket det föreslås att privata hamnar skall undantas.
Det är riktigt att många av de privata hamnarna inte begränsar tillträdet.
Under lagstiftningsprocessen måste vi se på hur vi kan ta itu med denna fråga på lämpligt sätt.
Detta är naturligtvis bara början på lagstiftningsprocessen, under denna långa process kommer kommissionen att tillsammans med Europaparlamentet att vara öppen för att finna konstruktiva lösningar som ger bredast möjliga stöd till detta förslag, vars avsikt är att värna om att industrin mognar, en industri som har mycket att tjäna på omställningen av den euroepiska transportindustrin.
Detta är nödvändigt för att vi skall kunna möta de utmaningar som vi står inför, och för att vi på ett avgörande sätt skall kunna bidra till att vi får ett hållbart transportsystem som medför ekonomisk utveckling, skapande av sysselsättningstillfällen, respekt för miljön och livskvalitet för våra medborgare.
