# ID: svediakorp-gov419240
# author: Lehne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-11-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 773
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Detta andra direktiv om bekämpning av tvättning av pengar i Europa har en lång förhistoria.
Ni vet att lagstiftningen om penningtvätt i Europeiska unionens medlemsstater mindre beror på viljan hos de nationella lagstiftarna än det faktum att Europeiska unionen redan 1991 lade fram det första direktivet om tvättning av pengar, som sedan ledde till omröstning och beslut om en rad nationella lagar om tvättning av pengar.
Detta direktiv av år 1991 innehöll dock bara miniminormer.
I dessa miniminormer föreskrevs det att narkotikabrott måste inbegripas i kretsen av brott, och när det gällde vilka yrkesgrupper som ålades att delta i bekämpningen av penningtvätt, föreskrevs detta bara som obligatorium för banker och dem som utövade ekonomiska tjänster.
Detta ledde till stora olikheter i genomförandet i Europa.
Det finns medlemsstater som har gått mycket längre än dessa miniminormer, och det finns medlemsstater som bara har genomfört just miniminormerna.
Redan 1995 hölls i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor ett stort samråd om detta.
Resultatet av detta samråd blev att denna varierande nivå på genomförandet leder till stora problem för bekämpningen av penningtvätt i Europa, eftersom inte heller samarbetet mellan medlemsstaterna fungerade tillräckligt bra.
För oss här i kammaren blev redan då konsekvensen - och detta har tagits upp i två betänkanden, ett 1996 och ytterligare ett 1998 - att vi av kommissionen begärde att den skall komma med förslag till ett andra direktiv i syfte att höja normerna i Europa, och att i synnerhet utöka kretsen av förbrott och även ålägga ytterligare yrkesgrupper att delta.
Vi nämnde bland yrkesgrupperna då redan försäljare av lyxvaror, spelkasinon, auktionsförrättare, men även advokater, notarius publicus och andra yrken där man utövar juridisk rådgivning.
Kommissionen lade sedan 1999 fram sitt förslag, som vi dock ansåg, åtminstone när det gällde de yrkesgrupper som utövar juridisk rådgivning, inte var tillräckligt sensibelt.
Ni vet att det senast från och med Nice-stadgan, men även i de nationella författningarna finns en rätt för medborgarna att erhålla rådgivning och ett juridiskt ombud.
Detta kan bara garanteras effektivt om medborgarna också kan lämna sin rådgivare alla uppgifter och vara säkra på att denne sedan också behandlar dem konfidentiellt, och inte följande dag telefonerar till allmänne åklagaren och lämnar ut informationen.
Det är det som det handlade om för parlamentet - under första behandlingen att erhålla denna rätt, men samtidigt också effektivt bekämpa penningtvätten i Europa.
Så har detta fortsatt ända till förlikningsförfarandet, och jag tror att den kompromiss man kommit fram till är en bra kompromiss.
Rådet har gett efter, med tanke på att det i enlighet med medlemsstaternas rättstraditioner ger dem möjlighet i fortsättningen att låta även den juridiska rådgivningen omfattas av tystnadsplikt.
Parlamentet har å andra sidan också gett efter, genom att det inte har begärt att dessa bestämmelser skall vara obligatoriska, utan har överlåtit detta till den nationella lagstiftarens bedömning.
I artikel 6.3 finns det därför en option som ger alla medlemsstater möjlighet att i enlighet med sina nationella rättstraditioner se till att tystnadsplikten bibehålls när det gäller juridisk rådgivning.
På samma sätt förfor man i fråga om de andra kontroversiella punkterna.
Även där fann man bra kompromisser.
Frågan om tipping off, alltså förbudet mot att informera den egna klienten om anmälningar som man gjort, har också lösts genom en kompromiss enligt artikel 6.3 - alltså en optionsbestämmelse.
Frågan om vad som skall ske med den information som har lämnats där och som de statliga åtalsmyndigheterna nu har, har överlåtits på den nationella lagstiftaren.
För att hitta en gemensam nämnare: Alla deltagande grupper sade till slut att de inte var hundraprocentigt tillfreds med denna kompromiss, och den vore inte heller idealisk, men de kunde leva med den.
Det är just detta som kännetecknar en bra kompromiss, och därför vill jag rekommendera kammaren att anta detta förslag från förlikningskommittén och därmed lämna ett väsentligt bidrag till att bekämpningen av penningtvätt i Europa förbättras.
Det är mot bakgrund av dagsläget en väsentlig faktor, även när det gäller bekämpning av terrorismen.
Å andra sidan har vi också garanterat att medborgarnas grundläggande rättigheter bibehålls och att man inte måste ingripa i de nationella rättstraditioner som vuxit fram, vilka delvis också har en författningsrättslig karaktär.
Allt som allt en bra kompromiss.
Jag ber om ett godkännande!
(Applåder)
