# ID: svediakorp-gov419269
# author: Langen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 686
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Tjänster i allmänhetens intresse är tjänster av ekonomisk och icke-ekonomisk art som inriktar sig på det allmänna bästa, vilka allmänheten och staten har ett särskilt intresse av att skapa.
Hit hör i de olika medlemsstaterna i Europeiska unionen offentlig tillgång till energi, vatten, avfallshantering, transporter, telekommunikation, post, medier, ekonomiska tjänster och försäkringstjänster, ett grundläggande social-, utbildnings- och vidareutbildningssystem, sociala tjänster, yttre och inre säkerhet, rättsväsen och anmälningsförfaranden.
Ni ser på denna långa lista hur omfattande denna fråga är.
Varför ägnar vi oss åt denna fråga?
Eftersom vissa medlemsstater, framför allt Tyskland, har ifrågasatt kommissionens behörighet att fatta individuella beslut enligt artikel 86 i EG-fördraget, liksom att utfärda sekundär gemenskapsrätt, exempelvis direktivet om öppenhet.
Oron i länder och kommuner över att konkurrensrätten massivt skulle beskära deras behörighet och förstöra nätet av uppvuxna och beprövade strukturer för tjänster i allmänhetens intresse, är enligt min övertygelse oberättigad.
Vi vill i dag tillsammans med parlamentet slutbehandla ett yttrande beträffande stats- och regeringschefernas förestående beslut i Laeken, och jag vill passa på tillfället att tacka kollegerna så hjärtligt för deras samarbete i denna fråga.
Vi har under mer än ett år i samråd och många diskussioner försökt finna en gemensam linje.
Kommissionens hållning i denna fråga var saklig och - tror jag - även framgångsrik.
Hjärtligt tack också för detta till kommissionen, som uppenbarligen ännu inte är här.
Kommissionen har utförligt beskrivit gemenskapsrättens ram.
Den har förklarat de principer om neutralitet, frihet att definiera tjänsterna och proportionalitet som vi stöder, och den har på frågan hur vi skall uppnå större rättslig klarhet själv föreslagit att man skall lösa detta genom undantagsförordningar och detaljbeslut.
Det är en av de öppna frågorna.
Medan en rad kolleger föredrar en ändring av artikel 16, har vi enats om att föreslå ett ramdirektiv på grundval av artikel 95, artikeln om den inre marknaden, där alla öppna frågor kan avgöras, nämligen i medbeslutandeförfarandet, inte som en förordning från rådet eller från kommissionen, utan som direktiv i medbeslutandeförfarandet, så att vi även i dessa gränsfrågor inom konkurrensrätten fullständigt kan vara med och besluta.
Vi hade två centrala diskussionspunkter: I vilken mån bibehålls strukturer som har utvecklats traditionellt eller som skall öppnas med tanke på fria marknader och konkurrens?
För det andra, i vilken mån får staten subventionera tjänster av allmänt intresse?
Och i så fall, finns det en skillnad mellan offentliga och privata företag?
Vilka tjänster i allmänhetens intresse faller under EG-rätten?
All verksamhet av icke-ekonomisk natur och rent nationella sakförhållanden gör inte det.
Vad faller under EG-rätten?
EG: s konkurrensrätt förutsätter att företag är involverade, och i detta fall handlar det om artikel 87-89 - kontroll av stödet.
Bestämmelserna rörande den inre marknaden gäller ekonomisk verksamhet, särskilt etableringsfrihet samt fri rörlighet för tjänster.
Därutöver finns det ansvarsuppgifter, som staten själv har förbehållit sig, det finns inrättningar som inte faller under detta område, som varken är företag eller statliga inrättningar, de s.k. fria välgörenhetsorganisationerna, non-profit- organisationer, som kommissionen och även vi beskrivit i anmärkningen till artikel 30.
EG: s konkurrensregler och reglerna om den inre marknaden är inte tillämpbara för rent nationella sakförhållanden.
Detta är särskilt relevant för tjänster av allmänt intresse på regional och lokal nivå.
När de är tillämpbara finns det undantagsbestämmelser, exempelvis de minimis-regler, kulturstöd samt undantagsförordningar för små och medelstora företag och för andra.
Därför har kommissionen med denna ram, om vi vill uppnå rättslig klarhet i de frågor som vi öppet har diskuterat, och om vi förklarar den fria marknaden och konkurrensen på marknaden som en princip, kommit med ett förslag som vi principiellt stöder.
Jag vill be kollegerna att energiskt stödja den kompromiss vi har kommit fram till i utskottet för ekonomi och valutafrågor.
