# ID: svediakorp-gov419332
# author: Meijer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 770
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman!
Många privatföretag har dragit sig ur kollektivtrafiken sedan den blivit ständigt förlustbringande på grund av bilens massiva utbredning.
Denna tjänst som är nödvändig för tillgängligheten, för miljön och för att minska utrymmesnyttjandet kan inte fortsätta existera utan omfattande ekonomiskt stöd från myndigheterna.
Precis som allmänna tjänster inom utbildnings- och hälsovårdssektorerna är den här trafiken huvudsakligen mer en uppgift för myndigheterna än en del av marknaden.
Tyvärr har den här förordningen i flera medlemsstater under flera år föregåtts av ryktet att Europeiska unionen förpliktar till privatisering och konkurrens.
Då jag för ett år sedan utsågs till föredragande gjordes påtryckningar för att få en förstabehandling redan under det första halvåret 2001, under det svenska ordförandeskapet.
Om jag hade gått med på det hade det varit omöjligt att föra över 100 undersökande samtal med organisationer, såsom nationella kommunförbund, fackförbund och olika typer av transportföretag.
Av dessa samtal framkom starkt motstridiga intressen och visioner.
Kollektivtrafiken är reglerad på mycket olika sätt i medlemsstaterna och i olika delar av medlemsstaterna.
Mycket gemenskapsmedel har främst använts i tätbefolkade stadsområden och för järnvägsförbindelser för att köpa upp gamla privatföretag som inte lyckades erbjuda en tillräcklig kollektivtrafik.
Däremot har flera små bussföretag som kör vissa enstaka linjer i tunt befolkade glesbygdsområden under tiden köpts upp av stora snabbt växande bussbolag som är verksamma i flera stater.
Om Europeiska kommissionen anser att tilldelandet av kontrakt för transportområden till sådana företag inte bör grunda sig på svågerpolitik eller domstolsutlåtanden utan på objektiva normer och offentlighet, så har den utgångspunkten stort stöd i det här parlamentet, även från föredraganden.
Den hjälper på det sättet de områden där kommunala eller regionala styrelser gärna vill upphandla sin kollektivtrafik att få användbara regler för att välja mellan några stora bolag som till exempel Arriva, Vivendi eller Deutsche Bahn.
Tyvärr innehåller kommissionens förslag samma upphandlingsplikt även för områden där man på grund av praktiska erfarenheter hellre väljer ett hållbart behållande av det egna bolaget eller en förlängning av ett sedan länge existerande kontrakt med ett litet privat företag.
Just det angreppet på valfriheten gör kommissionens förslag ytterst omstritt.
Det är främst en genomgripande förändring för Belgien, Luxemburg, Frankrike, Tyskland och Österrike.
Men även i Nederländerna som gick i förväg när det gällde privatisering av avreglering visar sig nu nackdelarna med ett upplöst järnvägsbolag och med en fördröjd tillväxt av kollektivtrafiken i tätbefolkade stadsområden.
För varje myndighet gäller att denna uppskattas av befolkningen när den hjälper till att lösa problem och att den hånas om den orsakar onödiga problem.
Europeisk lagstiftning kan vara nyttig om den ger ett oumbärligt bidrag till en lösning på våra gemensamma och gränsöverskridande problem.
Djupt genomgripande centralstyrd inblandning i kommunal och regional politik hör absolut inte dit.
Ingen kommer att vara belåten om ett sådant ingripande inom kort visar sig leda till mindre allmänna tjänster, högre konsumentpriser, sämre arbetsförhållanden, förhindrande av nya spårvägslinjer, ett slut på gratis stadstrafik, ett monopols övermakt och en urholkning av det demokratiska inflytandet.
Ett påtvingat införande av konkurrens betyder i det här fallet inte att en vanlig marknad uppstår utan det betyder ett främjande av en kamp om att erhålla myndighetsbidrag för varaktigt förlustgivande företag som vill överta myndighetsuppgifter.
Enligt flera experter betyder införandet av en upphandlingsskyldighet för passagerartransport per järnväg, på väg och via vattenvägar att Europeiska unionens befogenhet överskrids.
På grund av den skyldigheten blir betydelsen av de allmänna tjänsterna och användarnas välbefinnande underordnat försöken att bespara på arbetskostnaderna.
Om det här förslaget till förordning antas utan ändringar så betyder den regleringen att små företag dör ut, däribland nästan alla myndighetsföretag.
Visserligen får även det kommunala spårvagnsbolaget eller det lokala bussföretaget delta i upphandlingen men sådana företag går i konkurs så fort de efter en tid förlorar en anbudsgivning.
Endast stora kapitalstarka företag med många och skiftande transportområden kan överleva på ett hållbart sätt i ett sådant system.
Just när det gäller kärnpunkten med upphandlingsskyldighet för all kollektivtrafik finns det kritik.
Den 10 oktober visade det sig att en majoritet av parlamentets utskott för regionalpolitik, transport och turism i huvudsak följde det som jag föreslagit eller det som Piecyk och andra utvecklat som en variant på det.
Spårvagn, tunnelbana och korta busslinjer är undantagna en sådan skyldighet, medan arbete och miljö får ett bättre skydd.
Om plenarsammanträdet följer samma linje så hindrar det mycket oro och irritation.
