# ID: svediakorp-gov419250
# author: Lehne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 739
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Också detta är ett mycket viktigt betänkande.
Vad handlar det om?
Det handlar om att vi har en inre marknad i Europa som växer samman alltmer, men, som vi alla vet, naturligtvis också uppvisar en rad brister.
Kommissionen, parlamentet och rådet har i många år bemödat sig om att komma fram till en detaljerad gemensam lagstiftning, särskilt när det gäller s.k. konsumentaffärer.
Kommissionen har i det meddelande om avtalsrätten man lagt fram, och som även detta betänkande hänvisar till, mycket omfattande redogjort för den redan befintliga gemensamma lagstiftningen i Europeiska unionen, och även räknat upp alla direktiv som redan hör till.
Men ser man närmare på dessa direktiv kan man konstatera att de i sig inte alltid är helt konsekventa.
Det är fullt tänkbart att det finns en avtalskonstruktion, som sluts mellan en konsument och en säljare, där det är möjligt att upp till tre olika förklaringar om återkallelse med olika tidsfrister måste undertecknas av köparen, eftersom det i olika direktiv, exempelvis direktivet om distansavtal och andra direktiv, nämns helt olika tidsfrister.
Att sådant inte alls innebär ett konsumentskydd, utan att det är dumheter, tror jag är helt klart.
Därför krävs det att denna gemensamma lagstiftning även konsolideras och sammanfattas till en helhet.
Det finns flera anledningar till att det blivit så.
De kan delvis förklaras med att helt olika generaldirektorat, utskott och särskilda ministerråd inom de europeiska institutionerna varit ansvariga för detaljerna och naturligtvis alltid betraktat detta ur sin egen isolerade synvinkel, och då också kommit fram till olika resultat.
Det har hittills saknats en övergripande ansats, en helhetssyn på harmoniseringen av privaträtten.
Jag anser att det är mycket bra att kommissionen efter besluten i Tammerfors nu, på samma sätt som parlamentet, i framtiden avser att införa denna helhetssyn.
Detta är också absolut nödvändigt, ty antalet gränsöverskridande affärer ökar i Europa.
Det finns två mycket viktiga skäl till detta: Ett skäl kommer säkert att vara införandet av euron nästa år.
Ytterligare ett skäl är den moderna tekniken - jag kan bara hänvisa till elektronisk handel.
När man i framtiden via elektronisk handel beställer varor och annat, vet man ju inte längre, eller åtminstone ofta inte, var den andra avtalspartnern egentligen har sitt säte.
Detta leder ju till en nödtvungen ökning av de gränsöverskridande affärerna.
Därför tror jag att det också är nödvändigt att här utveckla ett bredare gemensamt sakförhållande och en utökad gemenskapsrätt.
Det nuvarande direktivet om elektronisk handel, som vi ju har förespråkat här i kammaren, är såtillvida, vilket vi i dag redan vet, inte någon idealisk lösning.
Eftersom principen om ursprungsland gäller, medan det i fråga om konsumentskyddsrättigheter är bestämningslandet som gäller, kan det i praktiken leda till att exempelvis en domare i Köln måste använda irländsk rätt parallellt med den tyska rätten.
Jag vågar påstå att detta kommer att leda till avsevärda problem i samband med bagatellartade tvister och rättsliga massaffärer.
Detta visar att det är nödvändigt att vi i framtiden utvecklar en bredare gemensam lagstiftning.
I mitt betänkande föreskrivs det nu - och många vetenskapliga grupper har länge krävt detta - att kommissionen så att säga fortsätter sitt arbete enligt en flerårig handlingsplan.
Som slutresultat skall det sedan faktiskt - det anser jag i varje fall - inom Europeiska unionen finnas en långtgående gemensam lagstiftning med föreskrifter.
Detta anser jag krävs med tanke på öppenheten, inte bara för konsumenten, utan också för dem som driver affärer och med tanke på rättssäkerheten, genomförbarheten och tillämpningen av rätten.
Därför vädjar jag till kammaren att godkänna förslaget från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.
Detta är så att säga också startskottet för kommissionens vidare arbete.
Jag vet att rådet parallellt med oss för ögonblicket också ägnar sig åt denna fråga och att man avser att också behandla denna fråga vid toppmötet i Laeken.
Jag tror att alla i Europa har insett att det har hög prioritet och att man måste göra framsteg i detta arbete.
För att utöva lite tryck tror jag att vi också måste besluta om handlingsplanen.
