# ID: svediakorp-gov419253
# author: MacCormick (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 315
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det fanns en tid då européer reste till universitet över hela Europa för att studera det som fortfarande var en sedvanerätt på den romerska rättens grund.
I mitt eget land, Skottland, varade detta tillstånd ända till 1600-talet, under vilket 6 000 medlemmar av Faculty of Advocates of Scotland vid olika tidpunkter studerade vid universiteten i Utrecht och Leiden.
En sådan ömsesidig påverkan advokater emellan är något av det som har bidragit allra mest till vår civilisation och utgjorde jordmånen för vår rättsliga kultur.
Detta är alltså ett mycket bra projekt och den tidtabell som Lehne och kommissionen föreslår är både genomförbar och värdefull.
Icke desto mindre värderas rättstraditioner högt, som Wallis har sagt.
Människor bekymrar sig mycket om en rättsordnings koherens och integritet.
Därför måste vi gå till väga med stor lyhördhet när vi agerar för att föra samman rättssystem och rättstraditioner genom den sorts gemensamma definition som Lehne föreslår.
Med det i åtanke finns det en punkt där jag är tveksam och det innebär en skillnad mot vad Medina Ortega sade alldeles nyss.
I artikel 14 i betänkandet föreslås det att en förordning skulle vara det bästa sättet att gå vidare i denna fråga.
Svårigheten har med subsidiariteten att göra.
Om detta skall göras väl så måste gemensamma definitioner på ett lyhört sätt avpassas och överföras till vad som är mycket djupt rotade och organiska rättstraditioner.
Det går inte att göra det genom att köra ner en förordning i halsen på juristkåren.
I det Förenade kungariket har vi två rättssystem, som skiljer sig rätt så mycket åt, och det kommer att vara helt avgörande för denna utveckling att de båda är nöjaktigt och vederbörligt företrädda i de fortsatta diskussionerna, så som de har varit i instanser som Lando-kommissionen i det förflutna.
