# ID: svediakorp-gov419242
# author: Ludford (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 247
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
En av de största luckorna i lagstiftningen mot penningtvätt har varit att den bara gäller för finansiella institutioner.
Som har visats i den ena internationella rapporten efter den andra löper advokater och andra fria yrkesgrupper risken att utnyttjas som omedvetna medbrottslingar i penningtvätt av pengar från brottslingar och terrorister i takt med att bankerna skärper sin hantering, vilket jag är glad att de äntligen är tvungna att göra.
Jag betraktar resultatet av förlikningen om detta direktiv som tillfredsställande om den tolkas med sunt förnuft.
Det innebär att advokater, revisorer och skatterådgivare, utanför en strikt definition av vad som är rättsligt skyddat, måste rapportera misstänkta transaktioner, med andra ord att de har anledning att misstänka att deras klient är inblandad i penningtvätt.
Det är den enda rimliga tolkningen.
Det har förekommit en mängd överdrifter kring det här direktivet som har varit ägnade att skydda advokaternas egna intressen och inte, måste jag tyvärr säga, deras individuella rättigheter.
Detta har helt i onödan fördröjt slutförandet av direktivet i sex månader.
Parlamentet har inte precis höljt sig med ära.
Jag hoppas att samtliga medlemsstater skall förklara att de inte har för avsikt att åberopa möjligheten att undanta advokater från förbudet att varna klienter om att myndigheterna har blivit underrättade.
Vi behöver se till att våra rättsliga och finansiella system inte utnyttjas snarare än att rikta uppmärksamheten på advokaterna och deras egenintressen.
