# ID: svediakorp-gov419251
# author: Medina Ortega (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 308
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi befinner oss för närvarande i ett lite underligt samarbetsförfarande mellan parlamentet och kommissionen i en inledande fas av kommissionens arbete.
Det meddelande som kommissionen lägger fram handlar om en begränsad aspekt av harmonisering av privaträtten, närmare bestämt avtalsrätten, och det betänkande som Lehne lägger fram omfattar ett mycket större område, eftersom det handlar om privaträtten i allmänhet.
Utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden anser därför att det avtalsrättsliga området förmodligen skulle vara för smalt och att det inte skulle räcka till för att genomföra en övergripande harmonisering av privaträtten, vilket förmodligen är nödvändigt som Lehne betonade, framför allt inom ramen för införandet av euron och harmoniseringen av de europeiska bestämmelserna för anställning.
Kommissionens meddelande är mycket brett om man ser på de aspekter och de frågor som tas upp.
Parlamentet kan uppenbarligen inte arbeta så snabbt och intensivt som skulle vara önskvärt, men däremot kommer vi med vissa påpekanden.
Jag kommer att fokusera på ett av dessa: när det gäller harmoniseringsprocessen görs fler hänvisningar till förordningen och färre till direktivet.
När det gäller direktiven är det nämligen så att varje gång ett gemenskapsdirektiv antas uppstår femton olika nationella lagstiftningar, vilket är en indikation på att vi kanske inte uppnår våra syften genom att harmonisera, utan tvärtom, eftersom gemenskapsdirektivet paradoxalt nog ger upphov till motsättningar i utvecklingen av var och en av de nationella lagstiftningarna.
Jag vet att detta är en svår fråga, eftersom man nationellt sett bevakar sin lagstiftning lite svartsjukt, men en gemenskapsnorm är en möjlighet till utveckling, i stället för att endast genomföra en indirekt harmonisering genom direktivet.
Jag avbryter här på grund av tidsbrist, men jag vill först gratulera kommissionen till initiativet och föredraganden till betänkandet.
