# ID: svediakorp-gov419338
# author: Schroedter (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 293
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Huvudproblemet med kommissionens förslag är att den lokala kollektivtrafiken enbart är underordnad målet " fri konkurrens ".
Det kanske välkomnas av flera här i kammaren, men jag anser att det är fullständigt fel.
Den kollektiva lokaltrafiken måste i första hand underordnas transportpolitiska mål.
Det är också en europeisk fråga, nämligen hur man med hjälp av den kollektiva lokaltrafiken kan förbättra rörligheten för alla medborgare, även de människor som inte har något alternativ till kollektivtrafiken, som inte har någon bil, exempelvis skolungdomar, familjer med många barn, pensionärer, personer med funktionshinder, människor med låg inkomst.
Därför är det främsta målet med den kollektiva lokaltrafiken att säkra en hållbar grundläggande rörlighet i överensstämmelse med stads- och regionalplaneringen.
Detta kan beroende på den specifika lokala situationen uppnås på mycket olika sätt.
Därför kan jag fram till denna dag inte förstå, varför kommissionen har valt formen med förordning och inte möjligheten till ett direktiv, då detta ändå är ett typiskt fall för subsidiaritetsprincipen.
För övrigt är jag förvånad över att kommissionen här också väljer formen med en förordning, medan den samtidigt ger ut vitboken om styrelseformerna i EU.
I denna vitbok vill man stärka den lokala självförvaltningen, och här ingriper man i den.
Därför frågar jag: Hur kan man genom principen om styrelseformerna i EU förverkliga att den kommunala självförvaltningen stärks?
Avslutningsvis än en gång frågan om anbudsförfarandet.
Naturligtvis måste det finnas anbudsförfaranden.
Men i dessa anbudsförfaranden måste för det första transportpolitiska, för det andra miljöpolitiska och för det tredje socialpolitiska mål stå i förgrunden, och de bör leda till en optimal rörlighet för våra väljare.
