# ID: svediakorp-gov419352
# author: De Palacio (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,692
# sentences: 64
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman, ärade ledamöter!
Jag vill först och främst tacka föredraganden, Meijer, för det arbete han har genomfört.
Det är en invecklad fråga och detta förslag har gett upphov till många ändringsförslag och ståndpunkter.
Det goda arbete som Meijer och alla andra ledamöter har genomfört gör det möjligt för oss att hålla denna viktiga debatt här i parlamentet.
Denna debatt har på många sätt bidragit till att en annan bred politisk debatt har uppstått.
Analyseringen av detta betänkande, såväl inom som utanför institutionerna, hjälper kommissionen att förbättra sina egna förslag och idéer.
I och med denna debatt har den polemik som dessa frågor väcker påvisats, även om det har funnits tillfällen när känslorna har tagit överhanden över den verkliga grunden i det förslag som vi nu behandlar.
För det första finns det i dag en rättslig osäkerhet i denna sektor och vad vi avser med detta förslag, ärade ledamöter -detta måste framgå mycket tydligt - är att lösa en situation med rättslig osäkerhet som kan ge upphov till allvarliga problem i sektorn för kollektivtrafik.
Själva avsikten med detta initiativ är i själva verket - som Jarzembowski sade - att ge drivkraft till kollektivtrafiken, vi är alla eniga om att Europeiska unionen måste främja en kvalitativ kollektivtrafik till bästa möjliga pris.
Kommissionen anser att många av de befintliga kontrakten och avtalen om tilldelning av exklusiva rättigheter eller ekonomiska kompensationer kan utgöra en motsättning mot konkurrensreglerna i fördraget.
Detta är den risk som finns, och vår avsikt med det här förslaget är att finna en lösning på detta problem.
För det andra, även om problemet med rättslig osäkerhet är tillräckligt allvarligt i sig är det uppenbart att en reglerad konkurrens inom kollektivtrafiken kommer att gagna såväl användarna som samhället i allmänhet.
Det har visat sig att antalet resande under 1990-talet har ökat snabbare i system som är öppna för en kontrollerad och reglerad konkurrens än i de system som inte utsätts för någon form av konkurrenstryck.
Faktum är att vi inte heller vill ha privata monopol.
Ni förstår säkert, ärade ledamöter, att jag skulle behöva flera timmar för att lägga fram kommissionens ståndpunkt om vart och ett av de 130 ändringsförslag som har lagts fram för detta betänkande.
Jag kommer följaktligen endast att ta upp de grundläggande frågor som ni ledamöter har tagit upp.
Vad beträffar ändringsförslagens nummer står tjänsteenheterna till ert förfogande.
När det gäller de ändringsförslag som vi kan godta ser vi för det första positivt på de förslag vars avsikt är att förstärka de kvalitetskriterier som myndigheterna måste beakta vid utvärderingen av transportbehov och tilldelning av kontrakt.
När marknaderna öppnas måste myndigheterna ta itu med alla frågor som rör sysselsättning, miljö, konsumentpolitik, vilket kanske blir ännu viktigare om tjänsterna fortfarande inte är öppna för konkurrens.
För att garantera den standard och nivå på sysselsättningen, miljön och konsumentfrågorna som vi alla vill ha, är det alltså nödvändigt att vi underlättar öppnandet av dessa marknader.
För det andra kan kommissionen även godta en förlängning av avtalens maximala giltighetstid.
De tidsbegränsningar som föreslås i ändringsförslagen 15 och 54 (8 år för bussar och 15 år för järnvägar) förefaller oss vara godtagbara.
För det tredje: när det gäller undantag från konkurrensprincipen godtar vi endast de ändringsförslag som inte går emot vårt ursprungliga förslag, inte de ändringsförslag som har som avsikt att begränsa tillämpningsområdet för förordningen i ännu högre grad.
Vi kan även godta de ändringsförslag som handlar om de minimikrav som är tillämpliga för kontrakt utan anbudsförfarande.
Efter att ha deltagit i debatten godtar vi att nödsituationer kan uppstå i de fall det är omöjligt att organisera konkurrensen i tid och på ett sådant sätt att tjänsterna kan upprätthållas.
Följaktligen är de ändringsförslag som har den inriktningen till en början godtagbara, även om något av dem kanske måste omformuleras en aning.
Vi anser att de bör kombineras i en enda säkerhetsklausul som även täcker andra liknande omständigheter.
Kommissionen skulle även kunna godta de ändringsförslag som bidrar till att flexibiliteten ökas för de myndigheter som är ansvariga för ersättningar när det gäller de allmänna bestämmelser som gäller för alla operatörer, till exempel fastställande av maximala avgifter.
Dessa bestämmelser bör i vissa fall tillämpas nyanserat.
Slutligen, ärade ledamöter, kan kommissionen godta förslaget om en övergångsperiod i ändringsförslag 90.
I stället för en big bang efter detta datum anser vi dock att det bör finnas en bestämmelse i förordningen om att myndigheterna skall genomföra en stegvis öppning av marknaden, och att de inleder denna öppning efter fyra år.
Det är även godtagbart att de befintliga kontrakten som har tilldelats i konkurrens kommer att fortsätta gälla, under förutsättning att avtalen har en fast giltighetstid (det vill säga, att avtalen inte gäller för obegränsad tid) och rimliga villkor.
Emellertid, ärade ledamöter, finns det ändringsförslag som vi inte kan godta, eftersom de skulle förändra syftet med kommissionens förslag.
Vi kan exempelvis inte stödja att hela sektorer lämnas utanför förordningens tillämpningsområde, vi kan inte godta ändringsförslagen 23, 28 och 128, där alla fjärrtrafiktjänster undantas.
Det må så vara att parlamentet ställer sig positivt till att även fjärrtågtrafik skall vara öppen för konkurrens, men jag skulle föredra att denna fråga tas upp i det andra åtgärdspaketet för järnvägstransporter.
Förslaget till betänkande innehåller i vissa fall juridiska problem.
Om ändringsförslag 24 godtas skulle bestämmelserna i förordningen ha företräde framför direktivet som handlar om slutande av avtal om allmänna tjänster.
Ärade ledamöter, enligt kommissionens åsikt skulle detta kunna leda till att Europeiska unionen inte kan genomföra åtagandena från Världshandelsorganisationens avtal om slutande av avtal om allmänna tjänster.
Därför kan vi inte heller godta detta ändringsförslag.
Det andra juridiska problemet handlar om ömsesidighet.
Permanenta och strukturella klausuler om ömsesidighet står i motsats till fördragens krav på icke-diskriminering.
Av det skälet kan vi inte godta de ändringsförslag som handlar om klausuler om strukturell ömsesidighet.
Vi anser emellertid att det är nödvändigt att godta något slags övergångsklausul och en exceptionell undantagsklausul som begränsar tillträdet till en marknad.
Det är viktigt att övergången till en kontrollerad konkurrens åtföljs av lämpliga garantier, även på området socialt skydd, en aspekt som flera av er har tagit upp.
Därför kan vi inte godta ändringsförslag som leder till att de behöriga myndigheterna inte får något manöverutrymme på det området.
Jag har nu lagt fram kommissionens åsikter om de flesta av de viktigaste frågorna som tas upp i Meijers betänkande, men -jag antar att detta inte har gått er förbi - vissa centrala frågor kvarstår fortfarande.
Till exempel finns det en grupp ändringsförslag i betänkandet (3, 12, 14, 61, 100, 126 och 129) vars avsikt är att garantera att de operatörer som tillhandahåller allmänna tjänster kan fortsätta att bedriva sin verksamhet utan att deras konkurrenskraft och förmåga att tillhandahålla lämpliga tjänster i enlighet med principerna för god service till medborgarna regelbundet ifrågasätts genom konkurrensutsatta anbudsförfaranden.
I juridisk mening finns det inte några större problem när det gäller principen om att de offentliga myndigheterna själva bör tillhandahålla transporttjänster.
Detta sägs i initiativet.
Det största juridiska problemet uppstår när den offentliga myndigheten fortsätter att förvägra alla andra företag möjligheten att tillhandahålla dessa tjänster i samma område i en öppen och lojal konkurrens.
Vi talar om transport på en viss nivå, inte småskaliga transporter i glesbygdsområden, som inte ingår i tillämpningsområdet för detta direktiv på grund av minimiregeln, vilket tydligt anges.
Vi talar om de stora transportmarknaderna.
Det är av detta skäl som vi inte kan godta de här ändringsförslagen i deras nuvarande utformning.
Vi anser inte att de kommer medborgarna till godo, eftersom det är att gå för långt att isolera operatörerna från marknadspressen för att bibehålla och förbättra situationen.
Vi anser emellertid att alternativet självproduktion i dessa ändringsförslag kan behållas, under vissa strikta och klart fastställda förutsättningar.
Det står klart att detta förslag måste följas av bestämmelser i vilka det garanteras att alla operatörer kommer att fortsätta tillämpa kvalitets- och integreringsnormer, och att man ser till att myndigheterna även fortsättningsvis skall kunna kontrollera konkurrensen till fördel för användarna av tjänsterna.
Den sista delen av ändringsförslag 112, där ett direkt bidrag på upp till 10 procent för allmänna tjänster till en operatör från den privata sektorn föreslås, är även det godtagbart, under förutsättning att myndigheten inte kan åberopa detta eller andra undantag vid samtidiga anbudsinfordringar för ett enda transportsätt.
Ärade ledamöter!
Jag avslutar med att påpeka att om parlamentet röstar om detta betänkande i dess nuvarande utformning är jag rädd för att texten, andan och målet som i kommissionens förslag skulle ändras avsevärt.
Det skulle då bli nödvändigt att verkligen se över vad denna ändring av gemenskapslagstiftningen skulle tillföra.
Kommissionen anser fortfarande att det är nödvändigt att modernisera den nuvarande förordningen (som har funnits i flera decennier), att det är nödvändigt att aktualisera den för att ge de allmänna transporttjänsterna tillräcklig rättslig säkerhet för att kunna garantera allra högsta kvalitet, en större konkurrenskraft till bästa pris och den rättsliga grund som gör det möjligt för de offentliga myndigheterna att subventionera och ge ekonomiskt stöd till vissa förbindelser eller uppfylla vissa krav, som till exempel för pensionärer, eller andra kollektiv, utan att detta skall behöva diskuteras inför domstolarna.
Vi behöver effektiva allmänna transporttjänster som står till medborgarnas förfogande, som bidrar till att återställa jämvikten i transportsystemen och gör det möjligt att undvika att det europeiska transportsystemet kollapsar i framtiden, vilket skulle skada den produktiva och ekonomiska kapaciteten och konkurrensen och försvåra skapandet av arbetstillfällen.
Framför allt är detta viktigt för våra medborgares livskvalitet.
